Stoppa matcensuren!

I vår flängiga vardag sväljer vi rätt mycket konstigheter och accepterar både orättvisor och inkonsekvenser utan att tänka på det. Det gäller inte minst i vår roll som konsumenter. Under vår kampanj ”Större text, tack!” om pluttig stil på livsmedelsförpackningar var det allt från äldre konsumenträvar till sluga unga konsumentjournalister som helst enkelt inte tänkte på att viktig text om mat ofta var oläslig. Man hade vant sig. Det var samma sak med den pågående kampanjen ”Vad är det i maten – klartext NU”. Många tänker inte på inkonsekvensen att salamin i charkdisken inte har ingrediensförteckning medan det krävs om samma produkt hänger inplastad i hyllan? Vad som ingår i affärens eller restaurangens salladsbord är okänt för oss som handlar, liksom vilket ursprung det är på biffen som bärs in på restaurangen. Vi har helt enkelt två olika förhållningssätt, hur kritiska konsumenter vi än är. Varför, egentligen? Det är ju ofta samma mat. En allergen kan vara lika hälsovådlig om den kommer inburen på krogen som om den står i butikshyllan. En gris kan ha utsatts för samma plågor vare sig den ligger i ett tråg i kyldisken eller kallas nåt tjusigt på en en lunchrestaurang. Det finns mycket att säga om förpackad mat – den är långtifrån perfekt. Men oförpackad mat är en öken, helt torr på informationen. Eller utsatt för censur om man hårddrar det. Dags att sätta stopp för de! Idag skriver Sveriges Konsumenter och elva andra konsumentorganisationer i den stora branschtidningen Fri Köpenskap och kräver ändring av reglerna. Just nu finns nämligen en stor möjlighet till det, när EU:s livsmedelsmärkningsförordning genom Livsmedelsverkets försorg ska omvandlas till bindande detaljregler för butiker och restauranger. Det hjälper om fler engagerar sig. Du med. Gå in på facebooksidan.

Kräv att info förstås!

Alla har vi mött obegriplig information på hemsidor som ska vända sig till vanligt folk. Alla har vi försökt begripa instruktioner för varor och tjänster och undrat om det är vi som är dumma…Alla har vi mötts av väggar av obegriplig avtalstext som bara fått oss att kapitulera och trycka ”I agree”. Livet är för kort för att stånga huvudet blodigt för att få reda på ”Vad menar de egentligen..?”. Allt för mycket information och allt för komplex information är en världsepidemi. Det kan jag bevittna som just varit med om två dagars generalförsamling i europeiska konsumentrörelsen BEUC. I morse höll jag i en workshop som handlade just om informationskrånglet, som många konsumenter lider av. Frustrationen var stor i alla delar av EU över det växande problemet och BEUC har länge talat om ”information tyranny” och ”information pollution”. Visst behöver vi konsumenter informationer för att kunna göra medvetna val, orientera sig på hemsidor och marknader och få saker att fungera. Men det är ju så mycket som är fel, så mycket som gör att vi känner oss ack så vilsna i valfrihetsdjungeln. Så vad göra? Ja, idéerna var många i den där salen i centrala Bryssel. Uppmana till bojkott för dem som inte uttrycket sig begripligt. Utlys tävlingar för att lyfta fram goda exempel. Peka ut vad konsumenter ska ge akt på och kan strunta i. Eller att tvinga fram sammanfattningar av de viktigaste punkterna. En central fråga är hur man kan tvinga fram begriplighet och rimlighet. Kanske heter formeln ”smart transparens” och att lagen inte bara ställer krav på ATT konsumenterna ska informeras om vissa saker utan även att avsändaren måste försäkra sig om att informationen ska begripas och uppfattas på rätt sätt. Ingen lätt sak, men en tilltalande tanke i tider när viktig information dränks i oviktig eller krånglas bort med juridiskt snicksnack som definitivt inte är skrivet för dig och mig. Nåt måste hända. För det blir allt djävligare.

Kläm åt dem!

