”Vi följer lagar och regler”

Idag är det internationella konsumentdagen. Hurra! En viktig dag, men tyvärr brukar den inte precis tillhöra de mest uppmärksammade temadagarna under året (kanelbullens dag brukar vinna – men har å andra sidan helt andra resurser för PR).

Skärmavbild 2016-03-15 kl. 07.52.07Sällan har konsumentdagen haft ett viktigare tema – antibiotikaresistens. En ödesfråga för mänskligheten, men väl också en konsumentfråga eftersom det handlar om köttet vi väljer i butik och på restaurang. Consumers International – ”Konsumenternas FN” med 220 medlemmar världen runt – uppmärksammar i år snabbmatskedjornas ansvar. Vad gör McDonald’s, Subway och andra multisar för att förhindra att antibiotika används vid köttproduktion för att skyla över dåliga djurhållning? Bara McDonald’s har 36 000 restauranger i världen och basen är ett stycke pressad nötfärs. Tänk vilken påverkansfaktor för djurens och mot antibiotikaresistens! Läs mer och stöd kampanjen här.

Vi på Sveriges Konsumenter har skickat enkäten till fyra kedjor som är stora här i landet. Max har gjort relativt långtgående åtaganden. ”Donken” och smörgåsjätten Subway har uppenbarligen vaknat och i alla fall svingat benen över sängkanten.

Annat är det med Burger King. Den som går in på deras hemsida hittar några rader om miljö men inget om djurskydd och än mindre om antibiotikaresistens. Trots är kött är basen i hela affärsidén. På vår fråga till deras svenska kontor så svarar de mycket kortfattat – att man följer ”lokala myndighetskrav och normer”.

Väldigt intetsägande. Och knappast i linje med det som skrivs på hemsidan, nämligen att ”Alla företag har ett ansvar för miljö, hållbarhet och samhälle. Som en global aktör tar vi detta på särskilt stort allvar.” Att bara följande lokala krav är lägsta tänkbara ambitionsnivå. Nationella regler varierar stort och tillåter i många länder antibiotika i förebyggande syfte, vilket kan bli ett sätt att skyla över dålig djurhållning och riskerar att öka problemen med resistenta bakterier.

Just svaret ”att man följer lagar och regler” har jag fått många gånger när företag pressats om sitt ansvar för hälsa, miljö eller djurskydd. Jomen såklart. Tänk om de sagt att de inte skulle följa lagen…Att ta ansvar för mänsklighetens långsiktiga överlevnad kräver mer än så. Allt fler företag inser det, i olika branschen. Uppenbarligen inte Burger King i denna fråga. Inte än, i alla fall. Shame on you.

Snabba cash med höga risker

I tider när reporäntan ligger på minus finns det en bransch som utan att rodna tar över tusen procent i ränta. Snabblåneföretagen. Hur är det möjligt, rent principiellt? Och när antalet ansökningar hos Kronofogden för obetalda snabblån överstiger 50 000 varje år och vi har dubbelt så många så kallade evighetsgäldenärer med livstid i ”ekonomiskt fängelse”? Ett mysterium. Ett politiskt misslyckande. I alla fall än så länge.

Snabblån har vi haft i snart tio år. Trots gradvis strängare regler florerar ett hundratal företag som på nätet glatt erbjuder välkomna cash till svindlande räntor. I många fall är betalningsanmärkningar inget hinder och det inga besvärliga frågor ställs om vad pengarna ska användas till. Kreditreklam ska vara ”måttfull och återhållsam” men här är budskapet glasklart – låna till vad du vill och skjut bekymren på framtiden. Den som tvivlar rekommenderas googla på ordet ”snabblån”. Verksamheten göder också en växande inkassobransch liksom en affärskultur som paradoxalt innebär att den bästa kunden är den som inte betalar i tid.

De som försvarar verksamheten brukar argumentera att snabblånen är en ytterst liten del av den totala utlåningen (bostadslånen är såklart helt dominerande) och lånen är mycket uppskattade och att de flesta sköter sig. Ändå är det helt uppenbart att de ställer till mycket elände och i många fall är ”en motorväg in i skuldfällan”. Och även om ansvaret till sist vilar på individen så finns det också ett stort ansvar på både samhället och på långivarna. Som de senare definitivt inte tagit.

