Internetrevolutionen fortsätter

Just nu känns det dom om vi alla är egyptier. Vi kan  bara hoppas att det epokgörande som faktiskt hänt verkligen leder till demokrati. Förutom mod och beslutsamhet hos folket har tekniken spelat en stor roll. Liksom små lätta videokamerors förmåga att spegla händelser bidrog till att Berlinmuren föll har Internet spelat en avgörande roll i Tunisien och Egypten. Det är uppkopplade revolutioner och sådana är svåra att stoppa. Utan att på något sätt jämföra läget för Mellanösterns fattiga och förtryckta med svenska konsumenter finns det ändå något att lära: Att Internet med funktioner som twitter och facebook ger makt. Internet har inneburit mycket större möjligheter för dig och mig att jämföra priset men också att utbyta erfarenheter om företag, prylar och tjänster. Inget har ökat konsumentmakten så mycket de senaste decennierna som Internet och ändå skulle jag vilja säga: You aint seen nothing yet. Ny funktioner kommer att komma som blixtsnabbt kommer att sprida budet om såväl  skurkar som goda företag. Om tiotusen konsumenter runt om i landet är arga på samma sak kommer de att hitta varandra. Och tala om det. Medvetandet kommer att sticka som en raket och ordet bojkott kommer att få en helt ny innebörd. Och det är bra. Alldeles för många har hittills köpt grisen i säcken, därför att inga varningssystem har funnits. Alldeles för många har knutit näven i fickan och känt vanmakt när de blivit lurade, vilseledda eller störda. En liten påminnelse om kraften fick jag härom dagen när jag skulle förbereda en intervju om gatuförsäljare och fick reda på att det fanns en facebookgrupp med namnet ”Alla vi som hatar telefonförsäljare på stan!!!”. Den hade över 20 000 vänner!! Internetrevolutionen är sannerligen här.

Likriktade apotek

Priserna på receptfria läkemedel sjunker inte och är påfallande lika varandra. Så ser det ut i apoteken, enligt den kartläggning som gjorts av Göteborgs-Posten. 400 priser har mätts i tio olika apotekskedjor. Utfästelser om konkurrensens välgörande verkan verkar inte ha infriats. Visserligen har vi betydligt fler apotek att gå till (om vi bor i en storstad) men konsumentnyttan kan ändå ifrågasättas. Okej, nu säger Göran Hägglund att det är för tidigt att dra slutsatser, men det har ändå gått snart två år. Det borde sett bättre ut. Och det är märkligt att de olika apoteken ligger så nära varandra, om inte exakt som varandra, i pris. Samarbetar de? Tills motsatsen har bevisats får vi utgå från att de håller örnkoll på varandra, ungefär som bensinbolagen. Om en höjer så följer de andra med. Men i kombination med bristande prispress är det märkligt, något för myndigheterna aatt titta närmare på.

Man kan fråga sig vad konsumentnyttan har varit – så här långt. Konsumenterna ska tjäna i tillgänglighet och pris –  men det ska också finnas ett brett utbud och det ska finnas kompetent personal. Utbudet lämnar en hel del övrigt att önska, här tenderar många att satsa på storsäljare snarare än bredd i sortimentet. En del kedjor pratar om att börja sälja kosemitika och annat lättgods. Vill vi verkligen ha en utveckling mot typ amerikanska drugstores..?

Dessutom finns det ett ansvar att hindra missbruk. Läkemedel är inte vilken vara som helst. Ska den här reformen övertyga så är det hög tid för leverans – snart.

Centern på konsumentoffensiv?

Såg vi ett nytt konsumentparti födas idag? Maud Olofsson gick ut hårt mot elbolagen på Dagens Nyheters debattsida. Det handlade bland annat om den fjärdedel av elabonnenterna som inte valt aktivt och därför får mycket dyrare tillsvidarepris. Ett ständigt påtalat problem ända sedan elmarknaden avreglerades för 15 år sedan. Som ingen gjort någonting åt. Nu skriver den borgerliga regeringens näringsminister: ”Därför vill jag och Centerpartiet reglera elhandelsbolagens prissättning. Syftet är att garantera ett skäligt elpris också för kunder som inte gjort ett aktivt val. Det är ett första steg i att stärka konsumenternas ställning.” Vi väntar spänt på de fortsatta stegen. De behövs. Man kan med fog fråga sig vad vanliga småkunder egentligen vunnit på denna avreglering. Och vad dagens usla konkurrens egentligen kostar oss.

