Obamas frihandelsfälla

President Obama landar i Stockholm i morgon, vilket får en direkt effekt för alla oss som bor i den här stan. Familjens alla rörelser måste planeras minutiöst och tidsmarginalerna utökas duktigt, till följd av alla avspärrningar. Man kan tycka det vara absurt att spärra av en huvudstad på grund av en enda gubbe men nu är det som det är. Hans besök har en direkt effekt även på oss som konsumenter  och den effekten blir mycket, mycket större och långvariga. Skälet till Obamas välvillighet mot oss vikingar är nämligen hoppet att vi ska få med oss EU att gå med på ett frihandelsavtal med USA, det som förkortas TTIP (lägg förkortningen på minnet). Detta är en jätteapparat som bara sporadiskt berörts i media och den har bara startat. Mycket handlar om att EU och USA ska vara överens om teknikaliteter, till exempel standarder för provning som knappast har någon effekt för oss i vardagslivet. Annat har det. Jo, frihandel är bra och fundamentalt men vi måste också slå vakt om det höga konsumentskydd som vi sakta segat oss fram till i EU. Det gäller EU:s restriktioner mot GMO, klordoppad kyckling, antibiotika som tillväxtfrämjare och annat som i grunden är en väg bort från en hållbar, sund utveckling. EU:s handelskommissionär har i media uttryckt sig påfallande lättvindigt om att vi kanske måste släppa på förbudet mot klordoppad kyckling. Här är det livsviktigt att konsumentintressena finns med vid förhandlingsbordet så inte företagens intresse dominerar. Och att det är en öppen process, så att vi inte vaknar upp en morgon och upptäcker att Hoppsan, där har vi sålt ut decennier av landvinningar för konsumenterna.. På ett seminarium i Almedalen i somras om TTIP ställde jag frågan om hur just detta allmänintresse togs tillvara och fick välvilliga men till intet förpliktigande svar. Varning utfärdas, alltså.

Vad döljer krogarna för oss?

Maten på krogarna har fått ny aktualitet i och med Mats-Eric Nilssons nya bok ”Saltad nota”. Vi på Sveriges Konsumenter har ju bedrivit kampanjen ”Klartext NU – vad är det i maten?” sedan i våras för att få fram tydliga regler för att informera konsumenterna. Eftersom vi ju har en självklar rätt att veta vad vi stoppar i kroppen – vare sig det är mat vi köper i butiken eller i krogen. Detta har jag skrivit om här på bloggen och uttalat mig om i olika medier, senast TT i helgen. Nu har Mats-Eric lyft ännu en sjaskig sanning i dagsljuset – den om hur restauranger fuskar med maten. Även om man anat en del är ju den bild som den nya boken ger förskräcklig. Och då kan man fråga sig att det inte bara är ”administrativt krångel” som är skälet till att restaurangbranschen så hårdnackat motsätter som tydlig och lättillgänglig information. Det kanske också är att de inte vill genera sig genom att behöva berätta vad maten egentligen består av. Det ger ännu mer anledning att tala om en ”matcensur”. Betänkligt i sammanhanget är ju att branschen lyckades lobba igenom en kraftig momssänkning förra året. Här borde alltså finnas utrymme för att förbättra både information och kvalitet. Utrymme som man använt till annat, uppenbarligen.

Matfusket väl belyst i riksdagen

Heders åt riksdagens miljö- och jordbruksutskott som 1. Tog upp matfusket som ämne för en hearing, en fråga som upprör och engagerar miljoner 2. Bjöd in konsumentrösten. Fler utskott borde göra så, ta upp aktuella konsumentfrågor och se till att det även blir ett vanligt vardags-, brukar- och underifrånperspektiv. Jag var själv där och pratade och lyssnade och kan konstatera att det blev ett ovanligt tydligt konsumentperspektiv. Här har ju branschen ertappats med byxorna nere inte bara en utan många gånger, om man räknar såväl hösten fläskfiléskandal som vårens alla lögner där deklarerat nötkött i lönn bytts ut mot 3-4 gånger billigare hästkött eller ibland också griskött. Det har gjorts en hel del för att städa och stoppa, men samhället måste också ta sitt ansvar och se till att kontrollen blir enhetlig och effektiv, straffen skärps och fler fälls. Hittills har det varit för riskfritt eller för billigt att lura konsumenterna. Dessutom måste man fråga sig varför ingen i kedjan slagit larm tidigare. Svaret är: Incitamenten har varit för dåliga längs hela kedjan att ställa besvärliga frågor. Drivkraften har varit för stor att vända bort blicken och inte gå till botten med misstankar. Livsmedelsbranschen är säkert själva gånger lurade, men de är inte offer. De har ett ansvar och en möjlighet att se till att vi får vad vi betalar för och att ingen lurar oss. Följderna av stenhård prispress blev nästan ett tema och det är välgörande att baksidan av ett ensidigt fokus på pris lyfts fram – och att det nu får konsekevenser (handeln hallååå!!).

