Bankskandalerna borde leda till ett reningsbad

Swedbank dalar i förtroende efter den senaste tidens turbulens, enligt senaste mätningen från Svenskt Kvalitetsindex. Dessutom kommer nu uppgifter om att Swedbank figurerar i skandalen med Panamadokumenten om skatteflykt. Nordea är redan hårt trängd av kritiken och kunder hotar att lämna banken. Skandalen kommer att rulla på hela veckan, bland annat i Uppdrag Granskning på onsdag kväll. Och i morgon har Swedbank sin årsstämma…

Detta är ingen finansiell kris utan en förtroendekris av gigantiska mått. Som kommer ovanpå ett sedan länge uppbyggt folkligt missnöje. Få saker gör de konsumenter jag möter så arga som banker (skulle väl vara telefonförsäljare, då…). Ofta tycker de att bankerna är ”skit samma” med bonusar, försämrad service, höga fondavgifter och i Swedbanks fall chefer som misstänkts för insiderbrott. Plus att de är tämligen usla på att ta ansvar för hållbar utveckling, som vi visat på Fair Finance Guides rankningar (nedan). Plus nu skatteflyktsskandalen. FFG

Svarta dagar för storbankernas ledningar. Den goda nyheten är att det skulle kunna leda till ett reningsbad och uppvaknande bland lomhörda och arroganta bankledningar. I så fall är det efterlängtat. Vi kunder kan hjälpa till genom att höra av oss och säga vår mening. Eller byta bank.

Swedbanks fall kan bli stort. De har haft ett bra utgångsläge som en del av den gamla sparbanksrörelsen, en sorts folkliga lokal banker som uppstod på tidigt 1800-tal för att uppmuntra till sparande. Efter Swedbank-stämman i morgon har ledningen en tuff uppgift att försöka återskapa förtroendet, inte minst hos de alldeles vanliga kunderna. Notabelt är att en av de nya styrelseledamöterna är förre finansmarknadsministern Peter Norman. Honom hade jag en del att göra med under hans tid på regeringskansliet. Det var en stark kritiker av bankerna som ofta talade om ”kundernas underläge” och visade powerpoints på ett antal missförhållanden. Ska bli spännande att se om han kan hålla samma linje som en del av den sargade Swedbanks nya styrelse. Det skulle behövas.

Välkommet kött-skryt

”Vi sänker kötthalten i korven”, skryter Preem med på sina reklamtavlor. Jag stannar till och konstaterar att det faktiskt håller på att hända saker. En sådan reklam hade varit omöjligt för bara några år sedan. Traditionellt har man klagat på att korv innehåller för lite kött, att det är en produkt som är enkel att fuska med genom att dryga ut innehållet med mjöl, vatten och andra billigare råvaror. Även om man kan fråga sig hur avgörande förändringen av korven är (del av nötköttet har ersatts med fläskkött, se från webben nedan) så är det värt en liten applåd för att man i alla fall hakat på trenden och gör en grej av det.Skärmavbild 2016-02-27 kl. 15.06.10

Även köttjätten Scan har hakat på trenden med korvar och järpar där köttet delvis ersatts av grönsaker. Så visst händer det grejer. Köttkonsumtionen planar ut i Sverige eller till och med minskar något, visar en uppgifter från Jordbruksverket och Centrum för Konsumtionsvetenskap i Göteborg. Allt annat än en fortsatt sänkning av konsumtionen under kommande åren vore en sensation. Medvetenheten stiger snabbt, i skolor och på sjukhus talas det om köttfria dagar, hamburgerkedjorna hårdlanserar veggburgare. Fast det är en bit kvar till Livsmedelsverkets rekommendation om högst 500 gram kött och chark i veckan. Särskilt gäller det många av oss män.

Även landsbygdsminister Sven-Erik Bucht  säger sig nu vara för en minskning av köttkonsumtionen, efter sitt första, famösa uttalande i Ekot nyligen (se tidigare blogg). Så här sa Bucht i riksdagen i veckan: ”En lägre köttkonsumtion, både i Sverige och i andra länder, skulle vara bra för klimatet och i många fall även av hänsyn till andra miljöaspekter”. Viktigt är nu att vegetabilier som alternativ till köttet kommer med i en framsynt livsmedelsstrategi från regeringen. Här är det definitivt läge för innovation.