Nu ska vår tvistlösning ses över, och det är mycket välkommet. Som konsument är det ofta en klar skillnad mellan att HA rätt och att FÅ rätt. Konsumentminister Birgitta Ohlsson har nu initierat en utredning som ska titta på hur Allmänna reklamationsnämndens beslut kan få bättre effekt och hur konsumenterna över huvud taget få ett skydd som fungerar både på papperet och när det blir strid i själva verkligheten. ARN:s senaste statistik visar hur ofta konsumenten får rätt och hur ofta företagen följer ARN:s beslut – som ju är rekommendationer. I vissa branscher är det 60-70 procents följsamhet, vilket inte är OK. Det betyder ju att var tredje konsument inte får rätt fast de har rätt. I vissa branscher är det ännu värre, som med hantverkare. Här har problemen i många år varit omvittnade – fusk, schabbel, förseningar, saltade räkningar etc. Alla tror jag att vi känner någon som haft problem med hantverkare om man inte rentav själv kan vittna om det. Det gäller stora belopp och är ofta både mentalt och ekonomiskt uppslitande för konsumenterna. Ändå har i stort sett inget gjorts åt detta stora problem. Råd & Röns svarta lista och program som ”Fuskbyggarna” (nystart nu i TV4) har effekt men inte på ett avgörande sätt. Information och utbildning är viktigt – men inte lösningen. Det vill till att politikerna agerar. Och nu har äntligen Birgitta Ohlsson gjort det. Det är betingat av problem med följsamheten – men också till stor del av att EU kommer att införa en gemensam ordning så att alla 500 miljoner konsumenter ska ha tillgång till tvistlösning. Hur ska det funka i Sverige, hur påverkar det ARN? Som jag skrivit tidigare i ledare och bloggar så är det idag för riskfritt och för billigt att blåsa eller utnyttja konsumenter. Det gäller hästkött, det gäller SMS-lån, det gäller bantningspiller och det gäller alla de tjänster och varor som ARN hanterar. Att lura konsumenter har gjorts ända sedan antikens köpmän manipulerade sina vikter och det kommer att fortgå till tidens ände. Tyvärr. Men från samhällets sida måste budskapet vara glasklart: Skojare och oseriösa företagare ska klämmas åt!

Noll koll på köttet

Varje dag de senaste veckorna har det kommit nya rapporter där hästkött upptäckts av nya livsmedelskedjor och i nya varor. Det har knappast tagit slut än. Samtidigt kommer rapporter om ökat antal smittade av den allvarliga sjukdomen Ehec. Allt detta gör att man i allt högre utsträckning måste fråga sig hur bra koll hela livsmedelsbranschen, inklusive slakterierna, köttgrossisterna och restaurangerna egentligen har över vad de egentligen lämnar över till oss konsumenter. Hästskandalen har knappast tagit slut ännu. Men inget ont som inte har något gott med sig. jag tror faktiskt att denna usla koll på vad som finns i maten har fått allt fler att reflektera över hur hela systemet fungerar. Och fundera på hur sunt det egentligen är att vräka i sig så mycket billigt kött. För djuren själva, för vår gen hälsa och för klimatet liksom miljön i övrigt. Jag hör många bekanta och kollegor runt runt mig just nu – många notoriska köttälskare – som faktiskt är uppriktigt ifrågasättande och som faktiskt skär ner på sin egen köttkonsumtion och börjar snegla på halomi och bönor. Även jag själv och min familj har börjat använda devisen ”mindre kött men bättre kött”.  Jag tror faktiskt detta kommer att få långsiktiga effekter. Att människor inser att den galna prispressen och den galna köttfrossan inte är hållbar i längden. Den har ett alldeles för högst pris. Bollen är i rullning och jag tror bara vi sett en liten västanfläkt kring köttet. Nästa vindökning bli när – inte om – nästa köttskandal briserar.

Oläslig text – en skymf

Oläslig text på förpackningar är tyvärr så vanligt att vi vant oss. Det är märkligt att problemet fortfarande är så utbrett – trots att det ju är rätt meningslöst att förse en mattförpackning med information om en stor del av kunderna inte kan läsa vad där står. Och trots att vi i flera år tillsammans med Konsumentföreningen Stockholm, Astma- och allergiförbundet och våra medlemsorganisationer tjatat och påpekat detta. Och okej – det har blivit bättre. tack vare oss. Lite bättre. Men gå ut själv i en mataffär och jag kan slå vad om att du rätt snabbt kommer att hitta ett helt gäng matförpackningar där du inte kan se vad den innehåller, hur den tillagas etc. Det enda du kan se är ATT det finns en text. Liten. För liten. Trots att det finns gott om plats där bilder och loggor istället brer ut sig. Eller ytterligare tio språk. SVT:s förträffliga Plus gick ut och gjorde så och fick snabbt ihop en korg där det var svårt att kora ”vinnaren”. Du kan se här när jag försöker och förklarar reglerna. Nya regler är på gång och det vill till att Livsmedelsverket kommer med skarpa förslag på viktiga faktorer som kontrast, radlängd etc. Varför inte ett krav på att ha svart text på vit botten, det är ju det klart enklaste. Eller vill de inte att man ska kunna det..? Ursäkta den insinuanta tonen men ibland kan man undra varför det ska vara så himla svårt…En matförpackning med för litenm text är inte bara olaglig. Den är också en skymf mot konsumenterna och mot vår självklara rätt att få veta vad vi stoppar i våra kroppar!

