Kategoriarkiv: Konsumentlagstiftning

Snabba cash med höga risker

Publicerat av
Svara

I tider när reporäntan ligger på minus finns det en bransch som utan att rodna tar över tusen procent i ränta. Snabblåneföretagen. Hur är det möjligt, rent principiellt? Och när antalet ansökningar hos Kronofogden för obetalda snabblån överstiger 50 000 varje år och vi har dubbelt så många så kallade evighetsgäldenärer med livstid i ”ekonomiskt fängelse”? Ett mysterium. Ett politiskt misslyckande. I alla fall än så länge.

Snabblån har vi haft i snart tio år. Trots gradvis strängare regler florerar ett hundratal företag som på nätet glatt erbjuder välkomna cash till svindlande räntor. I många fall är betalningsanmärkningar inget hinder och det inga besvärliga frågor ställs om vad pengarna ska användas till. Kreditreklam ska vara ”måttfull och återhållsam” men här är budskapet glasklart – låna till vad du vill och skjut bekymren på framtiden. Den som tvivlar rekommenderas googla på ordet ”snabblån”. Verksamheten göder också en växande inkassobransch liksom en affärskultur som paradoxalt innebär att den bästa kunden är den som inte betalar i tid.

De som försvarar verksamheten brukar argumentera att snabblånen är en ytterst liten del av den totala utlåningen (bostadslånen är såklart helt dominerande) och lånen är mycket uppskattade och att de flesta sköter sig. Ändå är det helt uppenbart att de ställer till mycket elände och i många fall är ”en motorväg in i skuldfällan”. Och även om ansvaret till sist vilar på individen så finns det också ett stort ansvar på både samhället och på långivarna. Som de senare definitivt inte tagit.

Regeringen förbereder uppenbarligen ny lagstiftning för att stävja problemen. Jag ser fram emot det konkreta utfallet och effekten för konsumenterna. I dagarna startar också en ny statlig utredning om en ”mer ansvarsfull marknad för konsumentkrediter”. Jag är en av nio experter som under det kommande året ska diskutera vad som går att göra åt överskuldsättning till följd av framför allt snabblånen. Man kan tycka att frågan är tillräckligt utredd och att det är synd att det ska behöva ta ytterligare flera år innan strängare lagstiftning är på plats. Men det är ändå bra att de riktigt skarpa förslagen nu lyfts upp på allvar. Som räntetak, en fråga vi i Sveriges Konsumenter drivit ända sedan vi skrev rapporten ”Att kränga krediter till utsatta” 2009.

Det är ovärdigt ett modernt, civiliserat samhälle att år efter år acceptera effektiva räntor på 1000-tals procent. Samhället har markerat genom bestämmelser om ocker i lagen att oskäligt höga räntor inte är okej. Tyvärr fungerar inte lagen i praktiken. Skärpt myndighetskontroll och strängare straff har haft alldeles för liten effekt och Kronofogdens statistik visar fortsatt alarmerande siffror. Jag har svårt att förstå tveksamheten med detta. Vem vill man skydda?

Får långivaren ta vilka räntor som helst minskar incitamenten att ta ordentlig kreditprövning och faktiskt säga nej till utlåning. Någon form av räntetak finns idag i mer än hälften av EU:s medlemsländer och har bevisat, snabb effekt. Enligt en EU-rapport finns det i 15 EU-länder åtminstone vissa bestämmelser om maximibeloppet för räntan under avtalsperioden. I tre länder (Irland, Grekland, Malta) finns en fast övre ränta, medan det i tolv länder (Finland, Belgien, Spanien, Nederländerna, Italien, Portugal, Polen, Frankrike, Tyskland, Slovakien, Slovenien och Estland) används ett relativt tak, som oftast binds till den genomsnittliga marknadsräntan.

Räntetak är naturligtvis inte det enda som behövs, vilket utredningen också ska ta itu med. Det ser jag fram emot. Men bakom frågan om snabblån ligger också en mycket större fråga – den om konsumtionskrediter i stort. Är det vettigt att vi konsumerar så mycket på lån. Är det så vi ska skapa tillväxt? Vad gör ”lån som lösning” med sunt ekonomiskt tänkande i längden? De som vuxit upp med reklam ”köp nu – betala sedan” – hur ska de uppmuntras till återhållsamhet och sparande?