Och som vanligt är det på plats att påpeka att det inte handlar om att sluta äta kött. Utan att äta mindre men bättre kött. Bra för miljön, hälsan, plånboken och även svenska bönder om vi som konsumenter väljer utifrån produktionsmetoder och antibiotikaförbrukning. Och antibiotikaresistens är ett riktigt, riktigt läskigt hot, där vi som konsumenter kan göra en insats genom att ”rösta med fötterna”.  Sveriges Konsumenter återkommer i denna fråga.

Köttet – ett känsligt kapitel

Veckan har gått i köttets tecken. Måndagen blev allt annat än köttfri, när en landsbygdsminister och en liberal debattör utlöste stora känslosvall i den alltid lika politiskt känsliga köttfrågan. Sven-Erik Bucht yttrade i Ekot att kött varken var dåligt för miljön eller hälsan. För det fick han skäll – även av sina egna. Även jag blev alldeles paff och undrade vad regeringskollegorna från miljöpartiet egentligen tyckte. I senare uttalanden backade Bucht och ansåg också att intervjun var för hårt klippt.

Fakta är att köttkonsumtionen har skenat de senaste decennierna. Vi behöver äta mindre men bättre kött av både miljö- och hälsoskäl. Dagens köttfrossa är en parentes. Det av EU subventionerade lågprisköttet för oss i fördärvet.

IMG_6901Buchts uttalande ökar på oron inför den kommande livsmedelsstrategin, som skulle speglas av ”bred samsyn” och med hållbar utveckling som ledstjärna. I nästa vecka är det nytt möte i den så kallade dialoggruppen och hoppas vi på raka svar på frågor om varför processen försenats och varthän det egentligen barkar. Bucht talar mycket om ett konsumentperspektiv (senast på ett riksdagsseminarium igår – bilden). Men vad betyder det egentligen i praktiken? Och var tar folkhälsan vägen i strategin?

Liberalen Carl B Hamiltons inlägg på DN Debatt kom lite i skuggan av Bucht-intervjun. Men Hamilton svor rejält i kyrkan genom att tala om ”köttprotektionism”. Hamilton har en poäng i att svenskt kött per definition inte nödvändigtvis är bäst ur smak- och kvalitetsynpunkt. Men han verkar ha missat att antibiotikaresistens är ett extremt allvarligt hot och där är svensk djuruppfödning bättre än i andra länder. Och ursprungsmärkning är något konsumenterna vill ha för att kunna göra välinformerade val. Hur kan en inbiten liberal ha någonting emot det? Hamilton fick också duktigt med repliker.

I den förträffliga P1-reportageserien Matens pris sändes i veckan ett avsnitt om ”Köttet och politiken” som resonerade kring varför det här med kött är så känsligt. Bucht medverkar och menar att köttskatt är uteslutet, Anders Wijkman vittnar om hur det blir helt tyst bland politikerna när styrmedel kring köttet förs på tal. Detta trots att insikterna växer om vikten av att äta vegetariskt och om nackdelarna med dagens köttproduktion och –konsumtion. Men köttet är en central del av vår kultur och det finns en utbredd inställning – inte minst bland män – att politikerna inte ska påverka det jag lägger på grillen. När det tydligen är helt okej när det gäller bensin, tobak, alkohol och parfym. Och när kött faktiskt är subventionerat genom EU:s jordbrukspolitik. Här vågar väldigt få politiker utmana väljarna. Eller mäktiga lobbyintressen hos jordbruket och industrin.

Trenden är tydlig – ökat medvetande om köttets baksidor. Men det går alldeles för långsamt. Information kommer inte att räcka, det krävs även modiga politiker som tänker långsiktigt och inför styrmedel. Det verkliga priset måste synas på prislappen. Handeln måste också göra mer för att bidra till att vi köper mindre men bättre kött, om vi nu ska ha kött. Att det är omöjligt är bara snack. Varför ska just köttet vara en volymprodukt? Kunderna lägger gärna pengar på knäckebröd, olivolja, youghurt, potatis och andra varor där det finns ”premiumprodukter” så varför skulle det inte funka på köttet? Där det faktiskt är nödvändigt både av folkhälso-, djurskydds-, miljö- och klimatskäl. Vilket också föranleder mig att slå ett slag för den förträffliga Köttguiden!

