Kategoriarkiv: Konsumentlagstiftning

Bankers ”rådgivare” vilseleder

Publicerat av
Svara

Schack matt

Nu har det visats igen – placeringsråden som ges av bankerna är inte bra för kunderna. Snarare tvärtom. Kunderna förlorar på att få ”råd”. Tidigare har olika studier visat att fonder och andra ”produkter” som bankerna tar bra betalt för går sämre än index. I princip innebär det man hellre gör en egen bedömning än att låta banken ge råd. Kunderna kommer i andra hand, banken i första hand när det kommer till kritan. Olika provisionssystem driver rådgivarna att sälja produkter som är bra för dem snarare än för kunden.

Därför diskuteras nu olika åtgärder, som provisionsförbund (prövat med gott resultat av andra länder) liksom att ”rådgivarna” ska tvingas kalla sig vad de är – säljare. Så är det i andra branscher – bil, bok, vitvaror, you name it. Dessutom måste alla ges rätt till oberoende ”riktig” rådgivning. Det har vi krävt i en debattartikel på DN Debatt i somras och i vår valplattform med 100 krav för en starkare konsumentpolitik.

Rapporten har den tråkiga titeln ”Långsiktiga finansiella spartjänster till konsument – underlag till bedömningar av åtgärdsmöjligheter”, och språket i rapporten är torrt vetenskapligt, inte alltid begripligt. Men resultatet är sprängstoff – kunderna förlorar på rådgivning. Bättre att agera på egen hand. Eller att införa krav på betänketid. Eller oberoende rådgivning. Enligt rapporten. Hoppas att det blir en rejäl debatt. Och politiska krafttag. Vi har väntat länge nu.

Stoppa reklam till barn

Publicerat av
Svara

Jag tror vi alla är överens om att barn idag äter för mycket fett och socker. Vi är överens om att barn påverkas av skadliga kroppsideal i reklamen. Vi är överens om att barn är extra skyddsvärda, mer sårbara och mindre livserfarna. Vi är också överens om att reklam påverkar barn (varför skulle nån annars lägga pengar på det?). Om vi nu är överens om allt det här – varför ser det då ut som det gör?

På vårt seminarium om ung B2usIKdCIAARAjXkonsumentmakt i tisdags berättade forskaren Carolina Martinez från Lunds universitet om hur reklam till barn idag ser ut, med tävlingar och roliga spel på internet som har ett enda syfte – att sälja mer läsk, hamburgare, kläder etc. Samhället har markerat tydligt att reklam till barn via TV inte är okej, att vi inte får skicka hem reklam till barn. Det är till och med olagligt. På internet blommar reklamen. Barn är mycket attraktiva som målgrupp – som pådrivare för föräldrarnas köp och som konsumenter med egna (månads)pengar. De är också attraktiva av ett tredje skäl – de är framtidens storkonsumenter. Vanor grundläggs tidigt.

Idag fyller FN:s barnkonvention 25 år. Den ska enligt regeringen bli svensk lag. Bravo! Vi måste ha tuffare krav på reklamen, det här sköter sig inte självt. Reklammakarna och reklambeställarna gör inte på långt när tillräckligt. Bland annat måste lagen rikta in sig på internet och inte ”bara” TV. Och vi måste få en mycket vidare debatt om reklamens roll liksom om avsändarnas och kreatörernas ansvar för utveckling som är hållbar. Se gärna också inslaget i TV4 Morgon idag (ca 7.45) om reklam till barn.

Trasiga prylar lönar sig

Publicerat av
Svara

LU-16029572

Tycker du att strumporna, mobilen, spisen går sönder misstänkt fort? Varför går de inte att reparera? Varför går de inte att uppgradera eller använda med gamla sladdar och laddare? Det här är saker konsumenter över hela Europa klagar över. ”Planerat åldrande” är ett stort problem – både för våra plånböcker och för miljön. Idag hålls en stor konferens i Bryssel om vad man kan göra åt problemen. Det finns exempel på planerat åldrande där man avsiktligt förkortar livslängden – glödlampan är ett av de första exemplen. Det hade gått att få den att lysa i decennier men ändå tog de ofta slut efter något år.

