Konsumentmakt över bankerna – äntligen!

Fair Finance Guide - logo - transpIdag är starten på något nytt och stort. Idag lanseras Fair Finance Guide som visar bankernas miljö- och etikansvar. Eller snarare brist på ansvar. Den sajt som vi nu lanserar ihop med Amnesty, Diakonia, Naturskyddsföreningen och Fair Trade Center ger äntligen konsumentmakten en rejäl chans.

Det talas allt mer om ”hållbara investeringar” idag – såväl förekomsten av ”etiska fonder”, AP-fondernas placeringsstrategi och vad bankerna egentligen lånar ut pengar till. Den tidigare sovande finansbranschen har börjat vakna och insett att de har ett ansvar de också.

Livsmedels- och klädbranschen har vaknat långt tidigare, banker och fondbolag ligger efter och gör fortfarande för lite och det går för långsamt. Policies och hållbarhetsansvariga – javisst. Men det krävs att hållbar utveckling är en självklar grundplatta i alla styrelser, ledningsgrupper, i hela företaget och att det blir ”verkstad”. Luddighetens och de vackra ordens tid är förbi.

Det finns förvisso många hoppfulla tecken. Igår hade konsumentminister Per Bolund kallat till en hearing i ämnet med makthavare i och utanför finansbranschen. Enigheten var stor om att tåget nu rullar allt fortare, att mycket mer måste göras. Jag poängterade att politiken, branschen och konsumenterna alla måste driva på.

Vårt bidrag är nu Fair Finance Guide. Den ger konsumenterna något som saknats – öppenhet och tydlighet. Vilka snackar bara, vilka gör något i verkligheten för bättre miljö, mot kränkningar, krig etc? Finansbranschen har ett enormt ansvar. Och enorma möjligheter. Om bara investeringsströmmarna styrs om lite, lite så kan mycket räddas och gå in en annan riktning. Om bara konsumenterna får chansen kommer de att driva på. De vill. Nu kan de också.

Skärmavbild startsida

 

Rådgivning – nej, råsälj!

Vår kritik av bankernas styrda så kallade rådgivning och miljardskojeriet kring detta har fått mycket uppskattning. Finansbranschen har ju redan från början ett bottenförtroende och artikeln på DN Debatt igår gjorde väl inte saken bättre. Bankföreningen känner sig uppenbarligen trängd och kallade i SVT Morgon i morse artikeln för ”överdriven”. Nå, fakta talar för sig själv, liksom det uppenbart ologiska och orimliga i att den som ger råd får mer betalt om kunden väljer något dyrt som dessutom kan vara ofördelaktigt och obegripligt för konsumenten. Här är ett av de mail jag fått, från en före detta bankanställd: ”Bra att du driver frågan om ”rådgivning” i bank. Jag har jobbat i en bank under några år. Det är ju också så att banksäljarna har krav på sig att sälja in ett visst antal av en produkt per månad, och interna tävlingar i säljande, inte bara provision. Försäljningen påverkar i förlängningen lönen och möjligheter till avancemang. Det kan ju inte vara seriös rådgivning att ”alla” ska rekommenderas samma produkt under en månad?” Alltså: Detta är ett struktur- och systemfel där samhället behöver gå in och stötta, för att undvika stora skador längre fram. Se även min blogg igår om hur ett system med oberoende rådgivning för alla kan se ut. Vi räknar nu med att de politiker som svarat på vår enkät och uttalat sig i frågan, stöder våra krav och fortsätter att driva den om och när de blir valda.

Ta parti för konsumenten

Ta parti för konsumenten

Nio partier medverkade vid den fullsatta utfrågningen ”Ta parti för konsumenten” i Almedalen idag. Många av dem var riksdagsmän från civilutskottet. Det gavs många besked även om det fanns många punkter där enigheten var stor om att det behövs politiska åtgärder för att lösa konsumenternas problem. Som moderator var det en riktigt rolig debatt att leda även om tidsschemat var extremt tajt. Mer info och filmad version kommer snart på Sveriges Konsumenters hemsida.

Vilken EU-panel den 7 april!

För var dag som går blir jag mer och mer förundrad – och beklämd – hur knäpptyst det är om EU-valet. Och nu är det bara 67 dagar kvar, dryga två månader. Det motsvarar mitten på juli i förhållande till riksdagen, alltså efter Almedalsveckan. Tänk er den tiden – den politiska temperaturen är lika het som (förhoppningsvis) sommarvärmen. Utspelen haglar. Det går inte att slå upp en tidning eller se en nyhetssändning utan att minst hälften av tid och plats ägnas valrörelsen. Mot nu. Suck!