Vägen till en hållbarare konsumtion

Stora miljöskador, rovdrift på arbetare, reklam som uppmanar till kortsiktigt slit och släng – kläder är ett av de tydligaste exemplen på hur ohållbart och osmart vi alla egentligen konsumerar. Vi har fjärmat oss från gammal hederlig hushållning till en illusion av att allt är billigt, allt är oändligt. Sällan har det visats så tydligt som i Sveriges Konsumenters treårsprojekt ”Stilmedveten”. I lördags var jag med på invigningen av projektets utställning i Borås och jag kan bara rekommendera alla: Se den! Ni som bor i eller passerar norra Norrland i höst kommer att lyckliggöras då utställningen står i Luleå. Här visas på hur galen vår produktion och konsumtion är idag och att vi faktiskt kan göra en hel del som konsumenter. Projektet har också en mycket användbar (och snygg) hemsida.

IMG_6878Ett exempel var den illustrativa högen med 162 kilo kläder. Så mycket slängs varje timme – av boråsarna (!). Här syns den med utställningskoordinator och bloggaren Anna-Lisa Persson (och professor Karin M Ekström i bakgrunden).

En annan  var den IMG_6885”systyga” där alla och envar kunde testa på livet som kambodjansk sömmerska och jämföra hur pyttelite hon tjänar på slitet och hur jättemycket modekedjan tjänar. Andelen av ett plaggs pris som är lön till arbetaren är så försvinnande lite så att alla argument om att man inte ”har råd” att betala en rimlig levnadslön faller platt. Här sviker klädkedjorna fortfarande.

Vi konsumenter kan göra massor. Men det är samtidigt viktigt att inte hela bördan läggs på os. Politiken måste på många sätt undanröja hinder gör hållbar konsumtion och företagen kan också göra mycket mer, vare sig det gäller textilier, livsmedel, leksaker, hemelektronik eller för den delen  resor. Vissa branscher har kommit en bra bit, andra har knappt vaknat.

När jag pratade vid invigningen igår gav jag sex råd, hur vi kan använda vår konsumentmakt: Alla börjar på B:

  1. BEHÄRSKA – sätt dig in i frågorna, kolla upp urvalet, ställa de nödvändiga frågorna.
  2. BRYTA – utmana invanda tankemönster, normer, reklamhets, dina egna vanor. Måste du köpa nytt?
  3. BRÅKA – fråga och protestera hos företagen. Mailen är ett underskattat medel för konsumentmakt. Tio mail är en ”folkstorm” för många företag…
  4. BELÖNA – stöd de goda initiativen, handla hos de goda företagen.
  5. BERÄTTA – vad du lärt dig behöver någon annan veta. Berätta på sociala medier, till kompisar, vid möten. Marknadsekonomin bygger på att konsumenterna är informerade, hjälp till i den processen.
  6. BONDA – modernt uttryck för att gå samman med likasinnade. Bilda Facebook-grupper, bilda nätverk, bilda en förening eller gå med i en som redan finns. Det skapar ett större tryck på företagen att vara schyssta mot miljö, människor och djur, det ökar farten i omställningen.

Och slutgiltigt – kom ihåg att DU KAN GÖRA SKILLNAD.

 

Sätt åt köttfuskarna

Så är ännu en köttskandal avslöjad. Utländskt lågpriskött har sannolikt sålts som Krav-märkt kött till miljömedvetna stockholmare. Det krävdes en tipsare för att det skulle komma till ytan och nu har det blivit polissak. Om detta kan mycket upprört sägas.. Till en fällande dom är det mycket, mycket långt, jag törs sätta en peng på att det inte ens blir ett åtal. Och skulle ändå någon åka dit så skulle straffet inte nå upp till förtjänsten. Fängelse är avskaffat som straff, vilket också innebär korta preskribtionstider. Landsbygdsministern antyder en ändring i media idag. Bravo, men varför har det dröjt?