Det finns mycket konspirationsteorier och myter kring detta, en hel del säkert riktiga. Men problemet är större än då – det lönar sig helt enkelt för bra att producera varor som inte håller så länge som de skulle kunna. Detta är i grunden galenskap. Värst drabbar det dem som har det sämst ställt och som tvingas köpa billiga prylar. Det drabbar miljön och dem som bor där sällsynta mineraler utvinns, och där vårt elektronikskrot hamnar (Afrika, i båda fallen).

Hur komma ur detta? På sikt handlar det om stora systemförändringar, att gå mot en ”cirkulär ekonomi”, där vi köper tjänster och inte prylar. Nya affärsmodeller, som skapar drivkrafter för industri och handel att göra grejer som håller så länge som möjligt. Hyr en mobiltelefon och betala för tjänsten, eller en tvättmaskin och betala per tvätt. Men kortsiktigt finns flera saker att göra: Tvinga företagen att redovisa kostnader per användning under hela livslängden, per tvätt, per utskrift, per dammsugning etc. Och, som vi i europeiska konsumentorganisationen BEUC tycker, utvidga garantitiderna med ytterligare år. Och gör det mycket enklare och billigare att reparera. Allt detta går inte att överlåta på industrin. Det kräver politiska åtgärder.

Snabbstoppa farliga kemikalier

Publicerat av
Svara

Så har det hänt igen. Ett test av kläder visar att det finns för höga halter av kemikalier som kan innebära faror för liv och hälsa. En t-shirt av populära ungdomsmärket Hollister är ”värstingen” i Råd & Röns test som publiceras idag. I en debattartikel skriver jag och min kollega Carina Lundgren på Råd & Rön att det får vara nog nu. Miljöminister Åsa Romson och regeringen måste leva upp till de intentioner som fanns i regeringsförklaringen att agera snabbare för att stoppa farliga kemikalier.

Egentligen är det fullständigt självklart. Vi och våra barn ska inte vara försökskaniner för kemikalieindustrin. I fallet med t-shirten finns det bättre alternativ som inte är dyrare. Vad håller de på med? Vi pratar om kläder vi bär på kroppen stora delar av dygnet. Det handlar om ämnen som finns i tryck på tröjor som kan störa möjligheterna att få barn i framtiden. Inga småsaker. Med tiden nöts ämnena och hamnar i dammet, vilket utsätter våra minsta för helt onödiga risker. Jag vet att det pågår arbeten både vad gäller riskkemikalier och vad gäller arbetsvillkor i textilproduktionen.

Men vi är i 2014 och debatten har pågått länge. Vi borde ha kommit mycket längre. EU-maskineriet har visserligen infört Reach, men ändå blir det alldeles för ofta långbänkar medan fler människor utsätts för kända risker. Eller okända på grund av att vi vet för lite om ämnen som används. Vi behöver ett snabbspår i EU. Vi behöver vända på kuttingen – istället för att ett ämnes farlighet ska vara jättebevisat måste vi mer utgå från försiktighetsprincipen i realiteten och trycka på stoppknappen om vi vet för lite. Det är märkligt svårt att åberopa hälsoskäl för enskilda länder för att stoppa kemikalier. Danmark har försökt detta med de nu stoppade ftalaterna men backat inför risken att gå på pumpen i en senare domstolsprocess inom EU. Vems intresse tjänar det? 

Vi borde över huvud taget kommit bort från köp- och slängmentaliteten. Sveriges Konsumenter satsar nu stort på att uppmuntra till hållbar konsumtion av kläder genom projektet Stilmedveten. Alltså att ta vara på det man har. Inte som idag, köpa nytt och slänga två tredjedelar av den mängden vid rensning av garderoben. Samtidigt storsatsar Utbildningsradion på samma tema, bland annat genom programserien Kvalitet, som går på SVT1 kl 22.00 ikväll.

