Estland är en timme bort med flyg, ändå är det stora skillnader mot här hemma. Igår var jag där över dagen för att föreläsa för konsumentaktivister och myndigheter om hur vi jobbar här i Sverige. Vi brukar säga att vi har brister i resurser (och det har vi!) men allt är ju relativt. Att vara konsumentaktivist på andra sidan Östersjön är tufft. Marknadsekonomin har trots 22 år på banan en hel del vilda västern-tendenser (bland annat grasserar snabblånen), frågorna har monumentalt låg politisk status och det krävs mycket sisu för att jobba med frågorna. Nu ska elmarknaden avreglerar och mina vänner i Estland fasar. Här i Sverige har vi trots 16 år med fria val fortfarande inte kommit tillrätta med alla problem och om konsumenterna är vinnare eller förlorare är fortfarande en bra fråga. Gör inte om våra misstag, var mitt besked. Jag hoppas att de kände inspiration av hur vi jobbar för att konsumenterna ska få det bättre. För inspiration och uppmuntran behöver de så väl.

Gör religiös slakt att kombinera med djurskydd? Det var frågan på KSLA:s seminarium i måndags. Det är naturligtvis en svår fråga och jag var ombedd att ge konsumentperspektivet. Vilket inte är helt enkelt. Naturligtvis har Sveriges Konsumenter inga synpunkter på trosuppfattningar . Däremot har vi det på djurskyddet, som ju allt fler konsumenter bryr sig om. Här handlar det om obedövad slakt, alltså att djuren får förblöda vid medvetande efter att ha fått ett antal snitt i halsen, en process som enligt vetenskapen är mycket plågsam och kan vara i flera minuter. Representanter för islam och judendomen var där för att prata om halal och kosher-slakt. Många muslimer tolererar bedövning vid slakt men den närvarande rabbinen talade för att judarna i Sverige som äter kosher-mat (en relativt liten grupp) skulle få ett undantag från lagen eftersom deras tro inte tillät att djuret var ”skadat” innan det skulle slaktas. För oss – liksom för alla närvarande veterinärer, myndighetsfolk och regeringsrepresentanter var frågan glasklar. Detta är en fråga om djurskydd. Djuren är en skyddsvärd grupp, liksom barn och andra grupper av människor, och de har rättigheter de också. Ett STORT problem i sammanhanget är den stora överproduktion av kött från obedövade djur på kontinenten, som görs av krassa ekonomiska skäl. Det är helt enkelt billigare. Här finns ett stort problem och enligt Åke Rutegård från svenska köttbranschen är de europeiska kollegorna här på en helt annan och mer ”girig” linje än de svenska slakteriintressena.

Det närmar sig slutet för Consumer Internationals världskongress här i Hongkong. Ett av de starkaste minnena kommer att vara gårdagens avslutningstal av Anwar Fazal. Måhända är det inget känt namn utanför konsumentrörelsen idag. Men denne 70-årige malaysier är en gigant på området, och en veteran. Han var ordförande 1974-1990 och lyfte organisationen till en stark och respekterad världsorganisation som tar upp problemen både i fattiga och rika länder (se mer på hans hemsida). Anwar Fazal är inget mindre än den globala konsumentrörelsens fader och en synnerligen karismatisk och fängslande talare. Det han sa i sitt timslånga tal (utan manus, utan bilder) pekade han på vägar att stärka konsumentrörelsen ytterligare och pekade på att det finns MASSOR kvar att göra. Han uppmanade oss 700 i publiken att följa ABC – Angry, Brave, Creative. Att inte bara prata, att få saker att händ (vilket Fazal är känd för). Och han hade elva spännande projekt åtgärder för att öka konsumentmakten. Jag ska inte räkna upp alla här, men bland annat att inrätta en internationell domstol för brott mot konsumenterna, Crime against Conumers, på samma sätt som man i Haag dömer dem som begått brott mot folkrätten. Andra förslag är att ta fram en ”State for Consumers-rapport” varje år, att utnyttja Internet på ett helt annat sätt, att skapa system så att små konsumentorganisationer i olika länder kan lära mer av de stora och mer erfarna organisationerna, att utse årets konsumentaktivist och inte minst placera sig i centrum för den gröna rörelsen. Mycket att göra således. Men han har rätt i att även om mycket har gjorts och uppnåtts så är behovet och potentialen för en global konsumentrörelse enorma. Det är så mycket som är fel, orättvist och olagligt som skulle behöva – ja, fixas helt enkelt.

Just nu pågår för övrigt den formella delen av Consumers International. Den visar att rörelsen stärkts och ökat sin verksamhet de senaste åren. Om en stund kommer resultaten av valet för av ordförande och styrelse att tillkännages.