Regeringen förbereder uppenbarligen ny lagstiftning för att stävja problemen. Jag ser fram emot det konkreta utfallet och effekten för konsumenterna. I dagarna startar också en ny statlig utredning om en ”mer ansvarsfull marknad för konsumentkrediter”. Jag är en av nio experter som under det kommande året ska diskutera vad som går att göra åt överskuldsättning till följd av framför allt snabblånen. Man kan tycka att frågan är tillräckligt utredd och att det är synd att det ska behöva ta ytterligare flera år innan strängare lagstiftning är på plats. Men det är ändå bra att de riktigt skarpa förslagen nu lyfts upp på allvar. Som räntetak, en fråga vi i Sveriges Konsumenter drivit ända sedan vi skrev rapporten ”Att kränga krediter till utsatta” 2009.

Det är ovärdigt ett modernt, civiliserat samhälle att år efter år acceptera effektiva räntor på 1000-tals procent. Samhället har markerat genom bestämmelser om ocker i lagen att oskäligt höga räntor inte är okej. Tyvärr fungerar inte lagen i praktiken. Skärpt myndighetskontroll och strängare straff har haft alldeles för liten effekt och Kronofogdens statistik visar fortsatt alarmerande siffror. Jag har svårt att förstå tveksamheten med detta. Vem vill man skydda?

Får långivaren ta vilka räntor som helst minskar incitamenten att ta ordentlig kreditprövning och faktiskt säga nej till utlåning. Någon form av räntetak finns idag i mer än hälften av EU:s medlemsländer och har bevisat, snabb effekt. Enligt en EU-rapport finns det i 15 EU-länder åtminstone vissa bestämmelser om maximibeloppet för räntan under avtalsperioden. I tre länder (Irland, Grekland, Malta) finns en fast övre ränta, medan det i tolv länder (Finland, Belgien, Spanien, Nederländerna, Italien, Portugal, Polen, Frankrike, Tyskland, Slovakien, Slovenien och Estland) används ett relativt tak, som oftast binds till den genomsnittliga marknadsräntan.

Räntetak är naturligtvis inte det enda som behövs, vilket utredningen också ska ta itu med. Det ser jag fram emot. Men bakom frågan om snabblån ligger också en mycket större fråga – den om konsumtionskrediter i stort. Är det vettigt att vi konsumerar så mycket på lån. Är det så vi ska skapa tillväxt? Vad gör ”lån som lösning” med sunt ekonomiskt tänkande i längden? De som vuxit upp med reklam ”köp nu – betala sedan” – hur ska de uppmuntras till återhållsamhet och sparande?

Krafttag mot skuldfällor snart

Igår var jag på civilutskottets hearing om konsumentlånen, alltså att vi lånar allt mer för att köpa prylar, mat och resor. Och uppmanas därtill av en allt aggressivare marknadsföring och nya fiffiga fakturatjänster som Klarna. Hearingens första del sändes i SVT Forum. Olika myndigheter och rådgivare gav en deprimerande bild av alla som hamnat i skuldfällan, varav nästan 100 000 är ”evighetsgäldenärer”, alltså människor som betalar och betalar i decennier utan att därmed börja avbetala på själva grunden – lånekapitalet.

Vi har ett ansvar som låntagare, men långivare har också ett ansvar. Dessutom kan alla råka ut för skilsmässa, arbetslöshet och annat som radikalt ändrar den privata ekonomin. Exempel på helt förkastliga inslag är att inför jul betala av en julklapp på 60 månader, alltså fem år. Det innebär fem jular då man betalar av på sin skuld för en gammal pryl. Eller reklam för snabblån som öppet lockar med ”betalningsanmärkningar inget problem”. Reklamen för krediter ska vara ”återhållsam och måttfull”, så varför kan man inte ha liknande strama krav som för alkoholreklam? tyckte Konsumentverkets Gunnar Larsson.