Stilmedveten

 

Maktmissbruk av Ticnet

Publicerat av
Svara

Är man stor ska man vara snäll. Ticnet har närmast monopol på biljettförsäljning via nätet här i landet. De är inte snälla. Jag skulle säga att de missbrukar sin stora makt. Deras villkor är väl gömda och hårresande. Genom att fylla i dina uppgifter och klicka på ”Acceptera” får en massa andra företag tillgång till dina privata uppgifter, NIX sätts ur spel och du kan bombarderas av reklam och säljsamtal fast du inte förstår hur i herrans namn de fått reda på allt det där om dig.

För att du ska få köpa en sketen biljett till en konsert på Globen en enda gång avkrävs du av Ticnet namn, adress, mobilnummer, e-postadress. De vill veta ditt kön (!). Och – värst av allt: Dessutom kartlägger de dina beteenden och dina intressen genom vad du gör och handlar på hemsidan. Sedan kan de lämna ut eller sälja alla dessa uppgifter, denna ”profil” till vem de behagar, i Sverige, i EU eller i övriga världen. De flesta konsumenter ser inte att de går med på det, eftersom uppgifterna effektivt gömts undan längst ned och längst bort på hemsidan. Ingen människa har tid att läsa alla de långa avtal man tvingas gå med på för enkla internettjänster. ”Med ditt medgivande kan du även bli kontaktad direkt av tredje part” är en av nyckelmeningarna hos Ticnet, men de allra flesta hittar naturligtvis aldrig dit och skulle de ändå göra det är det förståeligt och mänskligt att inte förstå hela innebörden. Detta vet naturligtvis Ticnet, så det är svårt att frigöra sig från misstanken att de kör en riktigt fuling.

Det är rena hånet mot konsumenterna. Alternativet blir att avstå från att gå på konserter, teatrar och idrottsfester. Det är inte rätt. Det kan inte vara rätt. Det är inte ett konsumentskydd värt namnet. Idag anmäler vi Ticnet till Konsumentverket för att få en prövning eftersom vi anser att deras villkor är oskäliga. Med tanke på alla avtalsvillkor som konsumenter måste godkänna på nätet och med tanke på alla personuppgifter som krävs av oss för småtjänster så måste det bli en rimlig situation och ett skydd för alla vanliga, stressade konsumenter som varken har tid eller kompetens att leta efter lurigheter.

Vi gick på Ticnet redan i somras med vår rapport ”I agree – men till vad?”. Då anmälde vi fem av tolv granskade företag till Datainspektionen för brott mot personuppgiftslagen. Resultatet: Noll. Inspektionen gjorde ingenting åt det. Och Ticnet gjorde inget – förutom att göra uppgiften om könstillhörighet frivillig. Bravo!

Inför ett räntetak NU

Publicerat av
Svara

Den nya finansmarknadsministern Per Bolund har fått en riktig bomb i knät. SVT har förtjänstfullt avslöjat hur bra det går för snabblåneföretagen, något de själva vill tala väldigt tyst om. Bland deras kunder hamnar var tjugonde hos Kronofogden, men själva har de fördubblat verksamheten och vinsterna stigit med femtio procent under de senaste fem åren, visar SVT:s granskning. Detta är en hån både mot de överskuldsatta och mot samhället i stort. Snabblåneföretagen med sina effektiva räntor på tre- och fyrsiffriga procenttal har funnits i Sverige sedan 2006 och ifrågasatts sedan dess. Snabblånen är rena motorvägen in i skuldfällan. Bolunds företrädare Peter Norman var medveten om problemen och har långsamt skärpt kontrollen och infört tillståndskrav. SVT:s avslöjande visar att det inte räckt. Genom sin marknadsföring lockar snabblåneföretagen tusentals människor, ofta unga, att överge sunt ekonomiskt tänkande och låna horribelt dyrt till konsumtion.

Nu får det räcka. Sverige måste ansluta sig till de 14 EU-länder som infört ett räntetak. Det enda argument som talar emot är omsorgen snabblåneföretagen. Eller..?. Ett räntetak skulle drastiskt tvinga dem att inte låna ut pengar till människor som inte kan betala. Och troligen sanera marknaden dramatiskt, som det gjort sedan exempelvis Finland införde räntetak.

