Grattis EU-parlamentariker – nu börjar jobbet!

EU-valet är över och till min glädje kom konsument- och miljöfrågorna att få ganska stor plats i debatten. Till och statsministern betonade vad EU betyder för vår vardag i DN Debatt precis före valdagen. Danska grisköttet bidrog möjligen också till att det blev så. Nu har 20 parlamentariker utsetts. Vi säger grattis till ert viktiga kommande uppdrag. Kör hårt! Vi vet och ni vet att även om man är en av 751 i det väldiga parlamentet så går det att göra skillnad. Marit Paulsen och Isabella Lövin är bevis på det, båda för övrigt återvalda. Det finns mycket att leva upp till. Vi noterar till exempel att alla partier som fyllde i Sveriges Konsumenters EU-valenkät kommer att arbeta för strängare regler för antibiotika i djuruppfödningen. Vi noterar också att de två partier som instämde i flest av våra krav tillhör valets vinnare – Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ. Alla partier instämde i 70 procent eller fler av våra 50 krav men dessa två ”vann” alltså.

Större delen av alla lagar som gäller oss som konsumenter beslutas av Europaparlamentet och i kommande bataljer kommer det att visa sig hur mycket var och en av er står upp för konsumenterna. Ni kommer att utstå ett starkt lobbytryck från industri, banker, jordbruk etc med långt större resurser än konsumentrörelsen. Vi kommer nogsamt att se att ni lever upp till sina löften och påminna när ni inte gör så. Så – grattis än en gång, lycka till och à bientôt, som dom säger i Bryssel.

Vad jag inte sa i SVT-Debatt

Igår kväll gjorde jag min debut i SVT:s ”Debatt”. Det var en intressant upplevelse. Medverkan i TV har det blivit mycket genom åren i alla möjliga konsumentfrågor, men detta var första gången i denna Göteborgsproduktion. Temana var båda konsumentinriktade och jag skulle framför allt fokusera på ”Hantverkare – varför så mycket problem?”. Nya undersökningar visar på stort missnöje från kunder som anlitar målare, snickare, golvläggare etc. Det är samma visa som vanligt – fusk, schabbel, förseningar, fördyringar. Det blev en ganska bra debatt med många klarlägganden om hur stort och komplext problemet är. ”Arge snickaren” från TV5 var där och han menade bland annat att kunden måste bli duktigare beställare. Vilket jag sa emot, vi är ju amatörer, har ett stort informationsunderläge och anlitar ju proffs för att de kan renovera badrum eller vad det nu gäller. Felet ligger i huvudsak hos branschen. Som förstås var där, erkände problemen men inte hade några egentliga förslag på lösningar. ”Debatt” är ett program med ett ganska omdiskuterat format, där det ska vara mycket ordväxlingar, där inläggen ska vara korta och det gärna ska hetta till. Efter att inledningspratat försökte jag lite artigt vifta med handen för nya inlägg men insåg att det handlade om att bryta in om man skulle ha ett ord med i laget. Andra var bättre på det än jag, därför fick jag med en del i sändningen men inte allt. Och det jag framför allt inte hann med är följande förslag till lösning: Konsumentens ord gäller om det blir tvist om ett hantverksjobb – om det inte finns ett skriftligt avtal eller annan tydlig dokumentation. Så är det i Konsumenttjänstlagens regler för riktigt stora jobb – småhusentreprenader. Det borde gälla för alla hantverksjobb utom de allra minsta. Och det kräver politiska beslut av regering och riksdag. Har de modet att fatta detta beslut ska du se att det blir fart på viljan att teckna skriftliga avtal från hantverkarna.

Var är EU-valrörelsen????