Sedan är det viktigt att vi lyfter oss över hästköttet – vad är det egentligen för livsmedelsproduktion vi har? Hur hållbart är det långsiktigt att plåga djur, sprida bekämpningsmedel, låta mat fara kors och tvärs över kontinenten. Här vill vi ha en statlig utredning med ett åtgärdsprogram. Man måste också ställa viktiga frågor om de billiga transporterna. Klicka om du vill se se presentationen, medverkan i SVT Morgon och medverkan i hearingen idag.

Stoppa matcensuren!

I vår flängiga vardag sväljer vi rätt mycket konstigheter och accepterar både orättvisor och inkonsekvenser utan att tänka på det. Det gäller inte minst i vår roll som konsumenter. Under vår kampanj ”Större text, tack!” om pluttig stil på livsmedelsförpackningar var det allt från äldre konsumenträvar till sluga unga konsumentjournalister som helst enkelt inte tänkte på att viktig text om mat ofta var oläslig. Man hade vant sig. Det var samma sak med den pågående kampanjen ”Vad är det i maten – klartext NU”. Många tänker inte på inkonsekvensen att salamin i charkdisken inte har ingrediensförteckning medan det krävs om samma produkt hänger inplastad i hyllan? Vad som ingår i affärens eller restaurangens salladsbord är okänt för oss som handlar, liksom vilket ursprung det är på biffen som bärs in på restaurangen. Vi har helt enkelt två olika förhållningssätt, hur kritiska konsumenter vi än är. Varför, egentligen? Det är ju ofta samma mat. En allergen kan vara lika hälsovådlig om den kommer inburen på krogen som om den står i butikshyllan. En gris kan ha utsatts för samma plågor vare sig den ligger i ett tråg i kyldisken eller kallas nåt tjusigt på en en lunchrestaurang. Det finns mycket att säga om förpackad mat – den är långtifrån perfekt. Men oförpackad mat är en öken, helt torr på informationen. Eller utsatt för censur om man hårddrar det. Dags att sätta stopp för de! Idag skriver Sveriges Konsumenter och elva andra konsumentorganisationer i den stora branschtidningen Fri Köpenskap och kräver ändring av reglerna. Just nu finns nämligen en stor möjlighet till det, när EU:s livsmedelsmärkningsförordning genom Livsmedelsverkets försorg ska omvandlas till bindande detaljregler för butiker och restauranger. Det hjälper om fler engagerar sig. Du med. Gå in på facebooksidan.

Grattis EU – trots allt

I morgon är det EU-dagen, som firas över hela unionen. Här i Sveriges firades det redan i måndags eftersom vi har Kristin Him i morgon med mingel på EU-huset här i Stockholm, Guinessöl (irländskt ordförandeskap) och tal av Cecilia Malmström. För de flesta här i landet lär nog vårsolen vara av större intresse än något annat men det är ändå ibland värt att stanna till och tänka efter på denna unika skapelse som överlevt ända sedan andra världskriget – och som faktiskt fortsätter att funka trots finansiella kollapser och tragik i unionens sydöstra hörn. Det finns mycket som är sjukt i dagens EU – långa transporter som är vidriga för djur och miljö, (alltför) starka lobbyintressen för jordbruk, fiske, industri etc. Konsumenterna har inte precis stått i centrum historiskt – snarare vikten av att skapa en inre marknad för företagen. Men sakta blir EU mer konsumentvänligt. När konsumenträttsdirektivet nu blir svensk lag innebär det faktiskt flera tydliga förbättringar – och rejäla lyft i många andra länder. Vi får tvistlösning a la Allmänna reklamationsnämnden i 27 länder tack vare EU. Vi lär få tvingande begränsningar för koldioxidutsläpp för bilar, vilket är bra både för miljön och plånboken. Samma sak med tvingande regler för energisnåla glödlampor. Produktsäkerhet. Kemikalieregler. Exemplen är många. Lagarna som ska skydda oss konsumenter har ofta blivit klart bättre. Det stora problemet är att det är skillnad på regler och verklighet. Att brist på myndighetskontroll och tama straff gör att förbättringar alltför ofta stannar på papperet.