Aftonbladet idag.

Aftonbladet idag.

Kött är en gigantisk handelsvara idag. Den dyker upp inte bara som kotlett i kyldisken utan även i wok på krogen eller som korv i skolan. Det allra mesta köttet vi äter är anonymt, omärkt. Vägarna från jord till bord är långa och det finns grova pengar att tjäna på att ta genvägar. En utblick i Europa visar också att detta är en bransch som lockar till sig mer och mer av den organiserade brottsligheten.  Och vi kan lugnt utgå från att det allra mest av fusket aldrig upptäcks.

De flesta sköter sig förstås. Men vill man fuska så är det lätt. Köttet skvallrar sällan genom utseende eller smak. Kontrollen är svag, naiv och stickprovsartad. Och ojämn, eftersom en viktig del bygger på hur aktiva de kommunala inspektörerna är. Eller orkar vara. Vanligt folk tror att köttet i kyldisken är strängt och opartiskt kontrollerat men i själva verket bygger systemet till stor del på att företagen sköter sig själva och är ärliga.

Nu ska det bli ursprungsmärkning av kött på krogen. Utmärkt, det har vi tjatat länge om. Frågan är om hur långt frivillighet räcker, med tanke på brokigheten i krogbranschen. Jag hade hellre sett ett obligatoriskt system. Och rufflarna kan ju fuska ändå, det var ju uppenbart av vad som nu har uppdagats. I tider när vi bör äta mindre men bättre kött är ett ärligt och säkert märkningssystem centralt. Och för att vi ska lita på det måste det finnas resurser och verktyg som inger förtroende. Och som avskräcker från att fuska. Hittills har det varit alldeles för billigt och riskfritt.

Svek av mobiljättar och handel

Skaffa en ny mobil NU! Reklamen som säljer Apple, Samsung och Sony finns överallt och signalerar två saker: Lågt passa på-pris. Och att den apparat du äger redan är omodern. Baksidan av köphetsen avslöjas i – ännu – en rapport om hur mineraler bryts i fjärran land. Just dessa tre populära elektronikjättar tillhör dem som struntar i att säkerställa att kobolt som bryts av barn inte återfinns i deras produkter. Rapporten kommer från Amnesty International och Afrewatch (Africa Resources Watch). Kobolten som används i litium-jon batterier, bryts i gruvor i Kongo där vuxna och barn, en del så unga som sju år, arbetar under livsfarliga förhållanden.

Det är vidrigt och borde vara stoppat för länge sedan.

Hemelektronikbranschen gör som strutsen - och stoppar huvudet i sanden.

Hemelektronikbranschen gör som strutsen – och stoppar huvudet i sanden.

Medan hållbar utveckling och mänskliga rättigheter vid tillverkning allt mer kommer i fokus för mat, textiler och i viss mån leksaker så verkar hemelektronikhandeln inte ha fattat någonting. Ingenstans är det så svårt att välja hållbart för konsumenter som här. Till och med bankerna börja vakna, men inte här. När såg du någon information om miljö eller etik i en teknikbutik? På Sibas och Mediamarkts hemsidor syns inga utfästelser om ansvar för produktionen och hållbar utveckling. Efter decennier av debatt och krav stoppar tillverkare och handel huvudet i sanden. Enda undantaget är etiktelefonen Fairphone. Hur ofta ser du den i Rea-annonserna?

EU har skärpt lagstiftningen för att förhindra att konfliktmineraler används i mobiler och annan elektronik. Men det är bara början, lagstiftningen är inte slutgiltigt fastställd och den behövs också oberoende och effektiv kontroll. Politiken kan göra ännu mer men det lämnar på intet sätt handeln utan ansvar. De kan inte dölja sig bakom den eviga klyschan om att ”det är ingen som frågar efter det” utan måste vakna upp och liksom sina kollegor i mat- och klädhandeln börja arbeta proaktivt. Höja sina egna krav, rensa ut värstingarna från hyllorna och börja snacka miljö och mänskliga rättigheter. Så att det blir lätt att välja rätt – även när jag köper en mobiltelefon.

