Valenkäten – vilken läsning!

Skärpta konsumentlagar – och strängare myndighetskontroll. Så vill partierna stötta och skydda konsumenterna. Nio partier har gett besked i 100 frågor om konsumentlagar, mat, banker, hälsa, el, telefoni och annat som berör allas vår vardag. En slutsats är: Vi kan förvänta oss politisk action efter valet där marknaden misslyckats. 

Idag publiceras Sveriges Konsumenters stora valenkät och där finns massor av intressant läsning. För alla. Är du till exempel arg på apotekens service – läs! Är du arg på telefonförsäljare eller taxi – läs! Jag har grottat runt i materialet– här kan du läsa om mina fynd och kommentarer. I sammanfattning, vad som är uppseendeväckande. I vilka frågor det finns bred enighet. Och så lite undringar om de två partier som är minst positiva till en stark konsumentpolitik. Hela resultatet kan du förstås läsa på vår hemsida.

Sammanfattningsvis

…är jag glad över att stödet för våra frågor är så stort. Det är betydligt fler av våra krav som får stöd än de som inte får det. Inget parti säger Ja till mindre än hälften av frågorna, flera är uppe på 80-90 procents instämmande. Feministiskt Initiativ och Vänsterpartiet har flest Ja på oppositionssidan. Inom Alliansen är det Folkpartiet som får utmärkelsen Konsumentvänligast parti, något fler Ja fler än Miljöpartiet. Bu för Centerpartiet som har minst antal Ja och är tveksamma till många krav som borde vara självklarheter. Intressant att C och FP som traditionellt ansett står nära varandra här skiljer sig i avgörande frågor. Kristdemokraterna leder klart Nej-listan och avstår helt från att svara på en av deras egna hjärtefrågor (se sist i bloggen)

Ändå ser jag en skärpning inom i stort sett alla partier, jämfört med vad de sagt och gjort de senaste åren. Vi följer detta och ser tydligt vad som är snack och vad som är verkstad. Med tanke på en del svar från Allianspartierna är det förvånande att inte mer har hänt under de senaste två mandatperioderna. Men jag tolkar ändå svaren som en ökad insikt om att marknaden inte ”reparerar sig själv”. Det gäller fulsälj på telefon, taxi, snabblån, apotek och andra frågor. Marknadskrafterna gör mycket men inte allt, konsumenterna har många gånger blivit utsatta och lurade över anständighetens gräns. Nu har politikerna fått nog, det behövs krafttag. Ett välkommet uppvaknande. I flera fall finns det också ett brett stöd för skärpt myndighetskontroll, vilket är välkommet men naturligtvis krävs pengar för att det inte bara ska stanna i ord.

Socialdemokraterna, med valsegern inom räckhåll, klarar sig hyfsat. Inte konsumenternas bästa vän och ungefär lika många ”poäng” som Folkpartiet och Miljöpartiet. Moderaterna ligger något bättre till än Centerpartiet på Ja-sidan men har några fler Nej. Ändå finns de i klustret strax över 50 procent. Vilket jag betraktar som en uppryckning, för ett parti där konsumentpolitiken tidigare varit närmast en vit fläck.

Särskilt intressant

…och i vissa fall förvånande är bland annat följande:

  • Utökad hem- och konsumentkunskap i skolan får nej enbart av KD. FP, MP, V och SD säger tydligt Ja, de övriga tveksamma. Det finns hopp, äntligen..? Mer privatekonomi i skolan får stöd av alla utom M. Alla (utom tveksamma C) är för mer folkbildning i frågan.
  • Finansiell rådgivning för alla – brett stöd över blockgränserna. Bara KD klart emot. Detta var också resultatet av vår enkät till riksdagskandidaterna som publicerades på DN Debatt den 17 juli.
  • Telefonförsäljning behöver regleras betydligt hårdare, tycker en klar majoritet. Skriftlig bekräftelse av avtal som ingåtts på telefon är det bara M som är tveksamma till. De rödgröna plus KD vill gå längre och ha ett ”Jox-register”, förhandsgodkännade för att få ringa upp.
  • Tvång på skriftliga avtal för hantverkstjänster har relativt brett stöd, bara SD säger nej medan C och M är tveksamma.
  • Räntetak för snabblån – stöds av de rödgröna, KD och SD. Bara M emot. Dags för action!
  • Kortare avtalstider för telefon och bredband – bara M är emot.
  • Enklare bankbyte genom möjligheten att ta med sig sitt kontonummer. Alliansen + S säger Ja, de andra tveksamma.
  • Förbud mot reklam till barn på internet stöds av en klar majoritet, bara SD är klart emot. Förbud mot reklam för ”skräpmat” till samma grupp har däremot inte lika brett stöd.
  • Fullständig innehållsdeklaration på restaurangmat – ingen emot. S, V, MP, FP och FI säger Ja.
  • Mindre kött, mer vegetarisk kost genom samhällsinsatser skiljer blocken åt. Alliansen mot, de rödgröna för, SD tveksamma.
  • Internet för funktionshindrade – borde vara självklart men MP, C, FP, M och SD är tveksamma.

Bred enighet i många viktiga frågor

Samtidigt kan man med glädje konstatera att det finns en stor enighet i många frågor från alla eller nästan alla partier. Här några exempel:

  • Hållbar produktion av hälsosam och miljövänlig mat genom skatter, stöd och reglering.
  • Politiska styrmedel för att underlätta konsumenternas hållbara val (men inte genom skattedifferentiering för att gynna ekologisk produktion).
  • Tillgång till konsumentvägledning för alla.
  • Effektivare kemikalielagstiftning, inklusive mer forskning om ”cocktaileffekter”.
  • Enklare att välja el, tele, vård, skola, omsorg etc. Bra grundalternativ för de som inte vill välja.
  • Återerövra det förebyggande arbetet i hälsovården.
  • Strängare krav för skönhetsoperationer.
  • Frihandelsavtalet EU-USA (TTIP) får inte försvaga konsumentskyddet.
  • Skärpta regler för antibiotika i djurhållning.
  • Ny skuldsaneringslag och kortare köer till budget- och skuldrådgivning.
  • Energieffektiviseringar utifrån konsumentkrav.
  • Nätneutralitet – emot begränsningar och ”inlåsning” på internet.
  • Bättre konsumenträtt för digitala tjänster som nedladdade böcker och film.
  • Förstärkta möjligheter att ställa miljö- och etikkrav vid offentliga upphandlingar.
  • Bättre stöd vid konsumenttvister.
  • Skärpta regler för integriteten på internet.
  • Kraftigt sänkta priser på roaming (mobiltelefoni över gränserna).
  • Enhetliga täckningskartor för mobiltelefoni.
  • Se över apoteksreformen, särskild vad gäller receptbelagda mediciner.

De minst konsumentvänliga…

Två partier utmärks av relativt få Ja och många Nej och Tveksamma. Här finns en del som kan göra en lite förstummad. Centerpartiet utmärker sig genom att flera gånger vara enda Alliansparti som går emot en del regelskärpningar. De är enda parti att vara tveksamma till detta krav: ”Alla konsumenter måste kunna tillgodose sina konsumtionsbehov utifrån sina förutsättningar”, samt säger Nej till automatisk förlängning av avtal. C och KD – varför??? Kristdemokraterna AVSTÅR ensamt från att svara på frågan om hårdare krav på apoteken (med kommentaren att frågan är felformulerad). Trots att det är ”deras” fråga i regeringen. De säger Nej till en nationell handlingsplan för folkhälsa. (ihop med M). De är också ensamma om att säga Nej till mångsidig kost genom samhällsinsatser och ett effektivt stopp för hälsobluffar i reklamen.

Både KD och C är också de enda som inte tycker att konsumenterna har rätt att veta om köttet kommer från djur som fötts upp på GMO-foder. Och båda är tveksamma till följande krav: ”Utgå från konsumentnyttan vid omreglering och konkurrensutsättning av marknader och utred konsekvenserna för konsumenterna mer grundligt än vad tidigare gjorts.” Hur kan man INTE säga Ja till det..? C har tidigare haft en tydlig konsumentpolitisk profil, och var i ett tidigare val ett av de få som hade ett särskilt konsumentpolitiskt program (”Hej Konsument”). Vår enkät visar att denna stolta hållning verkar till stor del eroderats till förmån till en stor tvekan att göra något som kan reta företagarna.