Ljuset i mörkret – förhoppningsvis ett av flera – blir Sveriges Konsumenters utfrågning av ledande kandidater till Europaparlamentet den 7 april. Den äger rum på Europahuset i Stockholm och kommer att sändas i SVT. Och vilka namn vi har fått ihop! Vad sägs om: Marita Ulvskog (S) Anna Maria Corazza Bildt (M) Jasenko Selimovic (FP) Peter Eriksson (MP) Amelia Andersdotter (PP) Kent Johansson (C) Ebba Busch (KD)? Vi väntar fortfarande på svar från (V). Vi ska fråga dem vad de tänker göra åt matfusk, bankavgifter, kemikalier, integritetskränkningar på nätet och mycket annat. Konkret, inte bara i vaga utfästelser. Och vad som egentligen är skillnaden mellan dem. Så att fler förstår och fler blir motiverade att rösta. Välkommen den 7 april! Inbjudan med anmälningsadress finns här.

Svårt välja semesterhotell

Har just återkommit från en fantastisk resa i Tanzania och Zanzibar. De bestående intrycken är inte bara mängden vilda djur på nära avstånd utan även tecknen på en kontinent som håller på att resa sig ur den förbannelse av diktaturer, krig, svält, aids etc som plågat den så länge. Under resan läste jag Erika Bjerströms nya bok ”Det nya Afrika” (läs den!) och fick en bredare bild av allt som händer och som ger anledning till optimism. Inte bara en ökad demokratisering, allt färre väpnade konflikter, långsamt ökat välstånd i många av de 54 länderna men också att det snart finns lika många mobiltelefoner som människor har gett anledning att tala om afrikanska ”lejonekonomier”. Nå, nu är ju detta en konsumentblogg så jag tänkte anlägga ett sådant perspektiv. Jag är övertygad om att turism utvecklar länder – om det görs på rätt sätt. Och där spelar hotellen en central roll. Vart går pengarna? Gynnar de lokalsamhället? Vad är det för arbetsvillkor som råder? Vad har de för miljötänk och hur påverkar matutbudet, swimmingpooler etc miljön runt omkring? Viktiga frågor att ställa. Men svåra att få svar på. För egen del vill jag helst inte bo på hotell ägda av västerländska, redan rika intressenter utan lokalt ägda eller åtminstone där det finns garantier för att det inte handlar om utsugning utan utveckling på plats. Inte alltid helt lätt att få reda på. Vad jag önskar mig är att det framgår redan i resekatalogerna och på webben. Och att resebyråerna ställde garantier (”Vi använder bara hotell som…”). Det är mycket pengar det handlar om för fattigare länder och för regioner där turism är den enda och den stora inkomstkällan.

Slaget om frihandeln är igång

I två dagar har konsumentkämpar från USA och EU diskuterat i Bryssel. Ämnet kommer att gälla dig, mig och alla andra konsumenter – ett kommande frihandelsavtal mellan just USA och EU. Förkortat TTIP. Det är sega, omfattande och svårbegripliga förhandlingar under ståtliga deklarationer om att alla kommer att vinna på detta. Så enkelt är det tyvärr inte. Frihandel är bra och kan innebära stora vinster för konsumenterna. MEN det finns alldeles för mycket som pekar på att detta drivs stenhårt att företag och näringsliv som vill urvattna konsumentskyddet i EU – och att de har åtminstone de amerikanska förhandlarna med sig. Det är en extremt sluten process med en skriande obalans mellan intressena. 700 företrädare för företag får tillgång till utkasten till avtalstexter men som känt bara en (1) konsumentföreträdare och hon har fått munkavle. Någon ändring på detta lovades inte. Över huvud taget misslyckades de amerikanska regeringsföreträdarna att ingjuta något förtroende eller hopp om ökat inflytande för konsumentorganisationer – vare sig det gäller finansiella tjänster, livsmedel, nanoteknik, GMO, dataintegritet, upphovsskydd eller något annat av alla de områden detta handlar om. Lite bättre lät det från EU-sidan. Konsumentkommissionären Mimica lovade transparens, involvering av konsumentorganisationer, att inte sänka konsumentskyddet etc. ”Konsumentskyddet är inte russinen i kakan, det ÄR kakan” var ett av hans citat och det låter ju hoppfullt. En annan företrädare lovade att inte kompromissa om försiktighetsprincipen – central i allt konsument- och miljöskydd. Återstår att se hur långt det där håller när det kommer till kritan. Konsumentorganisationerna i rummet var inte övertygade, eftersom det alla vet att i slutet handlar om hård press från företagssidan och svårbegripliga men viktiga detaljer i avtalstexterna. Så vi får se. Men ett stort steg vore att öppna upp hela upp processen och på allvar låta konsumenternas företrädare få reellt inflytande. Kör med öppna kort! Det skulle skapa förtroende.

