Bra kampanjjornalistik om pensionstjuvarna

Den senaste veckan har Dagens Nyheter förtjänstfullt bevakat spelar kring våra pensionspengar. Det är enorma belopp vi talar om och här är naturligtvis uppfinningsrikedomen stor på hur man ska kunna mjölka ur oss så mycket som möjligt. De har fått fortsätta ostört länge nog utan annat än ovett från ministrarna men nu verkar det bli hårdare tag. Vi ska få reda på i kronor vad avgifterna kostar oss och det är en helt annan femma än att se några procent. I vissa fall kan det vara så illa som att insparade två miljoner under fyrtio år reduceras till en miljon när pengarna ska tas ut och börja användas. Resten tar säljarna och finansbolagen. Hårresande. Egentligen rena stölden! Dessutom kommer vi – hoppas jag – att få förbud mot provisioner och mot att kränga krångliga och dyra ”produkter” via telefon. Vi hoppas att det blir verklighet och att inte bankerna och fondbolagen genom sin kraftfulla lobbying lyckas stoppa någon del. Pengar att satsa på advokater och PR-konsulter saknar de ju inte… Sedan måste det ju också till en kraftig tillsyn. För, som Gunnar Ohlsson på Konsumenternas försäkringsbyrå påpekade, har vi ingen kontroll blir även bra regler verkningslösa.

Dagens Nyheters bevakning är ett exempel på gammal hederlig kampanjjournalistik. Istället för snuttar biter man sig fast i en fråga och belyser den brett, ur olika vinklar, många dagar i följd och ger sig inte. Sådant kräver resurser men jag tror det är ett vinnande recept för massmedia, att det betalar sig genom ökat förtroende från publiken.

Ett annat bra exempel på kampanjjournalistik är Svenska Dagbladets nya ”skolmatskoll”. Även här behövs ju båda bra regler – och bra kontroll!!!

ICA i skottgluggen

Idag kom två intressanta rapporter: Livsmedelsbranschens undersökning om att konsumenterna mer och mer går på priset. Och Svenska Dagbladets granskning av ICA, som visar att vissa av butiksägarna tjänar multum, i vissa fall mer än Annika Falkengren på SE-banken. Paradoxen är att vi aldrig betalat så lite för maten och de som säljer den inte tjänat så mycket (i alla fall vissa av dem).

Vägen till fortsatt framgång ska tydligen också vara att satsa på lågpris, det är i alla fall vad ICA:s ledande företrädare sagt, bland annat i branschtidningen ICA-Nyheter. Vilket ger anledning till oro. Det är naturligtvis bra att maten inte är onödigt dyr, men det finns ett högt pris för lågpris-racet i form av dålig kvalitet, förstörd miljö, plågade människor i produktionen och plågade djur. Ordet ”prisvärt” är mycket bättre än ”billigt”. Att vi så ensidigt är intresserade av lågpris tror jag heller inte på. Hur ställdes egentligen frågorna i branschens undersökning..? Det vi hör från medlemmar och andra är ett ökat intresse för kvalitet, miljö och etik. Många är naturligtvis tvungna att köpa billigast möjliga mat för att de har ont om pengar, men många vill ta en ansvar genom vad de köper. De är allvarligt oroade av klimatförändringar och djurskandaler och vill inte bidra. Då måste de få en möjlighet att göra det. Och då är det oansvarigt att bara annonsera på priset, att köra ut billiga kotletter som lockvaror, att inte göra det enkelt att hitta hållbara alternativ som gör det lätt att välja rätt. Varför är kött en volymvara? Varför inte en drive för mindre kött men med kvalitet? Här sviker handeln genom att bara kommunicera pris i ändlösa helsidesannonser till konsumenterna. Här sviker ICA, som borde ha råd att göra betydligt mer för en hållbar utveckling och som i kraft av sin dominans borde vara föregångare.

Dagens rapporter reser också frågan om ICAs dominans. Har man över hälften av marknaden och tjänar hutlöst så kan man med fog fråga sig hur konkurrensen egentligen fungerar. Konkurrensverket har tittat på frågan och menar att man inget kan göra. Kanske dags för en nytt titt. Och en rejäl debatt. Det finns mycket att säga om bristande konkurrensen och brist på ansvar hos bankerna men den debatten får för den skulle inte freda den viktiga livsmedelsbranschen från kritik.