Spela och dela – julens melodi

Många familjer försöker skära ner på julklapparna. I år känns det extra angeläget – med så många människor som flyr för sina liv och med ett klimathot som mycket är kopplat till vår överkonsumtion.

Traditionens tyngd är dock hårdare än man kan tro. Trots stress och press ränner vi runt för få ihop klappar till dem som i princip redan har allt. Eller köper det själva om de saknar något. Vi minns att vi tänkte ”aldrig mer” förra gången vi tryckte oss igenom ett knökfyllt köpcentrum. Och så blir det ändå så igen. Och igen. Om det nu är rädslan för besvikna blickar eller dålig självkänsla eller bara för dålig motståndskraft mot släkt- och kommerstrycket…

Vi följer en pragmatisk linje i vår familj. Mödrar och andra äldre släktingar vill vi inte ta ifrån delandets glädje, det blir för brutalt. Själva förser vi egna barn med klappar, i övrigt är samvaron och maten det centrala (med minskat köttintag).

Tidningen Market frossar visserligen i segervissa rubriker som ”Köpfest” och ”Drömstart” som om ingenting hänt, men förutspår att hållbarhetsdebatten kommer att slå igenom på allvar nästa jul. Måtte de få rätt. Man får ändå känslan av att stora delar av handeln blåser på så länge det går. Och det är klart – en riktigt hållbar handel kräver ju en rätt stor del av systemskifte. IMG_6761

En ökande trend är julklappsspel. Småttingarna river upp sina paket, tindrar lite – men alla vi andra gör nåt kul och mer genomtänkt av hela paketritualen. Här några tips för dig som vill pröva:

Hemliga tomten. På förhand drar alla lott om vem som man ska ge julklapp till. Det hålls hemligt vilket namn som står. På julafton blir det en överraskning för alla vem som är din ”hemlige tomte” och den som köper julklappen vet vem mottagaren är och kan därmed hitta något som passar den personen bra.

Femkamp för en bättre värld. Alla lägger en en viss summa i en pott. På julafton anordnas en femkamp med valfria delmoment. Vinnaren av hela femkampen får därefter välja vilken organisation eller annat välgörande ändamål som hela potten ska ska gå till.

Nummerleken. Alla köper var sitt paket som läggs i en hög varefter man drar en lapp med en siffra ur en skål. Det finns lika många nummer som det finns deltagare. Den som fick nr 1 får välja ett paket. Paketet öppnas så att alla ser vad det är. Den som fick nr 2 får därefter välja att antingen ta ett nytt paket ur högen eller välja det paket som nr 1 nyss har öppnat. Om han väljer att ta nr 1:s paket får nr 1 ta ett nytt paket, öppna, och ställa framför sig. Det innebär att nr 3 får välja bland de två öppnade paketen eller ta ett nytt och öppna det.

Paketöppnarleken. Utrustning: Mössa, tumvantar och tärning. Alla köper var sitt paket och slår in det extremt väl i flera lager papper, massor av tejp etc. Tärningen går runt och när någon slår en sexa tar den personen på sig mössan, vantarna och tar ett paket och börjar öppna det. Medan personen sliter med att få upp paketet går tärningen runt i en faslig fart och nästa person som får en sexa drar av den andra personen mössan och vantarna och får nu fortsätta försöka öppna paketet med vantarna och mössan på. Detta fortsätter tills att paketet är HELT öppnat då det tillfaller den som slutligen öppnat det. Därefter tar man av sig vantarna och mössan och julklappsleken börjar om tills att någon får en sexa och tar ett nytt paket från högen och försöker öppna med vantarna och mössan på osv.

GOD, VILSAM OCH HÅLLBAR JUL!!