Ett räntetak är ett av Sveriges Konsumenters 100 krav, som har stöd en klar riksdagsmajoritet enligt vår valenkät (se fråga 53). Bland annat de två  regeringspartierna. Att inte agera nu är ett svek mot alla dem som nu eller snart kommer att ta de svindyra snabblånen – och kanske hamna i skuldfällan. Det är lika mycket ett godkännande av en bransch som har som enda affärsidé att sälja svindyra lån till utsatta människor.

Driv vardagsfrågorna i spurten

Publicerat av
Svara

Vardagsfrågor om mat, hälsa, banker, energi och rättigheter på nätet har inte precis dominerat valrörelsen. Visserligen har mat och miljö blivit något av en ”bubblare” – främst drivet av Centern och Miljöpartiet, men i övrigt är det fullt fokus på skolan, jobben och vem som ska bli statsminister. Som naturligtvis är centralt, inte tu tal om annat. Men konsumentfrågorna är viktigare än många tänker på och till skillnad från jobben och skolan berör de precis varenda väljare – 7,3 miljoner röstberättigade. Sveriges Konsumenters valenkät ger besked om var partierna står i 100 viktiga frågor och kan tjäna som vägledning för dig som faktiskt tycker det är viktigt vad riksdagen tänker göra åt exempelvis antibiotikaresistens, telefonförsäljning och bristande konsumentundervisning i skolan. Konsumentpolitiken blir aldrig en jättefråga i en valrörelse, främst därför att det rör sig om relativt lite pengar ur statskassan och det mycket är upp till myndigheterna och själva marknadskrafterna att ”lösa” de problem som uppstår. Men politikområdet förtjänar en mer central plats – och en stark minister. Eftersom det handlar väldigt mycket om rättvisa och vilket sorts samhälle vi vill ha. Och politiken vill göra mer än idag, det ser vi tydligt i resultaten. De flesta partier har tröttnat på fiffel och båg och vill göra mer för att skapa förutsättningar för en hållbar konsumtion i Sverige. Så vi går förhoppningsvis mot en starkare konsumentpolitik. Använd gärna vår valenkät som verktyg för att driva på, du också.

Valenkäten – vilken läsning!

Publicerat av
3

Skärpta konsumentlagar – och strängare myndighetskontroll. Så vill partierna stötta och skydda konsumenterna. Nio partier har gett besked i 100 frågor om konsumentlagar, mat, banker, hälsa, el, telefoni och annat som berör allas vår vardag. En slutsats är: Vi kan förvänta oss politisk action efter valet där marknaden misslyckats. 

Idag publiceras Sveriges Konsumenters stora valenkät och där finns massor av intressant läsning. För alla. Är du till exempel arg på apotekens service – läs! Är du arg på telefonförsäljare eller taxi – läs! Jag har grottat runt i materialet– här kan du läsa om mina fynd och kommentarer. I sammanfattning, vad som är uppseendeväckande. I vilka frågor det finns bred enighet. Och så lite undringar om de två partier som är minst positiva till en stark konsumentpolitik. Hela resultatet kan du förstås läsa på vår hemsida.

Sammanfattningsvis

…är jag glad över att stödet för våra frågor är så stort. Det är betydligt fler av våra krav som får stöd än de som inte får det. Inget parti säger Ja till mindre än hälften av frågorna, flera är uppe på 80-90 procents instämmande. Feministiskt Initiativ och Vänsterpartiet har flest Ja på oppositionssidan. Inom Alliansen är det Folkpartiet som får utmärkelsen Konsumentvänligast parti, något fler Ja fler än Miljöpartiet. Bu för Centerpartiet som har minst antal Ja och är tveksamma till många krav som borde vara självklarheter. Intressant att C och FP som traditionellt ansett står nära varandra här skiljer sig i avgörande frågor. Kristdemokraterna leder klart Nej-listan och avstår helt från att svara på en av deras egna hjärtefrågor (se sist i bloggen)