Beundransvärd estnisk sisu

Estland är en timme bort med flyg, ändå är det stora skillnader mot här hemma. Igår var jag där över dagen för att föreläsa för konsumentaktivister och myndigheter om hur vi jobbar här i Sverige. Vi brukar säga att vi har brister i resurser (och det har vi!) men allt är ju relativt. Att vara konsumentaktivist på andra sidan Östersjön är tufft. Marknadsekonomin har trots 22 år på banan en hel del vilda västern-tendenser (bland annat grasserar snabblånen), frågorna har monumentalt låg politisk status och det krävs mycket sisu för att jobba med frågorna. Nu ska elmarknaden avreglerar och mina vänner i Estland fasar. Här i Sverige har vi trots 16 år med fria val fortfarande inte kommit tillrätta med alla problem och om konsumenterna är vinnare eller förlorare är fortfarande en bra fråga. Gör inte om våra misstag, var mitt besked. Jag hoppas att de kände inspiration av hur vi jobbar för att konsumenterna ska få det bättre. För inspiration och uppmuntran behöver de så väl.

Religiös slakt = gott djurskydd?

Gör religiös slakt att kombinera med djurskydd? Det var frågan på KSLA:s seminarium i måndags. Det är naturligtvis en svår fråga och jag var ombedd att ge konsumentperspektivet. Vilket inte är helt enkelt. Naturligtvis har Sveriges Konsumenter inga synpunkter på trosuppfattningar . Däremot har vi det på djurskyddet, som ju allt fler konsumenter bryr sig om. Här handlar det om obedövad slakt, alltså att djuren får förblöda vid medvetande efter att ha fått ett antal snitt i halsen, en process som enligt vetenskapen är mycket plågsam och kan vara i flera minuter. Representanter för islam och judendomen var där för att prata om halal och kosher-slakt. Många muslimer tolererar bedövning vid slakt men den närvarande rabbinen talade för att judarna i Sverige som äter kosher-mat (en relativt liten grupp) skulle få ett undantag från lagen eftersom deras tro inte tillät att djuret var ”skadat” innan det skulle slaktas. För oss – liksom för alla närvarande veterinärer, myndighetsfolk och regeringsrepresentanter var frågan glasklar. Detta är en fråga om djurskydd. Djuren är en skyddsvärd grupp, liksom barn och andra grupper av människor, och de har rättigheter de också. Ett STORT problem i sammanhanget är den stora överproduktion av kött från obedövade djur på kontinenten, som görs av krassa ekonomiska skäl. Det är helt enkelt billigare. Här finns ett stort problem och enligt Åke Rutegård från svenska köttbranschen är de europeiska kollegorna här på en helt annan och mer ”girig” linje än de svenska slakteriintressena.

Bra rutet, Kennedy!

Om två dagar – torsdag – är det internationella konsumentdagen. Tänk – en hel dag bara för att fokusera på våra rättigheter (eller brist på dem). Tyvärr brukar dagen gå tämligen spårlöst förbi, till skillnad från Kanelbullens dag…Ack ja, men blir lätt luttrad i den här branschen. I år hoppas vi på drag i frågorna, det handlar nämligen om bankerna. Högaktuellt – inte bara här i Sverige utan över hela världen. Det är märkligt vad lika problemen beskrivs av de hundratals organisationer som ingår i Consumers Internernational, om arrogans, brist på transparens, höga avgifter, alla trumf på hand etc. Mer om CI:s kampanj ”Våra pengar, våra rättigheter” kan du läsa på deras hemsida.

15 mars är det också på dagen 50 år sedan president John F Kennedy höll sitt historiska och framsynta tal om konsumenternas rättigheter. Han riktade det till amerikanska folket och kongressen och sa bland annat: ”Gruppen konsumenter omfattar per definition oss alla… De är den största ekonomiska gruppen, påverkar och påverkas av nästan alla offentliga och privata ekonomiska beslut. Men de är den enda viktiga grupp… vars åsikter ofta inte hörs. ” Och så radar han upp den ena kraftfulla åtgärden efter den andra. Det är intressant att se hans tro på politikens roll som skydd för konsumenterna. Där har en del av dagens politiker en hel del att lära. Läs gärna hans tal, mycket intressant. Hans tal blev också upprinnelsen till de åtta grundläggande konsumenträttigheterna, som numera har FN-status. Och som vi ska uppmärksamma under vårt jubileumsår.