Tandläkare i förtroendekris

Publicerat av
5

Tandläkare har avslöjats med omfattande överdebiteringar i TV4:s Kalla Fakta. Förlorare är som vanligt konsumenterna, men också samhället genom att Försäkringskassan betalar ut för mycket i bidrag för behandlingar som inte blivit utförda eller påståtts vara mer komplicerade än vad de varit. Själv har jag fått kommentera avslöjandena och det finns ju bara en sak att säga – alarmerande och fullständigt oacceptabelt. Det blir inte bättre av att tandläkare ibland får bonus för att de drar in mycket pengar. Även i omhuldade Folktandvården. Tandläkare, liksom annan vårdpersonal, är en grupp som inte ens får misstänkas att sätta något annat än patientens bästa i första rummet – och så detta.

nyTandvård är en förtroendebransch, där vi som patienter och konsumenter är i underläge redan från start. Vi är ofta nervösa, vi vet inte vad som väntar, vi vet inte hur debiteringssystemet fungerar och vi vet ofta inte vad slutnotan kommer att gå på förrän i efterhand. Och vi går ogärna tillbaka och klagar. Vem vill hamna i bråk med sin tandläkare? Osökt kommer man att tänka på den gamla Fleksnes-sketchen när ordväxling uppstår i undersökningsrummet om en bilmodell och tandläkaren hotar den gapande men påstridiga patienten med borren.

Överdebiteringar är inget nytt, jag har tandläkare i min närhet och vet att det snackats om ”konsten att debitera” i decennier. Det som är nytt nu är framför allt skalan. Även om merparten av tandläkare och tandhygienister försöker göra rätt finns det alldeles för många som frestas att tänja på gränserna eller i vissa fall uppträder rent bedrägligt. För att det är enkelt och relativt riskfritt att fuska. Att skylla på att det är administrativt krångligt och tidsödande är bara löjligt – att de flesta gör rätt visar ju att de går.

Det måste bli lättare att få en överblick. Det går idag via vårdsajten 1177.se, men är krångligt och ofullständigt. Ska jag flyga till Barcelona kan jag gå in och jämföra flygpriser. Varför är det inte lika enkelt om jag ska gå till en tandläkare? Nu ska myndigheten TLV få i uppdrag att utreda en ny sådan jämförelsesajt. I Norge finns en sådan sajt, Hvakostertannlegen.no. Dit är tandläkare tvungna att rapportera. Bra idé! Sajten drivs för övrigt av Norges motsvarighet till Sveriges Konsumenter.

Tandläkare är inte vana att utsättas för granskningar, det märks tydligt i reaktionerna. Både i Kalla Fakta och i det faktum att ingen tandläkare ställde upp för att debattera med mig och en drabbad patient i Nyhetsmorgon i morse. Nu är det upp till dem att göra bot och bättring. Varför belöna tandläkare som drar in pengar? Kanske bättre att straffa dem som fuskar… Dessutom krävs politik, hårdare styrning och mer kännbara straff. Det går inte att överlämna städjobbet på konsumenterna.

Nya e-handelsregler krävs nu

Publicerat av
Svara

Trots att EU:s inre marknad funnits i decennier och e-handel ger enorma möjligheter köper vi inte särskilt mycket över gränserna. Konsumenter tycker helt enkelt att det är för svårt och osäkert att handla från andra länder, det finns ett drag av ”köp–nationalism”. Bara ungefär var tredje konsument har handlat från ett företag med säte utanför Sverige. Man är bland annat rädd för bedrägerier och litar mer på svenska företag. Detta enligt en ny rapport från Konsumentverket, Konsumentrapporten 2015. Lite obehagliga vibbar om det bygger på fördomar om företag i andra länder. Men faktum är att det fortfarande finns hinder och problem som behöver lösas.