Noll koll på köttet

Varje dag de senaste veckorna har det kommit nya rapporter där hästkött upptäckts av nya livsmedelskedjor och i nya varor. Det har knappast tagit slut än. Samtidigt kommer rapporter om ökat antal smittade av den allvarliga sjukdomen Ehec. Allt detta gör att man i allt högre utsträckning måste fråga sig hur bra koll hela livsmedelsbranschen, inklusive slakterierna, köttgrossisterna och restaurangerna egentligen har över vad de egentligen lämnar över till oss konsumenter. Hästskandalen har knappast tagit slut ännu. Men inget ont som inte har något gott med sig. jag tror faktiskt att denna usla koll på vad som finns i maten har fått allt fler att reflektera över hur hela systemet fungerar. Och fundera på hur sunt det egentligen är att vräka i sig så mycket billigt kött. För djuren själva, för vår gen hälsa och för klimatet liksom miljön i övrigt. Jag hör många bekanta och kollegor runt runt mig just nu – många notoriska köttälskare – som faktiskt är uppriktigt ifrågasättande och som faktiskt skär ner på sin egen köttkonsumtion och börjar snegla på halomi och bönor. Även jag själv och min familj har börjat använda devisen ”mindre kött men bättre kött”.  Jag tror faktiskt detta kommer att få långsiktiga effekter. Att människor inser att den galna prispressen och den galna köttfrossan inte är hållbar i längden. Den har ett alldeles för högst pris. Bollen är i rullning och jag tror bara vi sett en liten västanfläkt kring köttet. Nästa vindökning bli när – inte om – nästa köttskandal briserar.

Oläslig text – en skymf

Oläslig text på förpackningar är tyvärr så vanligt att vi vant oss. Det är märkligt att problemet fortfarande är så utbrett – trots att det ju är rätt meningslöst att förse en mattförpackning med information om en stor del av kunderna inte kan läsa vad där står. Och trots att vi i flera år tillsammans med Konsumentföreningen Stockholm, Astma- och allergiförbundet och våra medlemsorganisationer tjatat och påpekat detta. Och okej – det har blivit bättre. tack vare oss. Lite bättre. Men gå ut själv i en mataffär och jag kan slå vad om att du rätt snabbt kommer att hitta ett helt gäng matförpackningar där du inte kan se vad den innehåller, hur den tillagas etc. Det enda du kan se är ATT det finns en text. Liten. För liten. Trots att det finns gott om plats där bilder och loggor istället brer ut sig. Eller ytterligare tio språk. SVT:s förträffliga Plus gick ut och gjorde så och fick snabbt ihop en korg där det var svårt att kora ”vinnaren”. Du kan se här när jag försöker och förklarar reglerna. Nya regler är på gång och det vill till att Livsmedelsverket kommer med skarpa förslag på viktiga faktorer som kontrast, radlängd etc. Varför inte ett krav på att ha svart text på vit botten, det är ju det klart enklaste. Eller vill de inte att man ska kunna det..? Ursäkta den insinuanta tonen men ibland kan man undra varför det ska vara så himla svårt…En matförpackning med för litenm text är inte bara olaglig. Den är också en skymf mot konsumenterna och mot vår självklara rätt att få veta vad vi stoppar i våra kroppar!

Sluta vela om köttfusket!