Roaming är dumt

När vi åker utomlands vet vi att det blir dyrt att ringa, att ta emot samtal, att sms:a – och inte minst att ta emot datatrafik. Detta kallas på engelska roaming och har länge varit ett rött skynke både för konsumenterna och för EU-Kommissionen. Att det är så dyrt att många avstår från att kolla mail via telenätet, de väntar tills de kommer till en wifi-zon på ett kafé, konferenslokal eller hotell. Igår gästades Stockholms av Kommissionens näst högsta ledare – vice ordföranden och kommissionären Neelie Krous. Denna politiske veteran hade bett om inspel på det stora telekom-paketet som hon släppt och som hon hoppas ska vara genomförts innan nästa sommar. Jag var där för Sveriges Konsumenter, liksom operatörer, Google, Facebook och många andra. Sedan tidigare finns det tak för avgifter för telefoni men nu är planen att de ska bort helt. Varför ska vi ha en gränslös marknad för allt utom telekom-tjänster? argumenterar Krous. Och hon har ju helt rätt. Själv var hon riktigt ilsk på roamingen vid mötet igår ”Om jag laddar ner Financial Times kostar det tio pund, betydligt mer än att köpa den i kiosken?”. Roaming är ett omodernt och slentrianmässigt sätt att enkelt tjäna pengar, menade hon, det förhindrar nya affärsmodeller. De operatörer som var där muttrade självfallet missnöjt och hade olika tekniska förklaringar till att det skulle bli dyrare för konsumenterna. Vilket jag inte tror på, det är naturligtvis en betingad reflex om EU vill minska en så enkel intäktskälla, låt vara att sydeuropeiska operatörer tjänar mer på grund av mer turistande där (även i DN idag). Men för svenska konsumenter har jag svårt att se några nackdelar. Dessutom finns ju ett betongargument: Försvinner roamingavgifterna skulle ju konsumenterna börja använda telenätet för datatrafik mycket mer, så de tjänar nog sina pengar ändå.

Att leva på hoppet duger inte

Konsumentminister Birgitta Ohlsson lanserar idag en ny reform som ska stärka konsumentmakten. Hoppas hon. Det är andra gången på en vecka som ministern med pukor och trumpeter (SvD och nu DN Debatt) lanserar nyheter. Se förra blogginlägget. Idag handlar det om 60 miljoner på fyra år (d v s 15 miljoner i snitt per år) som ska satsas på en central telefonväxel hos Konsumentverket som ska hjälpa konsumenterna.

Vi delar problembilden, vi tycker det är bra att det satsas pengar eftersom konsumentvägledningen idag är otillräcklig och djupt orättvis i sin fördelning över landet. Vi gillar lösningen med ”en väg in”, ett gemensamt telefonnummer till all konsumentvägledning. Men även om ansatsen är god så är lösningen åt fanders. Tyvärr har Birgitta Ohlsson köpt det paket som utredningen ”Konsumenten i centrum” kom med förra sommaren. Fast med klart mindre pengar än de blygsamma belopp som även de var för små. Sedan dess är vi många som varnat ministern och hennes medarbetare om vad som kan hända om man bara kör på enligt utredningsförslaget. Ändå blir det så här. Obegripligt. Jag ville inte riktigt tro att det var sant när jag slog upp DN denna soliga söndagsmorgon. Birgitta Ohlsson har säkert slagits för mer pengar, något annat skulle förvåna mig. Sannolikt fick hon vika sig i den stora budgetstriden. Birgitta Ohlsson vill göra avtryck. Hon vill kunna visa på resultat när vi går in i ett valår. Därför framstår det som desto mer obegripligt att hon är beredd att gambla, att ta risken att summan av kardemumman blir ett enda stort minus för konsumenterna. Och detta ett valår. Den stora osäkra faktorn i hela ekvationen är nämligen hur kommunerna kommer att reagera. I Stockholm har moderaten Sten Nordin redan flaggat för att en central konsumentvägledning kan frigöra resurser för andra kommunala satsningar. Birgitta Ohlssons egna partivänner ute i landet kommer inte att bussigt följa ministerns intentioner och satsa mer på förebyggande arbete med konsumentfrågor, inte i andra partier heller oavsett vilken sida blockgränsen de finns. Den som rört sig ute i kommunerna veta att okunnigheten och oförståelsen om konsumentvägledningen – tyvärr!!!! – är stor. 84 kommuner har idag ingen vägledning alls eller bara någon enstaka timme i veckan och hamnar därmed under ”skamgränsen”. Det handlar om två miljoner människor. Birgitta Ohlsson ”hoppas” nu att detta inte leder till nedrustning. Det gör jag också. Innerligt. Men det räcker inte. Sitter man i regeringen och spelar man med så höga insatser – konsumenternas tillgång till rådgivning på en komplex och lurig marknad – så kan man inte bara önsketänka och hoppas. Det är tufft där ute. Kommunerna är mäktiga. Man måste ha en mycket konkret plan för hur de ska övertygas. Som förslaget nu ser ut hade man bara kunnat säga att de sammanlagt 60 miljonerna kunde gjort betydligt större nytta i lokala stimulanspaket.