BloggdigitaltDenna vecka presenterades en ny strategi från EU-kommissionen om en ”digital inre marknad”. Den tar upp just denna problematik och andas inte så lite frustration. Ordförande Jean-Claude Juncker säger att detta är en jättechans för EU och samtidigt utstrålar han frustration över att det går så trögt, typ ”nu får det för fan hända nåt”.

Botemedlen är flera. Viktigast är konsumenträttigheter för nedladdade produkter som filmer och böcker. Där släpar lagstiftningen efter och det är stora skillnader mellan en fysisk bok och en digital bok när det gäller reklamation, ångerrätt etc. Viktigt är också stopp för ”geo-blocking”, alltså att du från Sverige inte kan handla på vissa nätsajter i andra länder. Det förhindrar konkurrensen och går på tvärs mot själva grundidén med en öppen inre marknad. Nätneutralitet är ett annat viktigt krav, alltså att alla faktiskt ska tillgång till tjänster på nätet, utan begränsningar, inlåsningseffekter och tekniska spärrar. Det måste gå att läsa samma material på paddan, telefonen och datorn. Annat otyg som roamingkostnader för datatrafik är också problem liksom föråldrade medel för kopieringsskydd som ”kassettavgifter”. Att vi kan vara säkra på att våra personuppgifter hanteras schysst och begripligt är också avgörande.

Vad det i grunden handlar om är konsumenternas förtroende. Och det måste både lagstiftare och företag jobba för, det kommer inte av sig själv. Där har det hänt för lite. Kommissionen har en superviktig utmaning i att ro i hamn förändringar som sätter konsumenterna i centrum och skapar ett högt, reellt och begripligt skydd när vi köper via nätet. Liksom en myndighetskontroll som ser till att regler efterlevs genom bl a tuffa sanktionsmöjligheter. Annars kommer utvecklingen att röra sig trögt framåt. Och det förlorar både konsumenter och affärsliv på (i alla fall de företag som vågar tänka modernt och inte bara försvarar gamla positioner).

I Sveriges Konsumenter har vi sedan tidigare drivit frågorna (se våra krav i ”100 krav för en starkare konsumentpolitik”). Nu tar vi fram en ny digital strategi för att se till att konsumenternas intressen tillvaratas.

 

Se upp för Blocket

Publicerat av
Svara

Integritet håller på att bli en av våra stora konsumentfrågor. Men än har att de flesta inte märkt av problemen eller förstått vartåt det barkar. Varken de som säljer något via Blocket, bokar restaurang via Bookatable eller de som köper biljett via Ticnet. När vi klickar, söker, skriver och anmäler oss på internet kommer det tillbaka som en bumerang genom e-post, telefonsälj, riktade annonser på nätet – och i framtiden allt ”fiffigare” sätt. Just nu står slaget om våra rättigheter genom ett intensivt lobbande om EU:s nya dataskyddsförordning.

Skärmavbild 2015-04-29 kl. 13.01.50Ta Blocket till exempel. Grunden – att sälja begagnade prylar är självklar och fantastisk, jag använder sidan regelbundet. Men tittar man på deras villkor finns det skäl att bli bekymrad. Blocket ägs av Schibsted-koncernen. De kan enligt villkoren sprida vidare dina personuppgifter och information som automatiskt samlas in genom användning av Blocket, även sådant som geografisk position, typ av dator och internetanslutning. Detta kan Blocket, enligt sin personuppgiftspolicy lämna ut till andra företag i Schibsted-koncernen och bolag som Schibsted har ett direkt eller indirekt ägande i. Med det menas åtminstone sjutton företag i Norge, tjugotre i Sverige och närmare femtio i övriga världen, alltifrån Vitryssland till Guatemala. Och detta bara för att jag lägger ut en annons, utan att Blocket blir ansvariga för den vara eller tjänst jag vill sälja.

Det här är ett av många exempel. Vi är fler och fler som handlar varor och tjänster, utför en massa andra uppgifter, upprätthåller vårt sociala liv och snart sagt mer eller mindre lever en stor del av våra liv på nätet. Samtidigt finns det i princip ingenting vi kan göra på nätet utan att lämna ut eller tillåta en fullständig kartläggning av vår person och vårt beteende. Ibland även våra vänners. Det sker genom att vi måste godkänna långa och krångliga avtal, vars egentliga innebörd torde vara okänd för de allra flesta av oss, bara för att kunna använda tjänsterna.