Är det lagliga konsumentskyddet tillräckligt? var hearingens grundfråga och alla – utom bankerna, snabblåneföretagen och handeln – tyckte att svaret definitivt var NEJ. Även Per Bolund, som ansvarar för dessa frågor i regeringen, höll med. Överskuldsättning står väldigt högt på regeringens priolista, menade han och kom sedan med en katalog över skärpta regler (se 1:08 in i sändningen). Flera av dem var liknade delar av våra ”100 krav för en starkare konsumentpolitik”. Bravo.

Bland annat ska man äntligen på allvar överväga alternativet räntetak. Själv har jag slagits för detta i åratal och argumenterade också för det i hearingen igår. 14 EU-länder har det och det är obegripligt att ett värdigt samhälle tillåter effektiva räntor på hundratals procent.

Nu är det upp till måste regeringen att leverera. Intentionen är att det ska gå snabbt så att de första resultaten ska märkas 2016. Det blir ingen lätt match att lotsa lagskärpningarna genom riksdagen, men å andra sidan är det svårt att efter så många år av marknadsmisslyckanden och tama självregleringar sätta sig emot krafttag för att hindra fler från att hamna i skuldfällan.

case-96184_1280

Konsumentmakt över bankerna – äntligen!

Fair Finance Guide - logo - transpIdag är starten på något nytt och stort. Idag lanseras Fair Finance Guide som visar bankernas miljö- och etikansvar. Eller snarare brist på ansvar. Den sajt som vi nu lanserar ihop med Amnesty, Diakonia, Naturskyddsföreningen och Fair Trade Center ger äntligen konsumentmakten en rejäl chans.

Det talas allt mer om ”hållbara investeringar” idag – såväl förekomsten av ”etiska fonder”, AP-fondernas placeringsstrategi och vad bankerna egentligen lånar ut pengar till. Den tidigare sovande finansbranschen har börjat vakna och insett att de har ett ansvar de också.

Livsmedels- och klädbranschen har vaknat långt tidigare, banker och fondbolag ligger efter och gör fortfarande för lite och det går för långsamt. Policies och hållbarhetsansvariga – javisst. Men det krävs att hållbar utveckling är en självklar grundplatta i alla styrelser, ledningsgrupper, i hela företaget och att det blir ”verkstad”. Luddighetens och de vackra ordens tid är förbi.

Det finns förvisso många hoppfulla tecken. Igår hade konsumentminister Per Bolund kallat till en hearing i ämnet med makthavare i och utanför finansbranschen. Enigheten var stor om att tåget nu rullar allt fortare, att mycket mer måste göras. Jag poängterade att politiken, branschen och konsumenterna alla måste driva på.

Vårt bidrag är nu Fair Finance Guide. Den ger konsumenterna något som saknats – öppenhet och tydlighet. Vilka snackar bara, vilka gör något i verkligheten för bättre miljö, mot kränkningar, krig etc? Finansbranschen har ett enormt ansvar. Och enorma möjligheter. Om bara investeringsströmmarna styrs om lite, lite så kan mycket räddas och gå in en annan riktning. Om bara konsumenterna får chansen kommer de att driva på. De vill. Nu kan de också.

Skärmavbild startsida

 

Rådgivning – nej, råsälj!

Vår kritik av bankernas styrda så kallade rådgivning och miljardskojeriet kring detta har fått mycket uppskattning. Finansbranschen har ju redan från början ett bottenförtroende och artikeln på DN Debatt igår gjorde väl inte saken bättre. Bankföreningen känner sig uppenbarligen trängd och kallade i SVT Morgon i morse artikeln för ”överdriven”. Nå, fakta talar för sig själv, liksom det uppenbart ologiska och orimliga i att den som ger råd får mer betalt om kunden väljer något dyrt som dessutom kan vara ofördelaktigt och obegripligt för konsumenten. Här är ett av de mail jag fått, från en före detta bankanställd: ”Bra att du driver frågan om ”rådgivning” i bank. Jag har jobbat i en bank under några år. Det är ju också så att banksäljarna har krav på sig att sälja in ett visst antal av en produkt per månad, och interna tävlingar i säljande, inte bara provision. Försäljningen påverkar i förlängningen lönen och möjligheter till avancemang. Det kan ju inte vara seriös rådgivning att ”alla” ska rekommenderas samma produkt under en månad?” Alltså: Detta är ett struktur- och systemfel där samhället behöver gå in och stötta, för att undvika stora skador längre fram. Se även min blogg igår om hur ett system med oberoende rådgivning för alla kan se ut. Vi räknar nu med att de politiker som svarat på vår enkät och uttalat sig i frågan, stöder våra krav och fortsätter att driva den om och när de blir valda.