Sitter just nu på tåget, på väg mot årets Konsumentdagar i värmländska Sunne. Det är alltid lika roligt att träffa alla engagerade, kunniga människor som dagligen jobbar för att lösa konsumenters problem. I eftermiddag är det ”höjdarna” som ska prata – konsumentminister Birgitta Ohlsson (som först skulle komma, därefter kallades till ett EU-möte men sedan ändrade sig igen och kom ändå) samt cheferna för Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden. Även om återseendet på dessa årliga sammankomster brukar präglas av glädje så lär det bli en tydlig mollklang i år. Antalet vägledare fortsätter minska, och fortfarande har 66 kommuner knappt någon vägledning alls (se vårt utspel idag). Det ska bli intressant att se vad höjdarna, framför allt ministern, tänker säga om det – förutom att det är olyckligt och att verksamheten är viktig…

När vi kan njuta av all världens musik och film var och när som helst uppstår nya bekymmer för dem som bevakar upphovsmännens- och -kvinnornas rättigheter. Teknikens raketfart gör att gamla betalningsmodeller snabbt blir föråldrade. En gång införde man en ”kassettskatt”, som idag tas ut på DVD- och CD-skivor samt mp3-spelare. Däremot tas den inte ut på mobiltelefoner, USB-minnen och hårddiskar, där mycket av allt nedladdat finns idag. Så vad göra? Jo, organisationen Copyswede försöker skugga utvecklingen genom avgifter just på dessa ”nya” lagringsmedier. De avser att köra igång redan 1 april och menar sig ha stöd i lagen. Det har lett till ett ramaskri – dels från elektronikbranschen, dels från många konsumenter. Särskilt som en extern hårddisk skulle kunna bli flera hundra kronor dyrare genom tilltaget. Så vad tycka om detta? Jo till att börja med: Självfallet ska upphovsrättshavarna ha betalt. Frågan är om detta är det smartaste sättet. Det nya tilltaget slår ganska vilt omkring sig – externa men inte interna hårddiskar, mp3-spelare men inte mobiltelefoner. Dessutom infinner sig frågan om det moraliskt riktiga i att ”dubbelbeskatta” alla dem som lagligen laddat ner betald musik på sin externa hårddisk, vars pris höjts med kanske 40 procent på grund av den nya avgiften. Ovanpå detta är det ju en högst temporär åtgärd. Streaming och molntjänster får allt större genomslag och avgifter på fysiska lagringsmedier kan snart bli ett slag i luften. Så de nya avgifterna känns – hur ska jag säga – en smula desperata.

Lästips: Sveriges Konsumenter har tillsammans med BEUC tagit fram digitala rättigheter.

Priserna på receptfria läkemedel sjunker inte och är påfallande lika varandra. Så ser det ut i apoteken, enligt den kartläggning som gjorts av Göteborgs-Posten. 400 priser har mätts i tio olika apotekskedjor. Utfästelser om konkurrensens välgörande verkan verkar inte ha infriats. Visserligen har vi betydligt fler apotek att gå till (om vi bor i en storstad) men konsumentnyttan kan ändå ifrågasättas. Okej, nu säger Göran Hägglund att det är för tidigt att dra slutsatser, men det har ändå gått snart två år. Det borde sett bättre ut. Och det är märkligt att de olika apoteken ligger så nära varandra, om inte exakt som varandra, i pris. Samarbetar de? Tills motsatsen har bevisats får vi utgå från att de håller örnkoll på varandra, ungefär som bensinbolagen. Om en höjer så följer de andra med. Men i kombination med bristande prispress är det märkligt, något för myndigheterna aatt titta närmare på.

Man kan fråga sig vad konsumentnyttan har varit – så här långt. Konsumenterna ska tjäna i tillgänglighet och pris –  men det ska också finnas ett brett utbud och det ska finnas kompetent personal. Utbudet lämnar en hel del övrigt att önska, här tenderar många att satsa på storsäljare snarare än bredd i sortimentet. En del kedjor pratar om att börja sälja kosemitika och annat lättgods. Vill vi verkligen ha en utveckling mot typ amerikanska drugstores..?

Dessutom finns det ett ansvar att hindra missbruk. Läkemedel är inte vilken vara som helst. Ska den här reformen övertyga så är det hög tid för leverans – snart.

En intressant dag: Först möte med finansmarknadsminister Peter Norman om konsumentproblemen med banker och andra finansföretag. Vi presenterade en lång katalog över vad som behöver göras – åt finansinstituetens lomhördhet, brist på information, höga avgifter, långa obegripliga avtal etc etc etc etc. Därefter möte med civilutskottets socialdemokrater om konsumentfrågor. Även där ett stort intresse för våra synpunkter. Även om vi inte vet än vad som resulterar i reella politiska åtgärder, så är det glädjande att intresset för konsumenterna ökar hos politikerna. Det har jag fått tydliga kvitton på denna höst, flera gånger. Äntligen, får man väl säga.

Mötena råkade ske samma dag som konsumentkreditlagen beslutades av riksdagen, uppmärksammat av bland annat Ekot. Det är en välkommen lag, som inte kommer en dag för tidigt. SMS-låneskojeriet har pågått alltför länge och nu kan det förhoppningsvis bli stopp för många av snabblånens förödande avarter. Men samtidigt pågår det försök att lansera nya ”produkter” som kanske inte täcks av av lagen. Folkia tar hand om våra räkningar till snuskigt hög ränta och andra lär följa. Många problem återstår att lösa, inte minst möjligheter att stoppa de skyhöga räntorna. Där är lagstiftningen idag totalt tandlös.