Ändå ser jag en skärpning inom i stort sett alla partier, jämfört med vad de sagt och gjort de senaste åren. Vi följer detta och ser tydligt vad som är snack och vad som är verkstad. Med tanke på en del svar från Allianspartierna är det förvånande att inte mer har hänt under de senaste två mandatperioderna. Men jag tolkar ändå svaren som en ökad insikt om att marknaden inte ”reparerar sig själv”. Det gäller fulsälj på telefon, taxi, snabblån, apotek och andra frågor. Marknadskrafterna gör mycket men inte allt, konsumenterna har många gånger blivit utsatta och lurade över anständighetens gräns. Nu har politikerna fått nog, det behövs krafttag. Ett välkommet uppvaknande. I flera fall finns det också ett brett stöd för skärpt myndighetskontroll, vilket är välkommet men naturligtvis krävs pengar för att det inte bara ska stanna i ord.

Socialdemokraterna, med valsegern inom räckhåll, klarar sig hyfsat. Inte konsumenternas bästa vän och ungefär lika många ”poäng” som Folkpartiet och Miljöpartiet. Moderaterna ligger något bättre till än Centerpartiet på Ja-sidan men har några fler Nej. Ändå finns de i klustret strax över 50 procent. Vilket jag betraktar som en uppryckning, för ett parti där konsumentpolitiken tidigare varit närmast en vit fläck.

Särskilt intressant

…och i vissa fall förvånande är bland annat följande:

  • Utökad hem- och konsumentkunskap i skolan får nej enbart av KD. FP, MP, V och SD säger tydligt Ja, de övriga tveksamma. Det finns hopp, äntligen..? Mer privatekonomi i skolan får stöd av alla utom M. Alla (utom tveksamma C) är för mer folkbildning i frågan.
  • Finansiell rådgivning för alla – brett stöd över blockgränserna. Bara KD klart emot. Detta var också resultatet av vår enkät till riksdagskandidaterna som publicerades på DN Debatt den 17 juli.
  • Telefonförsäljning behöver regleras betydligt hårdare, tycker en klar majoritet. Skriftlig bekräftelse av avtal som ingåtts på telefon är det bara M som är tveksamma till. De rödgröna plus KD vill gå längre och ha ett ”Jox-register”, förhandsgodkännade för att få ringa upp.
  • Tvång på skriftliga avtal för hantverkstjänster har relativt brett stöd, bara SD säger nej medan C och M är tveksamma.
  • Räntetak för snabblån – stöds av de rödgröna, KD och SD. Bara M emot. Dags för action!
  • Kortare avtalstider för telefon och bredband – bara M är emot.
  • Enklare bankbyte genom möjligheten att ta med sig sitt kontonummer. Alliansen + S säger Ja, de andra tveksamma.
  • Förbud mot reklam till barn på internet stöds av en klar majoritet, bara SD är klart emot. Förbud mot reklam för ”skräpmat” till samma grupp har däremot inte lika brett stöd.
  • Fullständig innehållsdeklaration på restaurangmat – ingen emot. S, V, MP, FP och FI säger Ja.
  • Mindre kött, mer vegetarisk kost genom samhällsinsatser skiljer blocken åt. Alliansen mot, de rödgröna för, SD tveksamma.
  • Internet för funktionshindrade – borde vara självklart men MP, C, FP, M och SD är tveksamma.