Sverigedemokraterna har hittills inte på något sätt profilerat sig i konsumentfrågor tidigare, och gjorde en tämligen blek insats på vår utfrågning i Almedalen. I vår enkät hamnar de poängmässigt i samma liga som C, KD och M.

På Sveriges Konsumenters hemsida finns sammanställningarna, liksom också ett antal listor. Tilläggas kan att det är den ungefärliga läget på ”poängskalan” som är intressant, inte det exakta antalet poäng. Frågor har olika tyngd och betydelse för konsumenterna där vissa är avgörande för alla konsumenter medan vissa har en mindre betydelse och kanske bara för vissa grupper. Det är alltså väl så intressant VILKA frågor partierna stöder. Tre av partierna har också valt att skriva kommentarer till vissa av frågorna, den ligan leder Folkpartiet klart.

Almedalsutfrågningen finns refererad och filmad – finns även den på vår hemsida.

Tåg till utlandet bara MÅSTE bli enklare!

SJ ska sluta sälja biljetter till utlandet. Det tycker jag är skit. Det är över huvud taget skit att det båda är så komplicerad att beställa biljetter över gränserna och att tågsystemet är så dåligt utbyggt när man ska ta sig bortanför Köpenhamn. På Internet har man i över tio år mycket enkelt kunna beställa biljett på ett par minuter med alla flygbolag mellan i stort sett alla städer i världen. Den som är slängd i engelska eller tyska kan visserligen beställa vissa av resorna inom EU, men det är jättelångt till en enkel tjänst som motsvarar flygsajterna. Det är ett stort misslyckande både för tågbolagen, för Europas regeringar och för EU att inte denna fråga är löst. Det är ett hån mot två begrepp som det talas stolt och brett om – Fri rörlighet över gränserna och Hållbart resande. EU stolta grundprincip om fri rörlighet haltar betänkligt. Här har vi ett hållbart och säkert resande som borde uppmuntras och ha framtiden för sig. I förra veckan skulle jag själv beställa tågbiljetter för en familjeresa till Wien. Medan det fortfarande gick. Via nätet hade vi lyckats hitta en resa som bara innebar två byten (det fanns gott om alternativ med både fem och sex byten). Jag var tvungen att bege mig till Stockholms central, där det var många som ville köpa utlandsbiljetter och en rejäl kö. När jag väl kom fram med en tydlig önskan om tider etc tog hela köpet 50 minuter, även för den rutinerade SJ-mannen med alla sittplatser och rabatter. Så ska det inte behöva vara och det är obegripligt och skandalöst att vi inte kommit längre. Kolla förresten gärna vår medlemsorganisation Resenärsforums hemsida. Där finns ett bra resonemang i denna viktiga fråga.

Ja till tuffare eko-politik. Kul!

Nya styrmedel för hållbara val - så tycker partierna.

Det ska vara lätt att välja rätt – alltså exempelvis ekologisk mat. Men utvecklingen mot ett hållbart samhälle går alldeles för trögt. Just ekologisk mat är bara omkring fem procent av all mat som säljs, trots  alla års arbete, trots högt medvetande och många producenter. Vad som saknas är, enligt vår mening, mer politik. Marknadskrafterna har inte räckt till. Men vad tycker politikerna? Diagrammet ovan visar att det finns en överväldigande majoritet för att riksdagen ska införa NYA styrmedel. Tabellen bygger på en enkät som PR-företaget Westander skickat ut till partiernas toppkandidater till riksdagsvalet och där 375 kandidater (74 procent av de tillfrågade) har svarat. Observera formuleringen – införa nya styrmedel för att underlätta för konsumenterna. Och att det ska innebär hållbara, enkla och ekonomiskt fördelaktiga val. Det ska alltså inte vara svårt eller dyrt att välja ekologiskt, till exempel. Och det handlar inte bara om mat, även inom kläder, hemelektronik etc behövs bättre möjligheter att välja hållbart .