Elva ynka veckor kvar till ett av de viktigaste politiska avgörandena under det här decenniet. Som du kan påverka. Jag talar förstås om valet till nytt Europaparlament – ett nytt och starkare parlament där Sverige har 20 av platserna. Och där mycket av det som avhandlas i Bryssel och Strasbourg handlar om din och min vardag, om fundamentala konsumentfrågor – skydd mot matfusk, bankruffel, fulsälj, integritetsbrott, ohälsa, diskriminering och mycket annat. Men var är valrörelsen? Tänk ett riksdagsval utan aktivitet mindre än tre månader före valet. Helt omöjligt. När elva veckor återstår till den valdagen i september kommer landet att koka av rörelse, nerver, debatter, affischer etc etc. Jag tycker de politiska partierna sviker här. De har uppenbarligen bestämt att kandidaterna får göra hela jobbet. Och det är ju inte lätt. Partledarna vill inte ”störa” det ”riktiga” valet (om de nu tänker så). Ursäkta, men detta gäller Europa – något vi sedan över 20 år är en ansluten och självklar del i och där mycket mer än vi inser avgörs. Jag vill också mena att massmedia sviker som inte mer fokuserar på EU-valet, vad det handlar om och vilka de egentliga alternativen är. Där är det märkvärdigt och skandalöst tyst. Förra gången ordnade t ex SVT en debatt om konsumentfrågorna. Så icke denna gång. Vi gör det i alla händelser den 7 april – här är inbjudan. Välkomna!

Ruggig, stötande utlåning

Krediter som förstahandsval vid fakturering, systematisk och snabb vidareförsäljning av skulder, människor som aldrig blir helt skuldfria och där skulderna bara växer och ockerräntor på snabblån – problemen med dagens kreditsamhälle är många. Anna Hedborg har lyckats spegla dem väl i den utredning som lades fram till konsumentminister Birgitta Ohlsson idag. Det är en ruggig bild där utsatta människor ofta lockas/frestas/pushas in i skuldgivning. Även om den enskilde alltid har ett stort ansvar kan affärsmetoderna här inte betraktas som annat än fula och stötande – och många fall säkert olagliga. I alla fall inte ”återhållsamma” som de ska vara enligt lagstiftningen. Anna Hedborg kommer med en lång rad genomgripande krafttag där jag bara kan säga: Bravo, ett ord i rättan tid!”. Till min glädje vill också Birgitta Ohlsson ha en snabb hantering så att det blir skarpa beslut i riksdagen före valet. Bravo, igen!

Jag har suttit som expert i utredningen och det har varit en mycket intressant resa att tillsammans med ett dussintals andra experter från olika branscher och myndigheter diskutera vad som kan göras åt problemen. Förslagen är Annas egna, och hon har gjort ett storartat arbete tillsammans med sina medarbetare. Förslagen siktar in sig på rätt saker, de är konsumentvänliga, de tar tag i de obalanser och orättvisor som finns i samhället idag. Jag har under utredningen argumenterat för ytterligare en åtgärd – ett räntetak. Men därav blev tyvärr intet. Jag har därför skrivit ett särskilt yttrande, en avvikande åsikt i utredningen. Jag tycker att skälen är mycket tunga, särskilt som vi dragits med problemen med 1000-procentsräntor ända sedan 2006 och de är rena ”motorvägen in i skuldfällen”. Lägg till det i din lagstiftning, Birgitta Ohlsson! Mer finns att läsa här och här.

Roaming är dumt

När vi åker utomlands vet vi att det blir dyrt att ringa, att ta emot samtal, att sms:a – och inte minst att ta emot datatrafik. Detta kallas på engelska roaming och har länge varit ett rött skynke både för konsumenterna och för EU-Kommissionen. Att det är så dyrt att många avstår från att kolla mail via telenätet, de väntar tills de kommer till en wifi-zon på ett kafé, konferenslokal eller hotell. Igår gästades Stockholms av Kommissionens näst högsta ledare – vice ordföranden och kommissionären Neelie Krous. Denna politiske veteran hade bett om inspel på det stora telekom-paketet som hon släppt och som hon hoppas ska vara genomförts innan nästa sommar. Jag var där för Sveriges Konsumenter, liksom operatörer, Google, Facebook och många andra. Sedan tidigare finns det tak för avgifter för telefoni men nu är planen att de ska bort helt. Varför ska vi ha en gränslös marknad för allt utom telekom-tjänster? argumenterar Krous. Och hon har ju helt rätt. Själv var hon riktigt ilsk på roamingen vid mötet igår ”Om jag laddar ner Financial Times kostar det tio pund, betydligt mer än att köpa den i kiosken?”. Roaming är ett omodernt och slentrianmässigt sätt att enkelt tjäna pengar, menade hon, det förhindrar nya affärsmodeller. De operatörer som var där muttrade självfallet missnöjt och hade olika tekniska förklaringar till att det skulle bli dyrare för konsumenterna. Vilket jag inte tror på, det är naturligtvis en betingad reflex om EU vill minska en så enkel intäktskälla, låt vara att sydeuropeiska operatörer tjänar mer på grund av mer turistande där (även i DN idag). Men för svenska konsumenter har jag svårt att se några nackdelar. Dessutom finns ju ett betongargument: Försvinner roamingavgifterna skulle ju konsumenterna börja använda telenätet för datatrafik mycket mer, så de tjänar nog sina pengar ändå.