Ta parti för konsumenten

Ta parti för konsumenten

Nio partier medverkade vid den fullsatta utfrågningen ”Ta parti för konsumenten” i Almedalen idag. Många av dem var riksdagsmän från civilutskottet. Det gavs många besked även om det fanns många punkter där enigheten var stor om att det behövs politiska åtgärder för att lösa konsumenternas problem. Som moderator var det en riktigt rolig debatt att leda även om tidsschemat var extremt tajt. Mer info och filmad version kommer snart på Sveriges Konsumenters hemsida.

Vilken EU-panel den 7 april!

För var dag som går blir jag mer och mer förundrad – och beklämd – hur knäpptyst det är om EU-valet. Och nu är det bara 67 dagar kvar, dryga två månader. Det motsvarar mitten på juli i förhållande till riksdagen, alltså efter Almedalsveckan. Tänk er den tiden – den politiska temperaturen är lika het som (förhoppningsvis) sommarvärmen. Utspelen haglar. Det går inte att slå upp en tidning eller se en nyhetssändning utan att minst hälften av tid och plats ägnas valrörelsen. Mot nu. Suck!

Ljuset i mörkret – förhoppningsvis ett av flera – blir Sveriges Konsumenters utfrågning av ledande kandidater till Europaparlamentet den 7 april. Den äger rum på Europahuset i Stockholm och kommer att sändas i SVT. Och vilka namn vi har fått ihop! Vad sägs om: Marita Ulvskog (S) Anna Maria Corazza Bildt (M) Jasenko Selimovic (FP) Peter Eriksson (MP) Amelia Andersdotter (PP) Kent Johansson (C) Ebba Busch (KD)? Vi väntar fortfarande på svar från (V). Vi ska fråga dem vad de tänker göra åt matfusk, bankavgifter, kemikalier, integritetskränkningar på nätet och mycket annat. Konkret, inte bara i vaga utfästelser. Och vad som egentligen är skillnaden mellan dem. Så att fler förstår och fler blir motiverade att rösta. Välkommen den 7 april! Inbjudan med anmälningsadress finns här.

Svårt välja semesterhotell

Har just återkommit från en fantastisk resa i Tanzania och Zanzibar. De bestående intrycken är inte bara mängden vilda djur på nära avstånd utan även tecknen på en kontinent som håller på att resa sig ur den förbannelse av diktaturer, krig, svält, aids etc som plågat den så länge. Under resan läste jag Erika Bjerströms nya bok ”Det nya Afrika” (läs den!) och fick en bredare bild av allt som händer och som ger anledning till optimism. Inte bara en ökad demokratisering, allt färre väpnade konflikter, långsamt ökat välstånd i många av de 54 länderna men också att det snart finns lika många mobiltelefoner som människor har gett anledning att tala om afrikanska ”lejonekonomier”. Nå, nu är ju detta en konsumentblogg så jag tänkte anlägga ett sådant perspektiv. Jag är övertygad om att turism utvecklar länder – om det görs på rätt sätt. Och där spelar hotellen en central roll. Vart går pengarna? Gynnar de lokalsamhället? Vad är det för arbetsvillkor som råder? Vad har de för miljötänk och hur påverkar matutbudet, swimmingpooler etc miljön runt omkring? Viktiga frågor att ställa. Men svåra att få svar på. För egen del vill jag helst inte bo på hotell ägda av västerländska, redan rika intressenter utan lokalt ägda eller åtminstone där det finns garantier för att det inte handlar om utsugning utan utveckling på plats. Inte alltid helt lätt att få reda på. Vad jag önskar mig är att det framgår redan i resekatalogerna och på webben. Och att resebyråerna ställde garantier (”Vi använder bara hotell som…”). Det är mycket pengar det handlar om för fattigare länder och för regioner där turism är den enda och den stora inkomstkällan.