Vi konsumenter vet sällan vilken information som samlas in och finns lagrad om oss. Många ”onödiga” uppgifter samlas också in. T ex måste du ibland ge företag tillgång till privat information för att kunna använda tjänsten ( Facebooks messenger) eller ge dem rätten att sälja din information vidare för att kunna handla hos dem (Ticnet) eller använda dig av förlustgarantier (SL).

Förra året anmälde vi Ticnet till Datainspektionen och sedan till Konsumentverket. Där ligger vår anmälan fortfarande, trots att det gått mer än sex månader. Enligt generaldirektören och KO Gunnar Larsson är personlig integritet på internet ”kanske inte omedelbart en konsumentfråga”, men samtidigt ”bör vi vara lyhörda för vilken handelsvara våra nätvanor är för många företag i den digitala åldern.” Uttalandena tyder på en klar underskattning av de ökande problemen.

Alla dessa sammanställningar av data skapar en allt mer ojämn maktbalans mellan konsument och säljare. Det blir en fråga om rimlighet och proportionalitet utifrån vad konsumenten förstår och kan förväntas ta till sig när det gäller avtalstexter. Egentligen är det helt oacceptabelt att behöva läsa ett sex sidor långt avtal för att kunna köpa en biljett. I Paypals nya regler måste du inte bara frånsäga dig alla immaterialrättsliga rättigheter utan också dina ”moraliska rättigheter” vad som nu menas med det…

Just nu står slaget om våra framtida rättigheter, fast vi inte ser så mycket om det i media. Det är den så kallade dataskyddsförordningen som nu behandlas av EU:s ministerråd och parlament. Ordförandelandet Lettland ville egentligen ha allt klart till juni. Nu blir det knappast så, men det finns anledning att känna oro när det gäller viktiga frågor som samtycke och regler för företagens ”profilering” av oss. Begreppet ”legitimt intresse” – alltså vems rätt som är viktigast, är också en stor stridsfråga där lobbyister lägger mycket stora resurser på att annonsörer och företag ska få stora friheter att samla in data och skicka reklam.

Sveriges Konsumenter har ett antal grundläggande krav. Problemet finns här och nu, inte i en avlägsen framtid. Därför kräver vi:

  • Ett slut på obegripliga och långa avtalsvillkor.
  • Större transparens kring hur personuppgifter används och säljs vidare.
  • Obligatorisk möjlighet för privatpersoner att kunna radera sina personuppgifter.
  • Möjlighet att vara anonym på nätet när man handlar och surfar.

Hallå kommunpolitiker!

Publicerat av
Svara

Idag lanseras en ny ”hotline” för konsumenter. Och en ny webb. Avsikten att ge bättre stöd åt alla dem som får problem med hantverkare, resebyåer, bilverkstäder, teleoperatörer och andra trilskande företag. ”Hallå konsument!” är det pigga namnet på både telefonservicen och webben som Konsumentverket nu drar igång. Vi önskar dem lycka till och hoppas att de verkligen kan leverera reell konsumentnytta. Jag tror det. Ett femtontal nya kunniga ”hjälpare” är ett välbehövligt tillskott till de 130 årsarbetskrafter eller 260 personer som arbetar som kommunala konsumentvägledare runt om i landet. Och webben verkar innehållsrik och informativ vid en första titt. 13 andra språk än svenska finns konsumentråden på. Att konsumenterna är hävdar sina rättigheter och får stöd är bra för alla. Inte minst de seriösa företagen.

Det är ingen hemlighet att vi har varit kritiska mot den nya tjänsten tidigare. Vår ordförande skrev ett särskilt yttrande i den utredningen som föregick regeringsbeslutet och han uttalar sig i SVT idag. Idag håller vi tummarna och hoppas att tjänsten når så många konsumenter som möjligt med konkret hjälp. Inte minst gäller det alla utsatta konsumenter, som inte känner till att hjälp finns och kanske har svårt att formulera sina problem. Frågan är hur långt 15 tjänster räcker, med tanke på hur stora behov som finns av stöd. På premiärdagen var telefonköerna uppåt en halvtimme. Och då drar den egentliga marknadsföringen igång i nästa vecka..