Blå staplar betyder alltså andelen kandidater som svarat JA i de olika partierna. Hos S, MP och V är stödet monumentalt, ingen tvekan som det verkar. Inom Alliansen är det mer splittrat verkar. Störst stöd hos KD och M, över hälften av kandidaterna. FP, med bland annat konsumentminister Birgitta Ohlson i sina led, utmärker sig genom att bara en tredjedel säger ja och största andel tydliga nej-sägare. Sämst är stödet inom Centerpartiet. Riktigt dåligt, tycker jag, av ett parti som säger sig vilja utveckla landsbygden och utmärka sig som ”gröna”. SD, däremot framstår här som relativt ”grönt” parti.

Sammantaget är detta väldigt glädjande. Om inte partipiskan skulle vina och kandidaterna skulle rösta enligt sin egen övertygelse så skulle det bums bli ett ökat politiskt ansvar genom nya styrmedel. Hur sedan sådana ser ut är ju en annan femma – skatter, subventioner, olika typer av regleringar etc. Men det finns goda förutsättningar för krafttag. Så resultatet är glädjande. Vi kommer förstås att följa upp detta efter valet. Mer enkätsvar kan ni för övrigt se på vår webb i nästa vecka. Då ska vi redovisa vad partierna tycker om våra ”100 krav för en starkare konsumentpolitik”.

Det här är glädjande siffror. Efter valet räknar vi med att politikerna tar ett klart större ansvar för konsumenternas hållbara val

Mycket om mat i Almedalen

Över 3300 seminarier – och ändå upplevde jag aldrig att det var glest eller tomt där jag tittade in under Almedalsveckan. Det verkar som om ”kvoten” besökare per seminarium är lika hög som tidigare år och tempot var det inget fel på. Nu när jag är tillbaka i Stockholm kan jag blicka tillbaka på en givande vecka som för mig och andra mycket handlade om maten – köttet, svinnet, antibiotikan och vad riksdagen kan göra för att vi ska få säker och hållbar mat. Just hållbar utveckling – miljö, fairtrade, djurskydd – var svårt att hinna följa eftersom det ofta pågick parallella seminarier kring detta. Ett av våra seminarier var veckans enda partiutfrågning om konsumentpolitik. Det handlade också om mat – bland annat om förenklandet av medvetna val, hem- och konsumentkunskapen i skolan, kontroll av kemikalier, muskler till Livsmedelsverket, offentlig upphandling och mycket mycket annat. Nio partier hann säga mycket under de 60 minuter utfrågningen pågick och det kändes som om de cirka 60 åhörarna fick bra besked om var skiljelinjerna går vad gäller mat och även de andra stora konsumentfrågorna som finns med i våra ”100 krav”. Se referat och en filmad version på vår hemsida. En titt rekommenderas. I övrigt var Almedalen för mig fylld av möten, nya insikter och en känsla av att ett ökande intresse bland politikerna för konsumentfrågorna – och för Sveriges Konsumenter. Inget av partiledartalen borrade visserligen i vad man ville göra för oss som konsumenter, men noteras kan bland annat att Miljöpartiet valde ursprungsmärkning för sin debattartikel i Dagens Nyheter. I övrigt kan jag bara säga – har ni chansen att åka till Visby under Almedalsveckan så ta den. Det är så mycket intressant och inspirerande på gång i tält, salar och bakgårdar som man aldrig får chansen att höra i så koncentrerad och så kvalificerad form annars. Min tonårsdotter gjorde Almedalsdebut de sista dagarna och hon var både utpumpad och lycklig efteråt. Det blir fler gånger, och jag kan rekommendera veckan som ”inskolning” i politik och samhällsfrågor till ungdomar.