Intressant är att utspelet kommer från ett av de små partier som nu omprövar sin egen politik, eftersom den gamla lett till vikande stöd och ett lätt offer för den moderata ångvälten. Och så väljer Olofsson en konsumentfråga. Klokt, tror jag. Konsumentfrågorna är ett oexploaterat politiskt fält, där det finns stora möjligheter för den som tar för sig först. Månne något att plocka upp för andra partier i kris? Vem hinner först?

Ursprungsmärkning mot dioxin

Tyskt fläsk dumpas i Sverige, efter dioxinlarmet. Detta enligt rapporter de senaste dagarna. Även om det är små mängder vi riskerar att få i oss, även om det finns andra källor som fisk och olja som kan innehålla dioxin, så är detta allvarligt. Och det krävs handling. Svenska konsumenter har inga möjligheter att värja sig, förutom att sluta äta fläskkött. En lösning är ursprungsmärkning. Här spjärnar handeln, livsmedelsindustrin och även landsbygdsminister Eskil Erlandsson intensivt emot. För att det ”fördyrande”. Men konsumenterna vill ha det, det visar flera undersökningar. Och själv köper jag inte det där standardargumentet, vill man så kan man utan några chockhöjningar. För ursprungsmärkning ger möjlighet att välja och välja bort, att ta ställning både för sin egen hälsa och för djurens hälsa. Och för att ”straffa” ett land vars politik man ogillar (har skett mot t ex Israel och Frankrike). Idag är det bara obligatoriskt vad gäller nötkött. Den nya livsmedelsmärkningsförordningen, som behandlas nu i Europaparlamentet och Ministerrådet, föreslår att det ska gälla alla sorters kött. Men innan de kan träda i kraft kommer det att ta flera år. Därför måste handeln, men också restauranger och andra som serverar färdiga måltider, ge den här informationen till konsumenterna NU. Och det ska gälla även sammansatta produkter. Och det ska avse där djuret är fött, uppfött och slaktat (inte där det är ”producerat” eller ”berett”). Och det ska vara ETT land (inte ”kött från Danmark/Tyskland/Sverige” som man tyvärr ser ibland). Basta!

Konsumentskydd på rätt spår igen

När haveriet var nära kom räddningen för det europeiska konsumenträttsdirektivet. Europaparlamentets utskottsbehandling I förra veckan skrev jag en ganska dyster blogg om utvecklingen, men nu har det hänt grejer. Någon fulländad skapelse är det inte – långtifrån. Mycket av rättigheterna behöver skärpas ännu mer. Men dagens resultat visar att parlamentet lyssnat på konsumentrörelsen. Extra positivt tycker jag det är att man lyft in rättigheter för digitala tjänster. Alltså att man ska ha samma rättsskydd om man köper en bok som tryckt produkt som om man köper samma bok som nedladdad mp3-produkt. Detta har tidigare sagts vara ”omöjligt” för att det är för krångligt, men nu verkar det lossna. Resan är inte slut, Ministerrådet ska säga sitt och sedan ska Kommissionen komma med de praktiska lösningarna, och där man det mycket väl hänga upp sig. Men just nu har vi en riktigt trevlig politisk lösning. Mer info på Sveriges Konsumenters och BEUCs hemsidor.

Slaget om konsumenträtten

Av alla regler som skyddar oss som konsumenter – inga är så påtagliga, så vardagliga som köprätten. Alltså vad som gäller om prylen går sönder, blir försenad, ska returneras etc. Nu ska allt detta göras om. Var tanken. Samma regler  skulle gälla i hela EU. Det skulle inte spela någon roll om prylen köptes i Lissabon, Warszawa eller Stockholm – samma regler skulle gälla. Liksom om den köptes i Lissabon, men av en kund i Stockholm.
Detta stavas konsumenträttsdirektivet, ett jättepaket med regler som knådats av kommissionen, ministerrådet och Europaparlamentet i flera år. Vi har tagit upp det många gånger från Sveriges Konsumenter och har engagerat oss för att få så bra regler som det någonsin går. Från början var det tänkt att snabbt gå igenom, fullharmoniserat, enhetligt och trevligt. Sedan dess har mycket hänt. Och nu har kommissionen, nästan desperat, hittat nya märkliga modeller, varav en kallas 28:e regimen (ett 28:e europeiskt fejkland med egna regler som alla kan hänvisa till).

Senaste veckorna har risken för härdsmälta ökat påtagligt. Olika krafter drar åt högst olika håll. Parlamentet har 1600 ändringsförslag att ta ställning till. Läget ändras timme för timme. Nästa tisdag är det omröstning och nu pågår slaget för fullt. Ska det bli något mer än bara en liten liten tumme så är det nu. Sitter just på BEUC:s styrelsemöte och får höra om alla turer och alla försök att vrida denna koloss åt ett så konsumentvänligt håll som möjligt och få bra, fungerande lagstiftning. Men f-n vet. Det bästa är kanske att ta paus i denna process och göra ett rejält omtag.