Det stora orosmolnet är vad som händer i kommunerna framöver. Vi tillhör dem som säger att man ska tala öppet om risken att kommuner nu lägger ner sin vägledning med hänvisning till att det nu finns en central konsumentupplysning. Detta måste med alla medel bekämpas. Det handlar om att nå dem som inte kan få hjälp via webben eller via telefon, att få den lokala och regionala kopplingen till företagen i närheten som konsumenterna har problem med.

Här har regeringen ett jätteansvar. De fick ärva Hallå Konsument! av den förra regeringen och idag är konsumentminister Per Bolund i Karlstad för att klippa av ett band (eller hur invigningen nu går till). Vad tänker du göra mer för att säkerställa att den lokala konsumentvägledningen finns kvar, Per?

Idén med en central tjänst är att den ska ge kommunerna utrymme för det viktiga förebyggande arbete – idag sorgligt eftersatt – genom att avlasta de kommunala konsumentvägledarna när det gäller mängden av dagliga samtal. En vacker tanke, men tyvärr en bra bit från verkligheten. Inom kommunerna pågår en ständig jakt på besparingar. Räddningen för vägledningen är ofta att den är så liten vid sidan av trafik, omsorg, socialtjänst etc att man inte kan spara några större summor på att göra den ännu mindre. Här krävs en större förståelse hos politikerna med nyttan och nödvändigheten. Inte minst måste Sveriges Kommuner och Landsting vakna ur sin dvala agera i denna fråga. Om de 15 tjänsterna i Karlstad ”äts upp” av neddragning eller nedläggning runt om i landet – ja, då har vi ett RIKTIGT stort problem. Som kommer att leda till ökade klyftor, ökad utslagning och till sist kommer att hamna i regeringens knä.

Vadå bankerna ”har inte råd”..?

Publicerat av
Svara

Två gånger de senaste veckorna har jag hört bankerna hänvisa till alltför höga kostnader för att slippa tillmötesgå konsumentkrav. Den ena gången gällde mer detaljerade hållbarhetsredovisningar, och framfördes på en hearing med konsumentminister Per Bolund. Den andra gällde kontanthantering på lokalkontoren och framfördes på en hearing i riksdagen i torsdags. I båda fallen är det svårsmält, märkligt och i grunden oacceptabelt. Vad gäller kontanthantering så kan man dessutom konstatera att en av storbankerna (Handelsbanken) faktiskt behållit kontanter på alla sina kontor, så det låter sig ju göras, trots ojanden från bland annat Bankföreningen.

building-580320_1280Storbankerna gör enorma vinster år i rad och bröt förra året 100-miljardersvallen (före skatt). Vilket provocerat fram en en växande rörelse som kräver tillbaka det som vi skattebetalare fått lägga ut för att rädda samma banker på 90-talet och krisen 2008-2009. Regeringen verkar också provocerad och talar om en särskild bankskatt. Lägger man därtill bankernas ovilja att följa sina egna policier när det gäller att inte investera i företagen som säljer vapen till Saudiarabien (se vår nyhet), så blir bilden en extremt lomhörd bransch som tror sig kunna spela i en egen division.

Vid torsdagens hearing fick Per Bolund frågan vad han tyckte om konkurrensen mellan bankerna. Som statsråd är det ju känsligt att påstå att den är dålig, eftersom det skulle vara att sätta sig över myndigheter och rättsapparat. Men även om det finns ett 15-tal banker i Sverige dominerar de fyra stora (SEB, Handelsbanken, Swedbank och Nordea) totalt och rörligheten hos kunderna är få liten.