Investera i oföddas hjärnor

Rubriken är inte så makaber som det kan verka. Förra veckan var jag på en nordisk konferens om kemikalier i vardagen som hade ordnats bland annat av våra systrar och bröder i norska Forbrukerrådet. Vi fick höra en lång rad mycket kvalificerade föreläsare, bland annat nuvarande och före detta generaldirektörerna för svenska Kemikalieinspektionen, Nina Cromnier och Ethel Forsberg. Ethel har jag bloggat tidigare, som med sina uttalanden och sin bok ”Makt plast gift” får oss att inse hur mycket oprövade ämnen som finns runt oss och våra barn och vilken enorm makt industrin har. Nåväl, den som gjorde kanske mest intryck var den danske forskningsledaren Philippe Grandjean som kom med ett nytt perspektiv på hela kemikaliefaran. Vi har bara en chans att utveckla våra hjärnor. Under fosterstadiet är våra hjärnor extremt känsliga för påverkan och han anser att vi genom vårt vårdlösa sätt att använda kemikalier som vi vet för lite om utsätter nästa generation för obotliga hjärnskador – i form av allt från svårigheter att lära nya saker till svåra handikapp. Det är en ”tyst pandemi” som pågår, menar han och talar om en ”chemical brain drain”.  Istället för att investera miljarder och åter miljarder på att få bättre resultat i skolan borde vi vända blickarna mot vad som händer i fosterstadiet. Och städa bort alla riskabla kemikalier. Det kan vara långt bättre använda pengar, menar han. Högst tänkvärt. Och hemskt. Helt riktigt vände sig Grandjean mot bristande kontroll av kemikalier och att det krävs tuffare bevis för att stoppa en kemikalie än att tillåta en. Detta är en ödesfråga och det är en gåta att politiker på såväl svensk som EU-nivå så lätt ger efter för kemikalielobbyn. Istället för att värna de födda.

Bravo, handeln!

Rubriken kanske förvånar en och annan, som vet att jag brukar vara kritisk mot att handeln snackar mycket om hållbar utveckling men gör för lite. Nu gäller det ”bojkotten” av danskt griskött på grund av antibiotikaresistensen. I radions P1morgon i morse fick jag frågan om detta är bra. Mitt svar: Ja, det är bra att handeln höjer ribban för vad man släpper in till sina butikshyllor. Detta gäller produktionsmetoder, inte i första hand länder. När det gäller antibiotikaresistens är Danmark värre än Sverige men ännu värre är länder som Tyskland och Italien. Hittills har dagligvaruhandeln envist sålt kött på kvantitet snarare än kvalitet. Billigt ska det vara, till varje pris, urskillningslöst har de vräkt ut kotletter och filéer utan ansvar för hur djuren fötts upp. Vi konsumenter har det slutliga ansvar för vad man stoppar i kundvagnen men ett stort ansvar har handeln för utbud, exponering och inte minst marknadsföring. Handeln är på så sätt medskyldig till att konsumtionen av kött går upp och att det som ökar är kött från djur i vidriga och hälsovådliga ”fabriker” där antibiotika skyler över den katastrofala djurhållningen . Resistens är inget att leka med, enligt vissa experter går vi ”mot stupet i raketfart” och håller  på att avhända oss botemedel mot allt från lunginflammation till cancer. Samma magnitud som klimathotet, med andra ord. Eller möjligen mycket värre. Nu verkar det som om handeln vaknar upp, vilket är ett gott tecken. Det som behövs är mer systematik, inte bara enskilda handlare. Varför inte ställa djurskyddskrav á la svenska regler för allt kött man köper in, oavsett var det kommer från? Debatten lär röra om i grytan och leda till förbättringar i Danmark liksom ökad medvetenhet hos konsumenterna. Sedan är detta i högsta grad en politisk fråga. Parlamentarikerna måste börja med att slänga ut lobbyisterna och städa upp i alla system som ökar antibiotikaresistensen, till exempel förbjuda provision till veterinärer för försäljning av medicinen. Detta handlar valet på söndag också om. Så förutom att rösta genom ditt handlande i butiken så är det viktigt att rösta i valet på söndag.