Hantverkseländet fortsätter

Alla känner vi väl någon som har haft problem med hantverkare hemma. Om vi inte rentav själva har bittra erfarenheter. Det kan gälla de renovering av badrum eller kök, det kan gälla ombyggnad av villan eller radhuset. Jag har själv bekanta som fått sömnlösa nätter, ont i magen, förlorat mycket pengar och snudd på skilit sig. Det handlar om fusk, slarv, fördyringar och förseningar. Nu bekräftar färsk statistik från Konsumentverket och från vår egen konsumentvägledning att eländet fortsätter . Det toppar helt enkelt listan på klagomål. OK, det finns många seriösa hantverkare men all erfarenheter visar att detta är ett stort problem. Ett av huvudskälen är att det ofta saknas skriftliga avtal – även vid omfattande renoveringar på 100 000-tals kronor. Ett stadigt handslag och förtroendeingivande prat verkar vara tillräckligt för att många av oss inte ska ”bråka” om formaliteter. Åter dags att damma av Sveriges Konsumenters krav på skriftliga avtal vid alla större jobb. Inga papper – då har kunden tolkningsföreträde.  Men det finns andra skäl också. Bland annat brist i kommunikation, hantverkaren tycker det är självklart att rören ska gå si men du tycker att det är lika självklart att de ska gå så. Man talar olika språk. Båda behöver kunskap. Men alltför ofta handlar det om nonchalans, inkompetens, rent förakt för dig som kund. Skuttar och lycksökare som tror det räcker med att de köper en skruvdragare för att få kalla sig hantverkare. Och det ät förstås fullständigt oacceptabelt. TV-programmet Fuskbyggarna är ett tydligt tecken i tiden och beskriver ytterligheterna. Men problemen är tillräckligt stora med alla grå halvamatörer. Hur många till ska bli lurade innan nåt görs av branschen och av politikerna?

P.S. Tips: Råd & Rön har en hantverksguide i det nummer som kommer i veckan.

Avtalsterror

Låt mig gissa: När du ser att du måste godkänna nya avtalsvillkor på nätet eller i din smarta telefon så gör du det – utan att läsa igenom dem. Rätt, eller hur? Vi utsätts för allt mer ”vägspärrar” i form av oändligt långa och krångliga avtalsvillkor innan vi kan handla, beställa eller använda nya appar och program. iTunes har oskicket att med några månaders mellanrum komma med nya avtalsvillkor. Det senaste var på 61 sidor. 61! Finns det någon som läser allt detta? Som hinner läsa. Och som begriper (utom en handfull affärsjurister). iTunes avtalsterror är ett exempel på att en amerikansk friskrivningskultur håller på att breda ut sig. En sak är att det ska vara ordentliga avtalsvillkor den gången jag köper en villa eller en lägenhet. Men varför måste jag godkänna avtal när jag ska ladda ner en app eller köpa en tågbiljett till Katrineholm. Till paradoxerna hör också att villaavtalet är klart mer begripligt än det för att ladda ner nåt litet spel till sin iPhone. När avtal nuppdateras – som i iTunes –  är det ju också en högst berättigad fråga om man ska lägga det nya jättelång avtalet bredvid det förra och gå igenom det rad för rad för att se om det blivit några förändringar. Eller hur hade det tänkt sig det hela? Sveriges Konsumenter gick idag ut med en Väckarklocka om oskicket och vi planerar att fortsätta kampanjen. För det här är en klart konsumentproblem. Internet och ständig uppkoppling har gjort att vi utsätts för allt mer för situationer där vi ska godkänna jättelånga avtal. När jag intervjuades av en journalist i frågan i eftermiddags kände jag hur förbannad och trött jag egentligen var på detta, både som privatperson och konsumentföreträdare. Högst rimliga krav är: Begriplig text. Och kortare. Tvång på sammanfattning över det som är viktigt för dig. Utpekande av förändringarna mot tidigare avtal. Och självfallet ska det vara en balans i ett avtal, det ska inte bara vara friskrivningar, att företaget svär sig fritt från alla besvär och problem som produkten över huvud taget skulle kunna föra med sig.