När jag får frågan om vad man kan göra som kund så brukar jag – och många andra – säga ”byt bank”. Det är ju bara så man kan få fart på konkurrensen och förmå bankerna att satsa mer på service och miljö. Fler borde absolut byta bank och ha flera banker. Men det är samtidigt lättare sagt än gjort, av tre skäl: Bankbytet upplevs som krångligt, banktjänster levereras ofta i paket (”bundling”) med sparande, lån och försäkringar och för kunderna kan de olika bankerna ofta upplevas som ”samma skit”. Det måste alltså göras lättare att byta bank, men ”byt bank” får inte bli ett mantra från politiken som skäl för att avstå från mer konsumentvänliga lagar och regler.

Konsumentmakt låter vackert men funkar tyvärr sällsynt dåligt i just denna bransch. Därför behövs mer politik. Både för att bankerna ska leverera bättre service, inklusive möjligheter att sätta in och betala med kontanter på bankkontoren. Och för att de ska ta ett reellt och ökat ansvar för hållbar utveckling.

Krafttag mot skuldfällor snart

Publicerat av
Svara

Igår var jag på civilutskottets hearing om konsumentlånen, alltså att vi lånar allt mer för att köpa prylar, mat och resor. Och uppmanas därtill av en allt aggressivare marknadsföring och nya fiffiga fakturatjänster som Klarna. Hearingens första del sändes i SVT Forum. Olika myndigheter och rådgivare gav en deprimerande bild av alla som hamnat i skuldfällan, varav nästan 100 000 är ”evighetsgäldenärer”, alltså människor som betalar och betalar i decennier utan att därmed börja avbetala på själva grunden – lånekapitalet.

Vi har ett ansvar som låntagare, men långivare har också ett ansvar. Dessutom kan alla råka ut för skilsmässa, arbetslöshet och annat som radikalt ändrar den privata ekonomin. Exempel på helt förkastliga inslag är att inför jul betala av en julklapp på 60 månader, alltså fem år. Det innebär fem jular då man betalar av på sin skuld för en gammal pryl. Eller reklam för snabblån som öppet lockar med ”betalningsanmärkningar inget problem”. Reklamen för krediter ska vara ”återhållsam och måttfull”, så varför kan man inte ha liknande strama krav som för alkoholreklam? tyckte Konsumentverkets Gunnar Larsson.

Är det lagliga konsumentskyddet tillräckligt? var hearingens grundfråga och alla – utom bankerna, snabblåneföretagen och handeln – tyckte att svaret definitivt var NEJ. Även Per Bolund, som ansvarar för dessa frågor i regeringen, höll med. Överskuldsättning står väldigt högt på regeringens priolista, menade han och kom sedan med en katalog över skärpta regler (se 1:08 in i sändningen). Flera av dem var liknade delar av våra ”100 krav för en starkare konsumentpolitik”. Bravo.

Bland annat ska man äntligen på allvar överväga alternativet räntetak. Själv har jag slagits för detta i åratal och argumenterade också för det i hearingen igår. 14 EU-länder har det och det är obegripligt att ett värdigt samhälle tillåter effektiva räntor på hundratals procent.

Nu är det upp till måste regeringen att leverera. Intentionen är att det ska gå snabbt så att de första resultaten ska märkas 2016. Det blir ingen lätt match att lotsa lagskärpningarna genom riksdagen, men å andra sidan är det svårt att efter så många år av marknadsmisslyckanden och tama självregleringar sätta sig emot krafttag för att hindra fler från att hamna i skuldfällan.

case-96184_1280

”Nya Nix” räcker inte

Publicerat av

Efter omfattande kritik har nu Nix-telefon skärpt sina regler, med start idag. Sent ska syndaren vakna, kan man tycka. Nix har funnit i snart 15 år och problemen har varit kända länge. ”Reglerna har dock vissa undantag, vilka nu ska stramas åt ordentligt” skriver Nix på sin hemsida. Det är en kraftig överdrift. Och absolut inte tillräckligt.

SONY DSCTelefonförsäljning tillhör det som konsumenterna är mest upprörda över – det är i alla fall min erfarenhet efter många, många samtal med människor och efter att ha lyssnat på konsumentvägledare och medlemsorganisationer. Vi tycker att det är hög tid för strängare lagar mot irriterande, påträngande och ibland bedrägliga säljsamtal. Tyvärr kommer massor av konsumenter även i fortsättningen att bli uppringda i hemmet eller på sina mobiler TROTS att de har nixat sig.