Hur ska det gå med tvistlösningen?

Om man råkar ut för ett trassligt flygbolag, en bufflig bank, en klantig bilverkstad eller en fuskande hantverkare så är det skönt att det finns tvistlösning. Allmänna reklamationsnämnden ser varje år till att tusentals vanliga konsumenter som har rätt också får rätt. Så hurra för dem! Ett föredöme för andra länder. Man kan definitivt diskutera om de inte borde ha hårdare sanktionsmöjligheter, särskilt i branscher där rekommendationerna om hur en tvist ska lösas följs dåligt. Men den viktiga frågan är om ARN räcker till. Idag möttes ARN:s Insynsråd, där jag sitter för Sveriges Konsumenter tillsammans med även representanter för handel, företagare, konsumentvägledare, Konsumentverket, andra myndigheter och de två politikerna Åsa Romson (mp) och Emma Henriksson (kd). Där kom ARN:s prekära läge upp med tanke på att antalet anmälningar gått upp med 30 procent och en personal som sliter för att inte konsumenterna ska få vänta för länge på avgöranden. Detta tycker jag är oerhört allvarligt – med tanke att det kan bli ännu många fler ärenden i framtiden. Till det bidrar att det nu går att anmäla via webben, att antalet konsumentvägledare kan minska ytterligare och att vi snart får ett EU-direktiv som kan innebära att ARN ska ta sig an fler typer av fall, till exempel inom vård och hälsa. Något tillskott att tala om har inte ARN fått ur statskassan. Det är oroväckande. Regeringen måste inse hur viktiga ARN för skyddet av konsumenterna och satsa mer. Annars kommer notan i form av sämre ekonomi för hushållen, större utslagning och större spelrum för oseriösa företag.

Pyttetexterna på mat – mycket kvarstår

För lite och för långsamt. Oläslig text på många förpackningar – trots att ingen numera kan vara okunnig om problemet. Så kan man sammanfatta vad som hänt sedan vi och Konsumentföreningen Stockholm  granskat texten på livsmedelsförpackningarna våren 2011. Nya resultat släpps idag. Klart är att mycket har blivit bättre, en hel del företag tycks ha vaknat till och bättrat sig. Men vissa har inte brytt sig. Och när jag gick en runda i fyra affärer förra veckan hittade jag en hel rad förpackningar med pytteliten text som vi inte uppmärksammade förra gången. Gå ut själv och titta på Bongs buljonger, Santa Marias kokosmjölk, Philadelphia-ost och Slotts tomatpuré på burk och se hur illa det fortfarande kan vara. Många verkar alltså fortfarande sova. Så vi tar det en gång till: Att inte ha läsbara texter är ett svek mot konsumenterna och i de värsta fallen ett lagbrott. För allergiker kan det bokstavligen gälla livet. Kan man inte läsa vad det står blir ju texten tämligen meningslös. De förbättringar som skett räcker inte. Tillverkarna, handeln, designbyråer och andra ansvarig måste skärpa sig och snarast göra information vi behöver och självklar rätt till fullt tillgänglig. Livsmedelsverket måste också ta frågorna på större allvar.

För drygt ett år sedan skrev jag en ilsken blogg om läget då. Tyvärr kvarstår en hel del av den ilskan. Det borde inte vara så. Läget ute i hyllorna borde vara betydligt bättre.

Lurad på gammal ost

Nu avslöjas ytterligare en skandal med ommärkning av mat – denna gång av Aftonbladet. ICA har ertappats med fingrarna i syltburken, fast nu handlar det om ostar. Kunderna har lurats genom att ett nytt datum har satts ut när osten packats om. Människor har till och med blivit sjuka. Självfallet är detta helt hårresande och oacceptabelt, sannolikt också olagligt enligt Livsmedelsverket. Det handlar inte heller om några småbutiker utan exempelvis vinstmaskinen ICA Kvantum i Kungens kurva. Att reducera svinn är en sak, det är bra. Men det ska vara ärliga tag och det ska inte ske på bekostnad av människors hälsa. Troligen är detta dessutom bara toppen på ett isberg som avslöjats nu. Hur mycket ommärkt har inte du och jag antagligen släpat hem..? Efter köttfärsskandalen för några år sedan blev det sannolikt skärpning i leden, men så sakta började oskicket breda ut sig igen. Det här är genuint uselt av de handlare som gör det och säger en del om moral och profithunger. Men det säger också en del om den bristande livsmedelskontrollen på många håll. Sveriges Konsumenter har föreslagit förstatligande av livsmedelskontrollen parat med rejäla resurser. Kanske dags för det nu…

Konsumenttvister – är glaset halvfullt eller halvtomt?