Här kommer lite beröm…

Låt mig så här i inledningen av 2011 få vara lite positiv. Möjligen överraskar det någon, men vi tycker också att det finns mycket som är bra och som går åt rätt håll för oss konsumenter. Konsumentrörelsens roll är mycket att vara en nagel i ögat, en vakthund, en motkraft mot kommersiella krafter. Vi har våra medlemmars uppdrag att kritisera och ifrågasätta handel, industri, jordbruk, politiker, myndigheter. När de glömmer eller struntar i konsumenterna. För vem ska göra det annars? När media vänder sig till oss för kommentarer gör det naturligtvis för att vi har en ståndpunkt som står i motsatsställning till en annan part på marknaden, vi är en del i en intressekonflikt. För så fungerar journalistiken. Men det innebär naturligtvis inte att vi tycker att allt är becksvart och att alla är skurkar. Tvärtom, de flesta företagare är seriösa, de sliter och de gör rätt för sig. Dialog är viktig – också. Det viktiga är målet: Förbättringar för konsumenterna. En stor del av handeln tillämpar också regler som är långt generösare än vad lagen säger, till exempel vad gäller garantier och öppet köp. Och när det gäller ansvar för miljö och social rättvisa händer det  en hel del, vilket jag poängterat i tidigare blogginlägg. Så nu vill jag ge lite mer konkret ros till två företag som gjort något riktigt bra. De är inte fläckfria, det finns kritik att rikta mot annat de gör men just nu låter vi riset ligga. Jag talar om Eon och Ica. Kraftbolaget Eon har i stora annonser i dagspress och affischer i lokaltrafiken uppmanat oss att inte låta elgrunkorna hemma stå i standby-läge över natten. Bravo! Fler gjorde göra som ni, sprida viktiga budskap som bidrar till en hållbar utveckling på betald annonsplats. Det görs naturligtvis också för att skapa goodwill åt Eon, men strunt i det. De gör en insats. Samma sak gäller Ica, som anställt 400 funktionshindrade, gett dem meningsfulla arbetsuppgifter ute i butikerna och därmed visa att alla kan bidra, att alla har ett värde och visat vägen för andra. Visst har de skickligt gjort en PR-grej av det, men det ändrar inte på det faktum, att det är en synnerligen god gärning. Och som gör att jag med lätt hjärta kan säga: Lär av Eon och Ica! Eller kanske snarare: Häng på trenden. Den som hoppar på tåget sent kommer att få konsumenternas hårda dom över sig.

Sluta fuska med ordinariepris

Det är samma visa varje år: Rapporter om reabluffar kommer säkert som ett julkort på posten. Har just pratat i TV4 Morgon och Aktuellt om detta, vår vägledare Maria Wiezell har pratat i SVT Morgon om detta återkommande problem. Mellandagsrean är en betongstabil institution, som i år körde igår redan på juldagens morgon (då det inte ens hunnit bli mellandagar). Från handelns sida laddar man om efter julhandeln och vi ska lockas att tro att vi kan göra världens fynd om vi bara är beredda att bryta friden hemma och köa lite på nåt köpcenter. Men frågan är om det verkligen är fynd vi gör. Det ”ordinarie” pris man hänvisar till kan mycket väl vara fejk. Eller möjligen otydligt. Göteborgs-Posten avslöjade att MediaMarkt höjt priserna precis innan jul för att sedan kunna påstå att du ”sparar” hundringar eller tusenlappar. Det är naturligtvis helt oacceptabelt och klart vilseledande. Några ursäkter finns inte. Jag förstår att folk blir förbannade. Och här ligger en del av kärnan i problemet: vad är det för pris man relaterar till? Här fuskas det en hel del, inte bara i mellandagsrean. Det handlar om allt från frukten på Hötorget som säljs till ”halva priset” till textilier och elprylar som ständigt ”reas” ut. Halva priset – i förhållande till vadå? Alla vill vi göra fynd och då frestas många handlare att ta i för mycket. Eller i en del fall ljuga oss rätt i ansiktet. Här behövs en uppstramning av regelverket och ett slut på fusket. Att ”priser fluktuerar”, som handeln förklarar, räcker inte som ursäkt, det betyder ju att ordinariepriset sätts godtyckligt och då blir det ju rätt värdelös information för konsumenterna. Påståenden av vad man ”sparar” blir ju också väldigt ihåliga.

Liksom slut med andra trix. Som lockvaror som är slut redan när butiksportarna slår upp. Sånt är förbjudet men förekommer ändå. Och det är bara så lågt, så dåligt! Skälet till att det ändå sker är att riskerna för handlaren är små jämfört med möjligheten att locka folk till butiken så att man kan kränga en lite dyrare pryl. Vem vill åka hem tomhänt om man spetsat på ett köp..?