Klara besked inför EU-valet

Idag fick åtta namnkunniga toppkandidater – veteraner och förstagångskandidater – till Europaparlamentet chansen att svara var de stod i konsumentfrågorna. Debatten ägde rum på Europahuset i Stockholm och ett hundratal personer hade slutit upp på plats. Många, många fler följde den förstås via SVT2 direkt eller via webben (du kan följa det via den här länken, som visar hela dagens sändningar på SVT Forum, gå fram till 5:30 efter start). Själv hade jag äran att leda debatten och det var verkligen ett av det här jobbets absolut roligaste och mest spännande utmaningar. Nästan all lagstiftning som vi berörs av som konsumenter beslutas ju i EU och det här var ju verkligen en chans att få konkreta besked om, var partierna stod. Första halvan handlade om mat, därefter blev det andra frågpr, vi varierade mellan att de fick prata fritt och att visa ja- och nej-kort. Grunden för utfrågningen var Sveriges Konsumenters 50 krav på EU:s konsumentpolitik och utifrån det kunde jag ställa frågor om matfusk, antibiotikaresistens, mobilavtalen, bankbyte, rättsligt konsumentskydd och mycket annat. Även om det var åtta mycket ivriga och pratglada kandidater så tror jag att publiken/väljarna fick en hel del tydliga klara besked och att skiljelinjerna mellan partierna stod klara. Jag kan bara rekommendera att titta (fördelen med webben är ju att man kan snabbspola). Ambitionen var att göra valets vardagsfrågor så konkreta och tydliga att fler går och röstar den 25 maj. Jag hoppas att vi lyckades. Kandidaterna lovade att prata konsumentfrågor även under de återstående 48 dagarna tillvalet och det ska bli intressant att se hur det präglar debatten.

Försvinnande gott

Matsvinn diskuteras allt mer intensivt, både i Sverige och runt om i världen. Idag även på Livsmedelsverkets samrådsgrupp för konsumentfrågor, där jag ingår. En tredjedel av all mat på jorden försvinner, hamnar aldrig i människors magar som det var tänkt, enligt FN. Då räknas även grödor som aldrig gror på grund av torka etc, men det är ändå enorma och ofattbara siffror. I Sverige slänger vi 28 kilo mat varje år och person, alltså mat som är eller har varit fullt ätbar. Mycket kommer inte ens till konsumenten. Två tredjedelar av all sallad som växer på våra åkrar slängs, därför att bladen inte anses snygga att ligga i grönsakskylen i butiken. Det är handeln som ställer kraven med hänvisning till konsumenternas önskemål om ”perfektion”. Man kan fråga sig vems felet är där, men det är i alla fall beklagligt. Liksom hela problematiken, som bara är sorglig och på tvärs med all hållbar utveckling. Livsmedelsverkets nya undersökning visade att majoriteten tycker att matsvinn är ett stort problem för samhället men en lika stor majoritet (vi talar 80-90 procent) tycker det inte är något problem just i mitt hushåll. Talande. Kött slängs också i stora mängder, vilket Jordbruksverket snart kommer att visa i en ny rapport. Vi kan naturligtvis aldrig komma ner till noll i matsvinn men det finns stora vinster att göra för samhället, oss själva och för miljön i en allt mer resursknapp värld. Mycket hänger – som vanligt – på kunskap och attityd. I undersökningen anger de flesta att de lutar mer på doft och smak än bäst före-datumet, men f-n tro’t. Frågan är om de inte svarar så för att inte verka okunniga. Även om det sker mycket i produktion och handel så och medvetande om problemet i sig så behöver mer göras. Tänk bara på en sådan sak som smarta förpackningar och förpackningsstorlekar. Men till sist handlar det ändå om hur vi själva agerar. Att vi faktiskt vet hur man tar tillvara rester och modet att spara mat längre än datumet visar. Ett självförtroende, att våga prova och att våga lita på sina sinnen. Och då kommer vi osökt in på min gamla käpphäst – förstärk hem- och konsumentkunskapen i skolan, så att kunskapen inte hänger på resurser i familjen och hur kunniga ens föräldrar är. Idag grundskolans minsta ämne. Det är inget mindre än en skandal.

Verket presenterade en ny rapp

Vad är priset för giftbananerna?

Lockar till miljötänk?