Att leva på hoppet duger inte

Konsumentminister Birgitta Ohlsson lanserar idag en ny reform som ska stärka konsumentmakten. Hoppas hon. Det är andra gången på en vecka som ministern med pukor och trumpeter (SvD och nu DN Debatt) lanserar nyheter. Se förra blogginlägget. Idag handlar det om 60 miljoner på fyra år (d v s 15 miljoner i snitt per år) som ska satsas på en central telefonväxel hos Konsumentverket som ska hjälpa konsumenterna.

Vi delar problembilden, vi tycker det är bra att det satsas pengar eftersom konsumentvägledningen idag är otillräcklig och djupt orättvis i sin fördelning över landet. Vi gillar lösningen med ”en väg in”, ett gemensamt telefonnummer till all konsumentvägledning. Men även om ansatsen är god så är lösningen åt fanders. Tyvärr har Birgitta Ohlsson köpt det paket som utredningen ”Konsumenten i centrum” kom med förra sommaren. Fast med klart mindre pengar än de blygsamma belopp som även de var för små. Sedan dess är vi många som varnat ministern och hennes medarbetare om vad som kan hända om man bara kör på enligt utredningsförslaget. Ändå blir det så här. Obegripligt. Jag ville inte riktigt tro att det var sant när jag slog upp DN denna soliga söndagsmorgon. Birgitta Ohlsson har säkert slagits för mer pengar, något annat skulle förvåna mig. Sannolikt fick hon vika sig i den stora budgetstriden. Birgitta Ohlsson vill göra avtryck. Hon vill kunna visa på resultat när vi går in i ett valår. Därför framstår det som desto mer obegripligt att hon är beredd att gambla, att ta risken att summan av kardemumman blir ett enda stort minus för konsumenterna. Och detta ett valår. Den stora osäkra faktorn i hela ekvationen är nämligen hur kommunerna kommer att reagera. I Stockholm har moderaten Sten Nordin redan flaggat för att en central konsumentvägledning kan frigöra resurser för andra kommunala satsningar. Birgitta Ohlssons egna partivänner ute i landet kommer inte att bussigt följa ministerns intentioner och satsa mer på förebyggande arbete med konsumentfrågor, inte i andra partier heller oavsett vilken sida blockgränsen de finns. Den som rört sig ute i kommunerna veta att okunnigheten och oförståelsen om konsumentvägledningen – tyvärr!!!! – är stor. 84 kommuner har idag ingen vägledning alls eller bara någon enstaka timme i veckan och hamnar därmed under ”skamgränsen”. Det handlar om två miljoner människor. Birgitta Ohlsson ”hoppas” nu att detta inte leder till nedrustning. Det gör jag också. Innerligt. Men det räcker inte. Sitter man i regeringen och spelar man med så höga insatser – konsumenternas tillgång till rådgivning på en komplex och lurig marknad – så kan man inte bara önsketänka och hoppas. Det är tufft där ute. Kommunerna är mäktiga. Man måste ha en mycket konkret plan för hur de ska övertygas. Som förslaget nu ser ut hade man bara kunnat säga att de sammanlagt 60 miljonerna kunde gjort betydligt större nytta i lokala stimulanspaket.