Slaget om frihandeln är igång

I två dagar har konsumentkämpar från USA och EU diskuterat i Bryssel. Ämnet kommer att gälla dig, mig och alla andra konsumenter – ett kommande frihandelsavtal mellan just USA och EU. Förkortat TTIP. Det är sega, omfattande och svårbegripliga förhandlingar under ståtliga deklarationer om att alla kommer att vinna på detta. Så enkelt är det tyvärr inte. Frihandel är bra och kan innebära stora vinster för konsumenterna. MEN det finns alldeles för mycket som pekar på att detta drivs stenhårt att företag och näringsliv som vill urvattna konsumentskyddet i EU – och att de har åtminstone de amerikanska förhandlarna med sig. Det är en extremt sluten process med en skriande obalans mellan intressena. 700 företrädare för företag får tillgång till utkasten till avtalstexter men som känt bara en (1) konsumentföreträdare och hon har fått munkavle. Någon ändring på detta lovades inte. Över huvud taget misslyckades de amerikanska regeringsföreträdarna att ingjuta något förtroende eller hopp om ökat inflytande för konsumentorganisationer – vare sig det gäller finansiella tjänster, livsmedel, nanoteknik, GMO, dataintegritet, upphovsskydd eller något annat av alla de områden detta handlar om. Lite bättre lät det från EU-sidan. Konsumentkommissionären Mimica lovade transparens, involvering av konsumentorganisationer, att inte sänka konsumentskyddet etc. ”Konsumentskyddet är inte russinen i kakan, det ÄR kakan” var ett av hans citat och det låter ju hoppfullt. En annan företrädare lovade att inte kompromissa om försiktighetsprincipen – central i allt konsument- och miljöskydd. Återstår att se hur långt det där håller när det kommer till kritan. Konsumentorganisationerna i rummet var inte övertygade, eftersom det alla vet att i slutet handlar om hård press från företagssidan och svårbegripliga men viktiga detaljer i avtalstexterna. Så vi får se. Men ett stort steg vore att öppna upp hela upp processen och på allvar låta konsumenternas företrädare få reellt inflytande. Kör med öppna kort! Det skulle skapa förtroende.

Roaming är dumt

När vi åker utomlands vet vi att det blir dyrt att ringa, att ta emot samtal, att sms:a – och inte minst att ta emot datatrafik. Detta kallas på engelska roaming och har länge varit ett rött skynke både för konsumenterna och för EU-Kommissionen. Att det är så dyrt att många avstår från att kolla mail via telenätet, de väntar tills de kommer till en wifi-zon på ett kafé, konferenslokal eller hotell. Igår gästades Stockholms av Kommissionens näst högsta ledare – vice ordföranden och kommissionären Neelie Krous. Denna politiske veteran hade bett om inspel på det stora telekom-paketet som hon släppt och som hon hoppas ska vara genomförts innan nästa sommar. Jag var där för Sveriges Konsumenter, liksom operatörer, Google, Facebook och många andra. Sedan tidigare finns det tak för avgifter för telefoni men nu är planen att de ska bort helt. Varför ska vi ha en gränslös marknad för allt utom telekom-tjänster? argumenterar Krous. Och hon har ju helt rätt. Själv var hon riktigt ilsk på roamingen vid mötet igår ”Om jag laddar ner Financial Times kostar det tio pund, betydligt mer än att köpa den i kiosken?”. Roaming är ett omodernt och slentrianmässigt sätt att enkelt tjäna pengar, menade hon, det förhindrar nya affärsmodeller. De operatörer som var där muttrade självfallet missnöjt och hade olika tekniska förklaringar till att det skulle bli dyrare för konsumenterna. Vilket jag inte tror på, det är naturligtvis en betingad reflex om EU vill minska en så enkel intäktskälla, låt vara att sydeuropeiska operatörer tjänar mer på grund av mer turistande där (även i DN idag). Men för svenska konsumenter har jag svårt att se några nackdelar. Dessutom finns ju ett betongargument: Försvinner roamingavgifterna skulle ju konsumenterna börja använda telenätet för datatrafik mycket mer, så de tjänar nog sina pengar ändå.