Bred enighet i många viktiga frågor

Samtidigt kan man med glädje konstatera att det finns en stor enighet i många frågor från alla eller nästan alla partier. Här några exempel:

  • Hållbar produktion av hälsosam och miljövänlig mat genom skatter, stöd och reglering.
  • Politiska styrmedel för att underlätta konsumenternas hållbara val (men inte genom skattedifferentiering för att gynna ekologisk produktion).
  • Tillgång till konsumentvägledning för alla.
  • Effektivare kemikalielagstiftning, inklusive mer forskning om ”cocktaileffekter”.
  • Enklare att välja el, tele, vård, skola, omsorg etc. Bra grundalternativ för de som inte vill välja.
  • Återerövra det förebyggande arbetet i hälsovården.
  • Strängare krav för skönhetsoperationer.
  • Frihandelsavtalet EU-USA (TTIP) får inte försvaga konsumentskyddet.
  • Skärpta regler för antibiotika i djurhållning.
  • Ny skuldsaneringslag och kortare köer till budget- och skuldrådgivning.
  • Energieffektiviseringar utifrån konsumentkrav.
  • Nätneutralitet – emot begränsningar och ”inlåsning” på internet.
  • Bättre konsumenträtt för digitala tjänster som nedladdade böcker och film.
  • Förstärkta möjligheter att ställa miljö- och etikkrav vid offentliga upphandlingar.
  • Bättre stöd vid konsumenttvister.
  • Skärpta regler för integriteten på internet.
  • Kraftigt sänkta priser på roaming (mobiltelefoni över gränserna).
  • Enhetliga täckningskartor för mobiltelefoni.
  • Se över apoteksreformen, särskild vad gäller receptbelagda mediciner.

De minst konsumentvänliga…

Två partier utmärks av relativt få Ja och många Nej och Tveksamma. Här finns en del som kan göra en lite förstummad. Centerpartiet utmärker sig genom att flera gånger vara enda Alliansparti som går emot en del regelskärpningar. De är enda parti att vara tveksamma till detta krav: ”Alla konsumenter måste kunna tillgodose sina konsumtionsbehov utifrån sina förutsättningar”, samt säger Nej till automatisk förlängning av avtal. C och KD – varför??? Kristdemokraterna AVSTÅR ensamt från att svara på frågan om hårdare krav på apoteken (med kommentaren att frågan är felformulerad). Trots att det är ”deras” fråga i regeringen. De säger Nej till en nationell handlingsplan för folkhälsa. (ihop med M). De är också ensamma om att säga Nej till mångsidig kost genom samhällsinsatser och ett effektivt stopp för hälsobluffar i reklamen.

Både KD och C är också de enda som inte tycker att konsumenterna har rätt att veta om köttet kommer från djur som fötts upp på GMO-foder. Och båda är tveksamma till följande krav: ”Utgå från konsumentnyttan vid omreglering och konkurrensutsättning av marknader och utred konsekvenserna för konsumenterna mer grundligt än vad tidigare gjorts.” Hur kan man INTE säga Ja till det..? C har tidigare haft en tydlig konsumentpolitisk profil, och var i ett tidigare val ett av de få som hade ett särskilt konsumentpolitiskt program (”Hej Konsument”). Vår enkät visar att denna stolta hållning verkar till stor del eroderats till förmån till en stor tvekan att göra något som kan reta företagarna.

Sverigedemokraterna har hittills inte på något sätt profilerat sig i konsumentfrågor tidigare, och gjorde en tämligen blek insats på vår utfrågning i Almedalen. I vår enkät hamnar de poängmässigt i samma liga som C, KD och M.

På Sveriges Konsumenters hemsida finns sammanställningarna, liksom också ett antal listor. Tilläggas kan att det är den ungefärliga läget på ”poängskalan” som är intressant, inte det exakta antalet poäng. Frågor har olika tyngd och betydelse för konsumenterna där vissa är avgörande för alla konsumenter medan vissa har en mindre betydelse och kanske bara för vissa grupper. Det är alltså väl så intressant VILKA frågor partierna stöder. Tre av partierna har också valt att skriva kommentarer till vissa av frågorna, den ligan leder Folkpartiet klart.

Almedalsutfrågningen finns refererad och filmad – finns även den på vår hemsida.

Dyrt vara fattig – hur länge?