Nu räcker det. I höstas fläskfilé som sålts som oxfilé. Nu nötkött som visat sig vara billigt hästkött. I båda fallen – skandaler i stor omfattning och som pågått länge. Massor med konsumenter har lurats, svikits, inte bara i Sverige. Den som inte ser att det finns ett stort systemfel här måste vara blind. Livsmedelsbranschen har uppenbarligen inte lyckats ha tillräckligt bra kontroll på vad de säljer till oss, det går uppenbarligen inte att helt lita på vad som står på förpackningarna. Och frestelsen och möjligheten att fuska och tjäna grova pengar är uppenbarligen alldeles för stor. Alldeles för få har intresse och incitament i den långa kedjan från jord till bord att ställa besvärliga frågor. Tystnad är lönsamt. Uppenbarligen. Lantbruksminister Eskil Erlandsson är upprörd men låtsas i övrigt som det regnar i Aftonbladet idag. ”Polisiär fråga”. Tjena. Han vet och alla andra vet att en polisanmälan är ett slag i luften, det blir i princip aldrig åtal, än mindre fällande dom. Risken att få ett straff för att fuska är helt enkelt försvinnande liten, det finns alltför många som är beredda att ta risken. Och tro inte att de senaste två skandalerna är hela bilden. Det är rimligen bara toppen på ett isberg. Måndag morgon pratar jag vidare om detta i SVT Godmorgon Sverige kl 7.15.

Utnyttja skolluncherna

Häromdagen var jag på Ultuna och föreläste på temat ”Konsumentmakt och framtidens lantbruk” (detta efter att först ha debatterat fuskkött och bristande livsmedelskontroll i TV-soffan med Eskil Erlandsson, så det blev lite av en tema-dag).  På Ultuna underströk jag att konsumenterna vill kunna påverka för en bättre miljö och högre djurskydd, att det måste ställas rimliga krav, att många helt enkelt inte orkar, vill eller hinner vara supermedvetna. Och att konsumenterna per definition inte kan ha fel, vilket många i lantbrukssektorn förtrytsamt tycker när det väljs annat än svenskt.

En av mina käpphästar vid sådana här tillfällen är förstärkt hem- och konsumentkunskap. Det är en skandal att det fortfarande är grundskolans minsta ämne med tanke på allt som väntar våra telningar. En av synpunkterna från publiken gillade jag: Använd även skolluncherna för att lära ungarna mer om mat. Två flugor i en smäll: Mätt både på mat och kunskap. Bra idé, rätt självklar och säkert uttalad tidigare. Men tyvärr en fjärran dröm med tanke på dagens industriella massutfordring. Vem ändrar på det?

Pyttetexterna på mat – mycket kvarstår

För lite och för långsamt. Oläslig text på många förpackningar – trots att ingen numera kan vara okunnig om problemet. Så kan man sammanfatta vad som hänt sedan vi och Konsumentföreningen Stockholm  granskat texten på livsmedelsförpackningarna våren 2011. Nya resultat släpps idag. Klart är att mycket har blivit bättre, en hel del företag tycks ha vaknat till och bättrat sig. Men vissa har inte brytt sig. Och när jag gick en runda i fyra affärer förra veckan hittade jag en hel rad förpackningar med pytteliten text som vi inte uppmärksammade förra gången. Gå ut själv och titta på Bongs buljonger, Santa Marias kokosmjölk, Philadelphia-ost och Slotts tomatpuré på burk och se hur illa det fortfarande kan vara. Många verkar alltså fortfarande sova. Så vi tar det en gång till: Att inte ha läsbara texter är ett svek mot konsumenterna och i de värsta fallen ett lagbrott. För allergiker kan det bokstavligen gälla livet. Kan man inte läsa vad det står blir ju texten tämligen meningslös. De förbättringar som skett räcker inte. Tillverkarna, handeln, designbyråer och andra ansvarig måste skärpa sig och snarast göra information vi behöver och självklar rätt till fullt tillgänglig. Livsmedelsverket måste också ta frågorna på större allvar.

För drygt ett år sedan skrev jag en ilsken blogg om läget då. Tyvärr kvarstår en hel del av den ilskan. Det borde inte vara så. Läget ute i hyllorna borde vara betydligt bättre.