Bankernas undanflykter

Drevet har gått mot bankerna i veckan. Nya undersökningar visar vad vi egentligen alltid vetat – att alltför få byter bank för att det upplevs som krångligt och det är liksom ”skit samma” vilken storbank man har. Ilskan är stor bland konsumenterna. Och vad hur bemöter bankerna det hela. Jo så här: Swedbanks Michael Wolf framträdde i SVT:s Agenda i söndags – klädsamt klädd i tröja för att understryka folkligheten. Han la ut texten om varför ökad räntemarginal i kombination med en vinst om 15 miljarder var bra för kunderna. Jag känner mig inte särskilt övertygad, men han talade övertygande med många krångliga ord och blev aldrig riktigt ställd mot väggen. Symptomatiskt.

Bankföreningen uttalade sig i Dagens Nyheter om ministrarnas raseri. Reaktionen var även den symptomatisk: ”Vi önskar att Anders Borg istället förde en seriös dialog. Hans kritik slår mot branschens 40 000 anställda som varje dag anstränger sig och gör ett bra jobb.” Invändning 1: Dialog med bankerna brukar inte leda till någon större konsumentnytta, det brukar bara vara ett sätt att vinna tid. Invändning 2: Personalen gör ett bra jobb, men om kritiken drabbar dem borde ledningen tänkt på det tidigare.

Gränslös mobilmarknad, tack!

Det talas mycket om den inre marknaden, att det måste bli lättare för oss konsumenter att köpa varor och tjänster från ett annat land. Det är närmast en helig princip och kommissionen är beredda att slås hårt för att få igenom lagförslag. Utom på ett område. Har nyligen varit utomlands och än en gång blivit påmind om att när det gäller att ringa och surfa via mobilen så gäller bara lokala marknader. Där slutar allt snack om en inre gränslös marknad för konsumenter. Vi är tvunga att koppla upp oss på lokala operatörer som tar ockerpriser för det så kallade roamingen, alltså att de överför röstsamtal och webbmegabittar till hemmaoperatören i Sverige – och sedan ibland vidare till något annat land. Det paradoxala är att om två personer ringer varandra från samma skidbacke i Österrike får båda betala dyrt eftersom samtalet förs upp till Sverige och sedan tillbaka igen. Detta är naturligtvis fullständigt orimligt och göder enbart en part – tele- och internetoperatörerna. Snacka om att skära guld med täljkniv. Varför får de hållas? Det är ju helt obegripligt? Dessutom gör det ju att de flesta håller nere sina samtal till ett minimum och låter bli att webbsurfa och ladda ner mail när de är utomlands via sitt mobilabonnemang. Med en mer rimlig kostnadsbild, det vill säga samma priser som inom Sverige, skulle det bli betydligt mer fart på trafiken. Och bekvämare för konsumenterna. Det skulle ske genom att vi får en lagstadgad rätt att koppla upp oss via lokala nationella operatörer inom EU för Internet och för mobil datatrafik oberoende av var man har sin egentliga hemmaoperatör. Befinner jag mig i London finns det ju ingen rimlig anledning till att jag ska gå omvägen om Sverige för att läsa BBC:s hemsida. Eller vem påstår egentligen motsatsen?

Timmätning – och..?

Nu ska det införas timmätning. Regeringen beslutade igår att konsumenterna ska kunna sänka sina elkostnader genom att förlägga elkrävande aktiviteter till timmar då priset på el är lågt. Eftersom el är en marknad blir det ju dyrt de timmar alla använder el och billigt när få gör det. Det här är utmärkt för miljön, eftersom man slipper ”toppar” i den samlade elförbrukningen då alla kör sina maskiner där hemma och alla kontor och fabriker är igång. Vid sådana toppar importerar vi ofta el, från till exempel danska kolkraftverk. Inget bra. Det är självfallet också bra för de konsumenter som är aktiva och som begriper hur de ska anpassa sin konsumtion. Och som har mycket att vinna. Det gäller exempelvis villaägare med elvärme. Men det gäller ju inte alla konsumenter. Många tycker det här med el är rätt trist och rätt krångligt. De vill laga mat och titta på TV och tvätta kläder och duscha när de själva vill, inte när elen är billig. Livet är nog komplicerat ändå.