Konsumentskydd kan bli ÄNNU bättre

Ministrarna Ask och Ohlsson har i helgen fått debattplats för att kunna stoltsera med vad regeringen gör för konsumenterna. Det heter att ”Regeringen föreslår nya regler för att stärka konsumentskyddet. Bland annat bör ångerrätt införas för konsumenter som ingår avtal på offentliga platser.” Det är utmärkt att det blir bättre regler för konsumenter vid e-handel och av gatuförsäljare. Särskilt i det senare fallet är det många som blir ”överfallna” av unga provisionsdrivna krämare och sedan inte vet hur de ska tråckla sig ur. Så när säljer blir tuffare och allt mer går via nätet behövs anpassade, moderna och konsumentvänliga regler. Nu är det ju i sanningens namn så att det mesta av det Beatrice Ask och Birgitta Ohlsson skriver om kommer från EU:s konsumenträttsdirektiv, som man ändå hade varit tvungna att införa i Sverige. Direktivet är till stora delar fullharmoniserat, vilket ger litet nationellt svängrum. Med bättre blir det. Mot slutet av debattartikeln studsade jag dock till över följande passus: ”Telefonförsäljning är ett enkelt och effektivt sätt att marknadsföra och sälja varor och tjänster. Konsumenterna får tillgång till ett stort utbud av produkter vilket medför ökad konkurrens och pressade priser.” Direkt lånat av PR-avdelningarna på Swedma och Kontakta, låter det som. Och hur 17 vet regeringen att det leder till pressade priser? Har man mätt? Knappast. Det antar. Det är märkligt när man ser till de ökande problem som telefonförsäljarna ställer till med – och där eländet nu släpps löst även till mobiltelefonin. Det är knappast någon utveckling som möts av jubel från konsumenterna. Om det är nåt som får våra medlemsorganisationer att gå igång så är det påflugna, envisa och aggressiva försäljare. Nu ska det tillsättas en utredning som ska se hur man kan få ”ett väl fungerande regelsystem som gynnar både konsumenter och näringsidkare.” Hmmm. Varför inte göra som i hälften av alla europeiska länder – kräva ett förhandsbesked av konsumenterna innan man över huvud taget fick störa dem med sina ”erbjudanden”. Nu får vi hoppas att utredningen får mandat att föreslå även en sådan lösning och att man inte fegar ut med en massa begränsningar. Och att man inom regeringen inte försöker bedriva arbetsmarknadspolitik med konsumenternas frid och plånböcker som offer.

Stoppa uselt EU-förslag om nya regler för e-handel

Mycket av det som påverkar vår vardag bestäms ju i EU, som jag tjatat om många gånger innan. Det gäller till exempel den rätt till reklamationer etc när man köper varor eller laddar ner via nätet. Och det kommer vi ju att göra allt mer. Sedan förra året skvalpar ett förslag omkring i EU-apparaten som ska uppfylla den våta drömmen om samma regler i alla 28 medlemsländer. Det låter bra – men är det tyvärr inte. Sedan kommissionen lanserade denna idé har den intensivt motarbetats av konsumentrörelsen – och handeln. Det handlar om krånglig juridik men grejen är att man kan välja mellan två olika regelsamlingar när man handlar över gränsen. Antingen det nationella. Eller ett alternativ som inte finns i något enskilt medlemsland men liksom svävar ovanför EU och går att använda om man vill. Nu har vi och den svenska distanshandelsföreningen skrivit ett gemensamt brev där vi ber EU-parlamentariker och svenska regeringen stoppa förslaget. Eftersom det mest skapar förvirring och varken innebär förbättringar för konsumenterna eller handeln. Läs brevet här. Vad vi säger är att konsumenterna riskerar en komplicerad situation vid e-handel och e-handelsföretagens kostnader skulle öka. Inte mindre än fyra lagstiftningsscenarierna uppkommer vid köp av samma produkt men  olika kontraktsvillkor: 1. offline-transaktioner enligt nationell lagstiftning, 2. online-transaktioner med den nya köprätten 3. online gränsöverskridande transaktioner utan den nya köprätten 4.online inhemska kontrakt under nationell lag. Låter det krångligt? Det är det. Så, Birgitta Ohlsson, ansvarig i svenska regeringen för detta: Stoppa eländet!