Sveriges Konsumenter har tidigare gått igenom Nix-reglerna och hittat tolv avgörande problem. Efter de nya Nix-reglerna kvarstår en rad av dessa. Här är några exempel:
• Personuppgifter är numera handelsvara. Genom att klicka i ”Jag godkänner” när du handlar på nätet förlorar ofta Nix sin funktion, eftersom du därmed ger klartecken till att en mängd företag som du aldrig har handlat av får ringa upp dig eller kontakta dig på annat sätt. Så gör till exempel Ticnet. Redan idag informerar företagen om att de kan kontakta dig i marknadsföringssyfte och att du har möjlighet att avstå, men det hjälper ju inte eftersom den informationen försvinner (eller göms) i mängder av av annan information. ”Nu stänger vi detta hål”, säger Nix. Det kallar jag önsketänkande. Detta är big business och att tro att Nix skulle kunna förhindra denna handel är väl naivt.
• Fortfarande har vi problem med att ”etablerade kundförhållanden” långt ifrån alltid upphör efter 1 år, vilket de ska enlig lag. Det finns exempel på företag som inte raderar sina kunduppgifter förrän efter 5 år.
•Regeländringen kommer inte att stoppa säljföretag som kallar sin försäljning för marknadsundersökning och lockar med gratisprodukter som tack för hjälpen, vilka sedan visar sig vara starten på abonnemang.
• Och kanske viktigast av allt: Fortfarande lyser hårdare sanktioner med sin frånvaro. Dels kan företag utanför branschorganisationerna fortsätta strunta i reglerna, dels är en prickning i DM-nämnden inte något kännbart straff (upp med en hand alla som vet vad DM-nämnden är och som sett deras avgöranden…).

Räddaren i nöden

Publicerat av
Svara

Om du hamnar i tvist med hantverkaren, bilverkstaden, mobiloperatören eller resebolaget – vilket är lätt hänt – slipper du gudskelov gå till domstol. Sedan många år finns Allmänna reklamationsnämnden (ARN) till vår tjänst, ett opartiskt och informellt sätt att få avgjort vem som egentligen har rätt – du som missnöjd konsument eller det trilskande företaget.

Nu blir det också ännu bättre för konsumenterna genom att fler typer av tvister kan lösas av ARN, hanteringen ska snabbas på och att de så kallade värdegränserna sänks. Regeringen kommer med ett förslag till riksdagen som Dagens Nyheter skriver om idag och är i linje med den utredning som kom förra året. Det är dels påkallat av ett ökat konsumentskydd i EU men också av ett ökat behov hos konsumenterna.

För samhället är ARN ett billigt och troligen lönsamt sätt att skydda konsumenterna (privatpersoner som luras och får kraschade ekonomier brukar bli dyra i andra delar av statskassan, plus allt psykiskt lidande det orsakar). ARN:s beslut är nu bara rekommendationer men seriösa företag har bundit sig att följa dem och det görs av flertalet.

tool-384740_1280Dock skiljer det en del, hantverkare är klart sämst, så här borde man fundera på vad som kan göras mer för att skydda konsumenterna. Införa krav på skriftligt avtal, till exempel. De som inte följer besluten hamnar på Råd & Röns svarta lista, som därmed har en viss ”skrämseleffekt” på trilskande företag, men det hjälper tyvärr inte mot de värsta skojarna.

Nu blir det ändå en förstärkning av konsumenternas möjligheter att inte bara HA rätt utan även FÅ rätt. Enda baksidan med detta är att de pengar staten lagt till för det nya starkare ARN tas från de redan små bidragen till ”konsumentrösten”, det vill säga oss och andra ideella organisationer.