Summan av energin vi ska konsumera blir ju ändå ungefär likadan, även om den sprids jämnare över dygnet. Det blir billigare vissa timmar men också dyrare andra. Så  vem vinner egentligen och vem förlorar? Elbolagen lär knappast tillhöra den senare gruppen. Det är viktigt att ha en klar analys och inte ha en övertro på hur mycket människor kan och vill jobba för att få ner elräkningen. Visserligen är det bra för miljön, men för många räcker inte det argumentet. Däremot kan det bli bättre när våra apparater blir smarta och flyttar sin förbrukning till timmar då elen är billig. Värmepannan, frysen och diskmaskinen går igång när de ”känner” att elen är billig. Men där är vi inte än. Tyvärr.

Välj din egen fjärrvärme

Fjärrvärme är bra, eftersom det ger möjlighet att använda spillvärme. Många av oss har fjärrvärme, bland annat jag själv. Nu är det tänkt att marknaden för fjärrvärme ska avregleras. Valfrihet på ännu ett område. I alla fall kanske. Tanken är att lokala monopolen ska upphävas och att fastighetsägare och bostadsrättsföreningen ska kunna välja och så ska då priset sjunka. Är det tänkt. Detta enligt en statlig utredning som lämnades förra året. Idag har jag varit med på det så kallade Energimarknadsrådet där myndigheter, producenter och brukare möts för att diskutera el, gas och fjärrvärme. Det finns synnerligen delade meningar om nyttan med en sån här reform, och redan i utredningen sägs det tydligt att man egentligen inte vet om det finns någon nytta. Ändå föreslår man en sådan. Flera parter är positiva, bland annat fastighetsägarna. Men många är också skeptiska. Bland annat Konkurrensverket, som brukar älska avregleringar. Det är intressant. De har ganska bra fog för sin tveksamma hållning, det handlar om små marknader eftersom näten inte är sammanbyggda och ska det bli någon riktig fart på konkurrensen ska det finnas uppemot ett tiotal aktörer. Så lär det knappast bli, möjligen i Stockholm och någon ytterligare ort.

Monopol är dåligt. Konkurrens är bra. Så långt är alla överens. Men innan man är säker på att avreglering gör någon skillnad för den enskilde konsumenten ska man inte dra igång. Vilket man knappast lär göra heller. Regeringen tycker frågan ska utredas ytterligare, vilket är bra. Vi får inte får göra om misstagen i början av avregleringen av elmarknaden. Då göder vi bara EON och andra stora aktörer på vår bekostnad. En annan sak är att många är trötta på alla  val och tämligen ointresserade av att lägga ner tid och energi på att sätta sig in i något som bara borde komma ”av sig själv”. Alltså: Inget förhastat, tack!

Båda behövs – för konsumenterna

Hemma efter en dag i ett vackert vinterskrudat Karlstad. Med tåg som gick på tid, nej före tid i båda riktningar. Tack för det, SJ. Ärende: Konsumentverkets insynsråd, alltså representanter för politik, näringsliv och frivilligorganisationer som får information och tillfälle att ge input till hur myndigheten ska jobba och vad man ska prioritera. Idag handlade det bland annat om budget 2013-2015. Bra diskussioner om bland annat behovet av att många konsumenterna inte bara behöver kunskap utan även en inställning och insikt om att ta för sig som konsument. Att vara mer av ”aktivister” för att sätta tryck på handel och tillverkare. Och att det därför behövs både en stark tillsynsmyndighet som med lagbok och föreskrifter som vapen kan hålla efter trilskande branscher och företag. Och en konsumentrörelse som kan mobilisera och engagera.

Efteråt fick vi i insynsrådet tillfälle att presentera oss inför verkets personal. Jag har själv jobbat på Konsumentverket tio år under 90-talet, så det kändes bra att få stå inför en ny generation ”konsumentbyråkrater” och berätta om Sveriges Konsumenter. Många är unga och det finns ett stort engagemang och glöd hos personalen. Det behövs, för det finns många som inte sköter sig, många konsumentproblem att ta sig an. Konsumentverket har blivit tuffare i sin tillsyn, tycker jag och det är bra. Bland publiken i Karlstad fanns ett stort intresse för vad vi i konsumentrörelsen gör och hur mycket vi hinner med utifrån våra relativt små resurser. En slutkläm blir: It takes two to tango – alltså att få marknaden att fungera. Nämligen myndigheterna och ett starkt civilt samhälle.