Kundvänlig energi – lång väg att gå!

Pålitliga leveranser, enkel information, rimliga priser, bra konsumentskydd, effektiv myndighetskontroll, hållbar utveckling – se där några högst rimliga krav på energi. Tyvärr inte alls självklar idag, 2013. ”Konsumentvänlighet” var temat för en stor konferens i Bryssel, där jag fick möjlighet att inledningstala i egenskap av vice ordförande i BEUC, den europeiska konsumentrörelsen. BEUC har enats med de europeiska tillsynsmyndigheterna (CEER) om dessa grundläggande principer för energimarknaden tidigare och nu var frågan Tanken är att  att dessa självklara krav ska vara uppfylld 2020, vilket är mycket mer ”strax” än de flesta tänker på. På konferensen var diskussionen HUR och det är en mega-utmaning, särskilt i länder där energimarknaden är rejält konsumentfientlig. I Baltikum är priserna europeiska men lönerna mycket lägre, en litauisk konsument kan få betala 200 euros på gas under en vintermånad – med en inkomst på 300 euros. I många länder, särskilt i södra och östra Europa härskar fullständigt lomhörda monopol som struntar högaktningsfull i slutanvändarna. Det finns mycket att klaga på i Sverige – där energikonsumenterna ofta är förvirrade, förbannade och oroliga, där de stora elbolagen också har en del att lära om ödmjukhet och anpassning och där de åtnjuter ungefär samma låga grad av anseende som bankerna. Men utvecklingen har trots allt gått framåt jämfört med många av våra medmänniskor i andra ändar av Unionen. Men det är en lång väg kvar till självklarheterna, dagens konferens var bara ytterligare myrsteg men nu är det dags att inte bara snacka tjusigt utan att göra saker från företagen inom EU som på något sätt ser till att elen kommer hela vägen till våra vägguttag. Så att det blir enkelt att byta, lätt att jämföra, lätt att nå en kundtjänst, bättre för miljön, begripliga fakturor, enklare att spara energi och pengar, slut på vilseledande marknadsföring etc etc etc.

Kräv att info förstås!

Alla har vi mött obegriplig information på hemsidor som ska vända sig till vanligt folk. Alla har vi försökt begripa instruktioner för varor och tjänster och undrat om det är vi som är dumma…Alla har vi mötts av väggar av obegriplig avtalstext som bara fått oss att kapitulera och trycka ”I agree”. Livet är för kort för att stånga huvudet blodigt för att få reda på ”Vad menar de egentligen..?”. Allt för mycket information och allt för komplex information är en världsepidemi. Det kan jag bevittna som just varit med om två dagars generalförsamling i europeiska konsumentrörelsen BEUC. I morse höll jag i en workshop som handlade just om informationskrånglet, som många konsumenter lider av. Frustrationen var stor i alla delar av EU över det växande problemet och BEUC har länge talat om ”information tyranny” och ”information pollution”. Visst behöver vi konsumenter informationer för att kunna göra medvetna val, orientera sig på hemsidor och marknader och få saker att fungera. Men det är ju så mycket som är fel, så mycket som gör att vi känner oss ack så vilsna i valfrihetsdjungeln. Så vad göra? Ja, idéerna var många i den där salen i centrala Bryssel. Uppmana till bojkott för dem som inte uttrycket sig begripligt. Utlys tävlingar för att lyfta fram goda exempel. Peka ut vad konsumenter ska ge akt på och kan strunta i. Eller att tvinga fram sammanfattningar av de viktigaste punkterna. En central fråga är hur man kan tvinga fram begriplighet och rimlighet. Kanske heter formeln ”smart transparens” och att lagen inte bara ställer krav på ATT konsumenterna ska informeras om vissa saker utan även att avsändaren måste försäkra sig om att informationen ska begripas och uppfattas på rätt sätt. Ingen lätt sak, men en tilltalande tanke i tider när viktig information dränks i oviktig eller krånglas bort med juridiskt snicksnack som definitivt inte är skrivet för dig och mig. Nåt måste hända. För det blir allt djävligare.