Det räcker nu – motto för 2015

Publicerat av
Svara

Året som gått har präglats av bankerna, ekomaten, kemikalierna, telefonförsäljningen och mycket annat. Konsumenternas sårbarhet har ofta stått i fokus. En tydlig trend har varit: Det räcker nu! 10531467_831205183564350_341348164477919618_o

Det finns en ökad förståelse för att fulsäljet inte bara kan tillåtas fortsätta. En insikt om att konsumenterna faktiskt vill konsumera hållbart och måste få en chans att göra det. En ökande samsyn om att marknaden inte löser allt utan det behövs mer av korrigeringar, tillsyn, straff. Ett erkännande av att konsumenterna ofta är i kraftigt underläge mot banker och andra branscher och att något måste göras. Långsamt börjar allt fler förstå att det behövs en stark konsumentröst. Vi som organisation möts av ett ökat intresse, en ökad efterfrågan.

Mycket återstår. Motkrafterna är många. Från rena bedragare och slentrian till ren motvilja hos vissa av företagen. Liksom politiker som inte förstår att starka och trygga konsumenter är en fråga om rättvisa och demokrati.

2014 listade vi vad som krävs – 50 krav inför EU-valet, 100 krav inför riksdagsvalet. Av de 100 kraven har två av tre en möjlig majoritet i riksdagen, visade vår enkät inför valet i september. Det är mycket glädjande. Nu ska det bara gå från snack till verkstad, det måste bli faktiska riksdagsbeslut. I två fall har det redan skett – mot taxi-problemen och mot automatisk avtalsförlängning. Men vi hör och läser instämmanden i fler av våra krav vid direkta möten och i media – för räntetak på snabblån, provisionsförbud för finansiella rådgivare, skriftlig bekräftelse vid telefonförsäljning.

Jag tror att 2015 kommer att innebära en hel del förbättringar för konsumenterna. Här är vad jag tror att det kommer att handla om nästa år. Bland annat:

Konsumera inte sönder världen! Rovdrift på resurser, slit och släng, överanvändning av antibiotika – mycket fortsätter som vanligt trots att vi ser galenskapen. Men vi ser allt fler motrörelser – manifesterade i ekoboomen, Livsmedelsverkets miljösmarta kostråd och debatt om köttet. Klädbranschen blir långsamt bättre. Nu skriver till och med tidningen Market att eko- och återvinningstrenden är ”het”. Vi driver på med vårt projekt Stilmedveten, genom vår strategi ”Bra mat för alla” och på andra sätt. Den tröga finansbranschen försöker vi mota åt rätt håll med webbplatsen Fair Finance Guide.

Rättvist och inkluderande! Konsumenter har oerhört olika förutsättningar, många är utsatta, många känner sig vilse i valfrihetsdjungeln. Det blir komplext att vara konsument och klyftorna ökar. Här måste vi se till att alla inkluderas, att alla förstår, kan välja, att alla har ett reellt skydd, alla kan få stöd när de råkar illa ut. Till exempel av en professionell, tillgänglig och oberoende rådgivning. Trygga, kunniga och kaxiga konsumenter är bra för alla. Vi ska göra vad vi kan för att denna aspekt ska komma med i valrörelsen i vår.

Stoppa fulsäljet! Gatu- och telefonförsäljning är exempel på hur problemen ökar. Allt fler inser att någon form av begränsning behövs. Det har funnits en övertro och ett alltför stort tålamod med att låta företagen städa själva. Av vår valenkät att döma finns det en ökande insikt att det behövs regleringar för konsumenternas bästa.

Rör inte mitt privatliv! ”Big data” kommer att bli rubrikord 2015, det är viktigt att stå emot de krafter som vill tanka oss på personuppgifter, kartlägga köpmönster och vanor, sälja uppgifterna och stoppa insyn och grundläggande värn om privatlivet. Integritet på nätet blir stort 2015.

Behåll konsumentskyddet – och stärk det! Vi har långsamt jobbat upp ett allt bättre skydd i Europa, men det behöver ändå skärpas och framför allt efterlevas. Frihandelsförhandlingarna med USA – förkortat TTIP – kommer vi att prata mycket om. Avtalet kan innebära fördelar för konsumenterna, men det gäller att få garantier att vårt mödosamt tillkämpade skydd vad gäller mat, kemikalier, integritet m m inte urholkas.

Med allt detta har vi jobbat med 2014 och fortsätter med 2015. Med stolthet och glädje. Det finns ett stort behov av en stark röst, en stark kraft på konsumenternas sida.

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!God jul