Publicerat av
Svara

Det måste vara slutskojat från banker och andra finansiella så kallade rådgivare – inför ett gratis grundskydd så att alla får tillgång till oberoende finansiell rådgivning. Det kräver vi idag på DN:d debattsida. Exemplen är många på hur provisionssystem gör att de så kallade rådgivarna säljer onödigt komplicerade och riskabla fonder  för att de får bättre betalt. De själva alltså. Bland våra 100 valkrav har vi bland annat just gratis rådgivning för alla som är schysst mot konsumenterna. Rätt självklart, egentligen. Det är ju bort i tok att dagens system kunnat fortgå så länge. Plus att de som i praktiken är säljare inte ska få kalla sig rådgivare (i vilken annan bransch är det tillåtet?). Och att de inte ska få ta emot provision, eftersom de incitamenten leder helt fel. Sådana förbud finns numera i bland annat Storbritannien, Nederländerna och Norge. Det handlar om något så enkelt som rättvisa. Om att inte bara de med mycket pengar ska få de schyssta råden, att det inte ska vara ”dyrt att vara fattig”. Och att ingen konsument – fattig eller rik – ska behöva utsättas för rådgivning som inte har deras bästa för ögonen. Varför är politikerna så softa mot denna verksamhet, kan man fråga sig? Uppenbarligen börjar de nu tröttna på ”övergreppen”, visar vår valenkät. 61 procent av de som ställer upp på valbar plats i riksdagsvalet i höst vill ha den kostnadsfria, oberoende rådgivningen. Bara 23 procent är helt emot. En del av dem som är tveksamma har frågor om finansiering etc. Vi tycker att de centrala myndigheterna ska utreda frågan och föreslå en lösning som ger ett grundskydd för alla. Det kan vara förstärkning av kommunernas budget- och skuldrådgivning, det kan vara förstärkning av de rådgivningsbyråer som finns idag, det kan vara en annan lösning. Finansieringen, då? Dels behövs statliga medel, och här ska man komma ihåg att konsumenterna som INTE luras sparar pengar för samhället längre fram. Men sedan är vi inte på något sätt främmande för att finanssektorn får vara med och betala för denna nya service till alla samhällsmedborgare.

Spännande ny lag

Publicerat av
Svara

I slutet av nästa vecka får vi konsumenter ett starkare skydd. I alla fall på papperet. Detta tack vare EU. Som en trög supertanker flyttar sig konsumentlagstiftningen framåt och innebär förbättringar inte bara för oss här i Sverige utan i unionens alla hörn. På många håll har det varit minst sagt uselt med den saken. Vi i Norden har tidigare kunna stoltsera med att ha det bästa konsumentskyddet, men nu är inte detta en sanning längre. Det jämnar ut sig. Och blir alltså också långsamt bättre. Men långt ifrån fullbordat. Inte minst är det köp av digitala produkter, alltså nedladdningar, som behöver förbättras. Konsumenträttsdirektivet, som träder i kraft 13 juni, har varit en av dessa sega lagpaket som europeiska konsumentrörelsen BEUC och vi i Sveriges Konsumenter har ägnat mängder av energi åt att få bra. Och trots att vägen varit lång och vindlande och det höll på att sluta dåligt några gånger så blev det riktigt bra. Exempelvis får vi nu även laglig ångerrätt när vi köper av gatuförsäljare, vilket är en förbättring. Men lagboken och verkligheten är inte alltid samma sak, så nu blir det spännande att få se vad som händer. Det finns nämligen flera fällor. Lagen gäller avtal som ingås ”utanför affärslokaler”, alltså typ torg, gallerior etc. Vad som redan händer, och som våra konsumentvägledare hör, är att gatuförsäljare får tillstånd att sälja inne i affärer och slipper därmed ångerrätten. Det andra kruxet är ju hur konsumenten får informationen om sin ångerrätt. Uppfinningsrikedomen brukar vara stor att blanda bort korten så att kunden inte förstått sina rättigheter. Nya lagen innehåller flera förändringar, en av de mer uppmärksammade är rätten att få pengarna tillbaka även om prylen använts. Här ska man lägga märke till att handlaren har rätt att göra ett avdrag för just det. Med hur mycket – ja, det är synnerligen oklart. Här behövs praxis, alltså typfall i framför allt Allmänna reklamationsnämnden. Så mycket återstår.