Man kan undra om Hemköp över huvud taget vill sälja några ekologiska varor. Här säljer man ut ”vanliga” bananer billigt men har med ekologiska bananer som alternativ. Till ett 250 procent högre pris. Vem tror du köper eko-alternativet? Det här är ett tecken på hur fel handeln tänker när de ser miljöriktiga varor som en ”nischprodukt” där man kan fläska på rejält. Bananer tillhör de mest besprutade av alla matvaror vi köper och det bara fortsätter – vilket skadar både de fattiga människor som arbetar på plantagerna och naturen. Det här bara fortsätter. Och vad tar handeln för ansvar? Jo, de tar pliktskyldigast med ett alternativ. Det här tycker jag är ett exempel på total brist på ansvar för en hållbar utveckling och ett svek mot både naturen och konsumenterna. Här befäster man bilden att ekologiskt inte är för oss, bara för dem som har råd, en lyx. Man brukar säga att det inte finns någon billig mat, den kostar den också fast på ett annat sätt, på en annan plats och på mycket längre sikt. Besprutning är en genväg som gör att vi konsumenter i Sverige betalar billigt men skickar fakturan till arbetarna, naturen och framtida generationer. Igår hade Sveriges Konsumenter ett internt kunskapsseminarium om hållbara utveckling för livsmedel. Varför händer så lite? var frågan och handeln fick en stor del av skulden. Liksom politikerna som fegar ur och inte gör det lätt för oss konsumenter att välja rätt genom felriktade subventioner etc. Johanna Sandahl från Naturskyddsföreningen visade en bild från en ICA-butik som liknar den som jag tog på Hemköp. Men där hade handlaren skrivit ”besprutade bananer” på de med lägst pris (som inte skiljde lika mycket från eko-alternativet som i det här fallet). Pedagogiskt genialt. Får folk att börja fundera på vad som egentligen är normalt och ovanligt, vad som är norm och undantag. Varför gör inte fler så? Vi ska ha konkurrens och prispress men idag är det inte konkurrens mellan eko och ”konventionellt” på lika villkor. Varför förklarar inte handeln varför viss mat är så billig, vad som är medaljens baksida, vad som är det ”totala” priset ? Det är ett stort, stort svek, ett undanhållande av information som vi har rätt till som konsumenter. Och en struts-mentalitet där man hoppas att allt ska kunna fortsätta som vanligt.

Svårt välja semesterhotell

Har just återkommit från en fantastisk resa i Tanzania och Zanzibar. De bestående intrycken är inte bara mängden vilda djur på nära avstånd utan även tecknen på en kontinent som håller på att resa sig ur den förbannelse av diktaturer, krig, svält, aids etc som plågat den så länge. Under resan läste jag Erika Bjerströms nya bok ”Det nya Afrika” (läs den!) och fick en bredare bild av allt som händer och som ger anledning till optimism. Inte bara en ökad demokratisering, allt färre väpnade konflikter, långsamt ökat välstånd i många av de 54 länderna men också att det snart finns lika många mobiltelefoner som människor har gett anledning att tala om afrikanska ”lejonekonomier”. Nå, nu är ju detta en konsumentblogg så jag tänkte anlägga ett sådant perspektiv. Jag är övertygad om att turism utvecklar länder – om det görs på rätt sätt. Och där spelar hotellen en central roll. Vart går pengarna? Gynnar de lokalsamhället? Vad är det för arbetsvillkor som råder? Vad har de för miljötänk och hur påverkar matutbudet, swimmingpooler etc miljön runt omkring? Viktiga frågor att ställa. Men svåra att få svar på. För egen del vill jag helst inte bo på hotell ägda av västerländska, redan rika intressenter utan lokalt ägda eller åtminstone där det finns garantier för att det inte handlar om utsugning utan utveckling på plats. Inte alltid helt lätt att få reda på. Vad jag önskar mig är att det framgår redan i resekatalogerna och på webben. Och att resebyråerna ställde garantier (”Vi använder bara hotell som…”). Det är mycket pengar det handlar om för fattigare länder och för regioner där turism är den enda och den stora inkomstkällan.