Igår kväll gjorde jag min debut i SVT:s ”Debatt”. Det var en intressant upplevelse. Medverkan i TV har det blivit mycket genom åren i alla möjliga konsumentfrågor, men detta var första gången i denna Göteborgsproduktion. Temana var båda konsumentinriktade och jag skulle framför allt fokusera på ”Hantverkare – varför så mycket problem?”. Nya undersökningar visar på stort missnöje från kunder som anlitar målare, snickare, golvläggare etc. Det är samma visa som vanligt – fusk, schabbel, förseningar, fördyringar. Det blev en ganska bra debatt med många klarlägganden om hur stort och komplext problemet är. ”Arge snickaren” från TV5 var där och han menade bland annat att kunden måste bli duktigare beställare. Vilket jag sa emot, vi är ju amatörer, har ett stort informationsunderläge och anlitar ju proffs för att de kan renovera badrum eller vad det nu gäller. Felet ligger i huvudsak hos branschen. Som förstås var där, erkände problemen men inte hade några egentliga förslag på lösningar. ”Debatt” är ett program med ett ganska omdiskuterat format, där det ska vara mycket ordväxlingar, där inläggen ska vara korta och det gärna ska hetta till. Efter att inledningspratat försökte jag lite artigt vifta med handen för nya inlägg men insåg att det handlade om att bryta in om man skulle ha ett ord med i laget. Andra var bättre på det än jag, därför fick jag med en del i sändningen men inte allt. Och det jag framför allt inte hann med är följande förslag till lösning: Konsumentens ord gäller om det blir tvist om ett hantverksjobb – om det inte finns ett skriftligt avtal eller annan tydlig dokumentation. Så är det i Konsumenttjänstlagens regler för riktigt stora jobb – småhusentreprenader. Det borde gälla för alla hantverksjobb utom de allra minsta. Och det kräver politiska beslut av regering och riksdag. Har de modet att fatta detta beslut ska du se att det blir fart på viljan att teckna skriftliga avtal från hantverkarna.

Om man råkar ut för ett trassligt flygbolag, en bufflig bank, en klantig bilverkstad eller en fuskande hantverkare så är det skönt att det finns tvistlösning. Allmänna reklamationsnämnden ser varje år till att tusentals vanliga konsumenter som har rätt också får rätt. Så hurra för dem! Ett föredöme för andra länder. Man kan definitivt diskutera om de inte borde ha hårdare sanktionsmöjligheter, särskilt i branscher där rekommendationerna om hur en tvist ska lösas följs dåligt. Men den viktiga frågan är om ARN räcker till. Idag möttes ARN:s Insynsråd, där jag sitter för Sveriges Konsumenter tillsammans med även representanter för handel, företagare, konsumentvägledare, Konsumentverket, andra myndigheter och de två politikerna Åsa Romson (mp) och Emma Henriksson (kd). Där kom ARN:s prekära läge upp med tanke på att antalet anmälningar gått upp med 30 procent och en personal som sliter för att inte konsumenterna ska få vänta för länge på avgöranden. Detta tycker jag är oerhört allvarligt – med tanke att det kan bli ännu många fler ärenden i framtiden. Till det bidrar att det nu går att anmäla via webben, att antalet konsumentvägledare kan minska ytterligare och att vi snart får ett EU-direktiv som kan innebära att ARN ska ta sig an fler typer av fall, till exempel inom vård och hälsa. Något tillskott att tala om har inte ARN fått ur statskassan. Det är oroväckande. Regeringen måste inse hur viktiga ARN för skyddet av konsumenterna och satsa mer. Annars kommer notan i form av sämre ekonomi för hushållen, större utslagning och större spelrum för oseriösa företag.