Business as usual – trots klimatmötet

Julhandeln och klimatmötet i Paris drar igång samtidigt. De hänger samman, fast det verkar idag som två parallella världar. Julhandeln förväntas ”slå rekord” och årets julklapp är ännu en pryl för dem som redan har allt. In genom brevlådan dråsar grälla broschyrer som manar oss att köpa, gärna på kredit. Svensk Handel nya motto ”Hållbar handel” är svårt att spåra i praktiken dessa dagar, möjligen lite i livsmedelshandeln, där eko-boomen fortsätter. Till största delen är det business as usual. Eller än mer uppsktruvat – två nya köphysteridagar har sett dagens ljus: Black Friday och Cyber Monday…

Klimathotet är på allvar. Det finns positiva tecken att vi är på väg att minska fossilberoendet och det är viktigt att inte tappa modet. Världens ledare uttrycker vilja och allvar. Men det är väldigt långt kvar. Nationellt valda politiker måste våga ta internationella, långsiktiga men idag obekväma beslut. Men även andra delar av samhället har ett tungt ansvar. Finansbranschen har jag tidigare skrivit om här på bloggen, även jordbruket och industrin och handeln måste göra mer.

KlimatOch vi konsumenter, vi har vårt ansvar. Vi i den rika världen kommer inte att kunna leva som vi har gjort tidigare. Även vi måste bidra, det kommer inte gratis och oförmärkt. Olje- och köttfrossan är en parantes. Vi gör idag gång på 3,7 jordklot i resurser. I grunden handlar det om en annan livsstil där vi byter, sparar, anpassar oss, konsumerar det resurskrävande mer till fest än till vardag. I vår uppskruvade statusvärld kan det också innebära fördelar – mer tid, mer social kontakt, mer naturupplevelser, mer plats istället för saker. För vad är det vi ofta upplever som problem i vardagen – jo, just det: Tidsbrist, ensamhet, hem som dignar av prylar vi aldrig använder och som gör att det känns ”ostädat”.

Själv är jag också sån – tidsbrist och för mycket prylar hemma. Men jag håller på att vänja mig vid att äta mindre kött, jag kan gott tänka mig att sänka temperaturen i lägenheten, jag cyklar mycket, familjen har skaffat elhybrid-bil och håller på att avveckla julklapparna. Inte så svårt, egentligen, men inte heller tillräckligt. Jag har alltid älskat att besöka spännande platser långt bort. Men måste jag välja, så är det ändå enkelt. Priset för lågprisflyget är för högt för planeten. Förorenaren betalar i det fallet inte, inte på låga vägar. Flyget är ett tydligt exempel på att miljöförstörande konsumtion uppmuntras medan miljöanpassad – jag talar om tåget – kostar mycket pengar och skrämmer bort konsumenterna med förseningar, annat strul och omständliga bokningssystem.

Konsumentrörelsen är en viktig drivkraft i arbetet för en hållbar planet. Vi har tillsammans inom europeiska organisationen BEUC formulerat många krav både på politiker och näringsliv, de senaste tillsammans med miljörörelsen om landets livsmedelsproduktion och med europeiska BEUC inför klimatmötet. På den senaste världskongressen med Consumers International nyligen fanns mycket fokus på klimathotet, ändrade konsumtionsmönster – och på konsumentrörelsens roll. BEUC:s direktör Monique Goyens ville inspirera fler inom konsumentrörelsen att arbeta med hållbar utveckling genom fem handfasta råd:

•”Name and shame” – publicera värstingarna, de som lovar en sak och gör en annan.
•Informera konsumenter om hur produkter påverkar miljö och rättvisa, inte minst genom testerna.
•Påverka politiker till mer ekodesign, alltså att hållbarhet byggs in i produkter från början.
•Lär konsumenter om alternativ till dagens konsumtionsmönster.
•Samarbeta med lokala initiativ på miljö- och sociala områden.

Släpp loss den globala konsumentmakten!

Hur påverka vi globala företagsjättar? Hur använder vi internets möjligheter som kraft för att lära av varandra och förenas som konsumenter? Vad är konsumentrörelsens roll för att hindra miljökatastrofer? Det var några av huvudfrågorna på Consumers Internationals världskongress i Brasiliens huvudstad Brasilia förra veckan. Kongressen hålls var fjärde år och denna gång slogs rekord – 600 aktivister deltog, från 85 av de 140 länder där det finns medlemmar i detta ”Konsumenternas FN” där Sveriges Konsumenter är den svenska representanten.