Många konsumenter blir lurade av företag och HAR rätt enligt lagar och praxis. Ändå FÅR de inte rätt. Allmänna reklamationsnämnden i Sverige hjälper många att slippa gå till domstol för att få tillbaka pengar för trasiga prylar och dåligt utförda tjänster. Jag har följt ARN i 25 år och tycker att det i det stora hela ett bra system. Konsumenten får gratis hjälp att lösa en tvist med en hantverkare, en resebyrå eller en bilverkstad. Visst, det finns baksidor – ett helt halvårs handläggning, beloppsgränser och enbart skriftliga underlag för beslut. Men det är MYCKET bättre än domstolsvägen.
Dock är ju ARN:s beslut endast rekommendationer. Som följs av knappt tre av fyra företag i de fall konsumenten får rätt. I snitt. Inom vissa branscher är det klart bättre, i vissa andra klart sämre, typ sex av tio följde förra året rekommendationerna. Det gäller inte minst hantverkstjänster. Det märks också på alla förtvivlade samtal som vår konsumentvägledning får.
Nu kan man ju fråga sig: Är sex av tio okej? Ska vi vara nöjda? Är glaset halvfullt eller halvtomt? Igår stod konsumentminister Birgitta Ohlsson i SVT:s Aktuellt och var nöjd. Inslaget handlade också om den norska modellen, där ett utslag i deras Forbrukertvistutvalg kan gälla som dom i domstol, alltså vara en ”exekutiv handling” som en konsument kan gå till kronofogden med för att få rätt mot en trilskande företagare. Mycket intressant. Jag uttalade mig positiv till detta. Inte att vi ska kopiera den norska modellen, men väl att inspireras av den. För något behöver definitivt göras. Följsamheten av ARN:s beslut pekar – tyvärr – nedåt. Det är mycket oroväckande.
Birgitta Ohlsson höjde Råd & Röns svarta lista till skyarna – tack för det. Och listan göra att följsamheten förbättras ytterligare något, utöver ARN:s statistik. Men det räcker inte. Även om vi aldrig kommer att få 100 procent följsamhet, på grund av konkurser och annat, så behöver siffrorna bli bättre. För många konsumenter blir blåsta av oseriösa och nonchalanta företag. Det får inte bli större skillnad mellan att ha rätt och att få rätt. Det måste bli MINDRE skillnad.

Pyttetextskandal – igen

Bara en av fem kunde enkelt läsa text på de tre förpackningar vi visade upp för kunder i en butik. Ack ja. Barilla, Semper och Anthon Berg har bara att ställa sig i skamvrån. I maj gick vi och Konsumentföreningen Stockholm ut med en larmrapport om att texten på livsmedelsförpackningar var för liten. Inte bara det, kontrasten var dålig, det blänkte, var för långa rader och ofta svårt att hitta rätt information bland alla språken. Alltså i stort sett alla typografiska misstag man kan göra. Ingen av de utpekade företagen hade någon godtagbar förklaring, för det mesta var det bara en talande tystnad. Vi anmälde och har sedan också uppvaktat Livsmedelsverket som skulle kunna göra mycket mer åt denna skandal. Och vi tänker inte ge oss. Nu följer vi upp detta med en ny kartläggning, där vi bett hundra kunder i en butik läsa vad det står på tre förpackningar. Trots idoga försök skakade de allra flesta bara bekymrat på huvudet. Kommentarer som ”jag har gett upp för länge sedan” och ”jag får bara huvudvärk” kunde höras. Är det inte otroligt hur vi på något sätt avtrubbats över det faktum att så mycket är svårt att läsa? Jag tycker att det är ett hån mot konsumenterna, vittnar om en oerhörd nonchalans. Dessutom är det olagligt. Vad jag förstår är saken under debatt i branschen. Bra. Låt det bli resultat också. För, som sagt, vi kommer inte att ge oss.