Obamas frihandelsfälla

President Obama landar i Stockholm i morgon, vilket får en direkt effekt för alla oss som bor i den här stan. Familjens alla rörelser måste planeras minutiöst och tidsmarginalerna utökas duktigt, till följd av alla avspärrningar. Man kan tycka det vara absurt att spärra av en huvudstad på grund av en enda gubbe men nu är det som det är. Hans besök har en direkt effekt även på oss som konsumenter  och den effekten blir mycket, mycket större och långvariga. Skälet till Obamas välvillighet mot oss vikingar är nämligen hoppet att vi ska få med oss EU att gå med på ett frihandelsavtal med USA, det som förkortas TTIP (lägg förkortningen på minnet). Detta är en jätteapparat som bara sporadiskt berörts i media och den har bara startat. Mycket handlar om att EU och USA ska vara överens om teknikaliteter, till exempel standarder för provning som knappast har någon effekt för oss i vardagslivet. Annat har det. Jo, frihandel är bra och fundamentalt men vi måste också slå vakt om det höga konsumentskydd som vi sakta segat oss fram till i EU. Det gäller EU:s restriktioner mot GMO, klordoppad kyckling, antibiotika som tillväxtfrämjare och annat som i grunden är en väg bort från en hållbar, sund utveckling. EU:s handelskommissionär har i media uttryckt sig påfallande lättvindigt om att vi kanske måste släppa på förbudet mot klordoppad kyckling. Här är det livsviktigt att konsumentintressena finns med vid förhandlingsbordet så inte företagens intresse dominerar. Och att det är en öppen process, så att vi inte vaknar upp en morgon och upptäcker att Hoppsan, där har vi sålt ut decennier av landvinningar för konsumenterna.. På ett seminarium i Almedalen i somras om TTIP ställde jag frågan om hur just detta allmänintresse togs tillvara och fick välvilliga men till intet förpliktigande svar. Varning utfärdas, alltså.

Mat – valfråga 2014

Almedalen är (nästan) slut, själv har jag lämnat ön men tillåter mig en liten summering. Det blev som väntat mera, Almedalen verkar inte ha några gränser, ett tag pågick tydligen ett hundratal seminarier parallellt. Och än värre lär det bli valåret 2014. Temana var mycket vård, energi, skola. Och mat. I vår egen EU-debatt (som går att se som webb-tv) sa alla de närvarande att maten troligen skulle bli en stor stridsfråga under den kommande mandatperioden i Europaparlamentet. Många kom också till Konsumentföreningen Stockholms utmärkta seminarium om hästköttskandalen och till min och Anna-Maria Corazza Bildts pratstund om EU:s matpolitik (också på webb-tv). Plus en mängd andra ställe, inte sällan med koppling till kött och/eller till hållbar konsumtion. Positivt! Kf Stockholm redovisade för övrigt en intressant undersökning som visade att köttskandalen fått en av fyra att äta mindre kött. Intressant. Tror vi får en ökande köttdebatt, precis som jag skrev i ett tidigare blogginlägg. Och nästa år är Sveriges Konsumenter i Almedalen igen – det kan du räkna med!