Glädjen att mötas och glöden märks tydligt vid ett sånt här tillfälle. De flesta arbetar ensamt och i motlut i sina länder för att skapa rättvisa, transparens och hållbara villkor. När vi kommer samman märks det både hur olika vi är och lika vi är. I workshops, seminarier och luncher möter jag engagerade människor från Chile, Fiji, Indien, Ryssland, USA, till och med från länder som Bhutan och Libyen. Det ger perspektiv på vad som är viktigt. Men också på vad som förenar, vilket blir mer och mer. Och vilken kraft och potential som finns.

Nyvalde ordföranden i Consumer International, Barth Combée från Holland.

Nyvalde ordföranden i Consumer International, Barth Combée från Holland, talar om en ny era i organisationens historia.

För att släppa loss konsumentmakten lär vi av varandra. Kraften och kreativiteten är enorm. I Mexiko, som har stora problem med diabetes, lyckades konsument-organisationer få beslut om 10 procent sockerskatt och därmed minska (över)konsumtionen av söt läsk. Trots industrins motstånd. I Holland släppte vår motsvarighet Consumentenbond upp en zeppelinare med en pil ner på ett ansvarslöst företag. Som raskt ändrade sin hållning till kunderna. I Hongkong rankar konsumentorganisationen lokala företag efter hur de hanterar miljö- och rättvisefrågor. USA är inte bara födelseplats för Facebook och Google utan även för smarta appar som stoppar oönskad reklam och ger konsumenter möjlighet att kampanja tillsammans.

Uppklädda delegater från Asien inför middag.

Uppklädda delegater från Asien inför middag.

Konsumentmakten behöver ”släppas loss” ytterligare. Men det finns en stor enighet om att det inte bara kan ske med information och bättre märkningar av mat, kläder och bilar. Skärpt lagstiftning behövs, men här präglas många regeringar och parlament av naivitet, feghet och kraftlöshet. Konsumentskyddet måste stärkas, konsumentrösten finnas med vid beslutsborden. Mot skrupelfria snabblåneföretag (en allt vanligare företeelse runt världen) eller riskabla kemikalier i hygienprodukter kan inte politiken nämligen komma undan genom att hänvisa till konsumentens fria val.

Över kongressen svävande också hållbar utveckling och det förestående klimatmötet. Alla erkände konsumentrörelsens roll i detta, om än på olika sätt. Mer om detta i kommande blogg.

Omröstning under generalförsamligen.

Omröstning under generalförsamligen.

Avslutningsvis – några tänkvärda citat från Brasilia:

”Delningssajten AirBnB är betecknande för tiden vi lever i. Den är möjliggjord via internet, den har vuxit enormt och den visar att snabb förändring är möjlig.”

”Sluta fokusera på vilka REGLER vi har. Det räcker inte. Vi måste se vilka effekter de har på marknaden och för konsumenterna.”

”Vi måste alltid fråga: Hur många konsumentröster sitter vid bordet när besluten fattas?”.

”Det viktigaste i processen mot mer konsumentmakt är att regeringar faktiskt stöder konsumentrösten” (sagt av Gerd Billen, statssekreterare hos Angela Merkel).

”Framgången för en konsumentrörelse bygger på fyra faktorer: Inflytande, relevans för konsumenter, mandat och tillgänglighet.”

”Vi måste få bort bilden att det handlar om UPPOFFRINGAR att bli mer hållbar. Det måste  bli KUL och COOL att vara hållbar.”

”Vi går mot en ”övervakningskapitalism” – allt som kan digitaliseras kommer att digitaliseras och det kommer att övervakas och användas av kommersiella intressen.”

Brasiliens president Dilma Roussef inviger världskongressen.

Brasiliens president Dilma Roussef inviger världskongressen.

Det sista citatet kommer från Dilma Rousseff, Brasiliens president, som invigde konferensen. Hon sa bland annat: ”Vi har lyft 65 miljoner från fattigdom, med det är bara en början på en resa att göra människor till ”konsumentmedborgare”. Konsumenter båda stärks och försvagas idag. FN:s hållbarhetsmål är centrala för att säkerställa konsumenträttigheterna.”

”Moderna banker” – knappast

Bankerna brister i klimatansvar genom att investerar mycket mer i fossil energi än i förnyelsebar. Det blev uppenbart genom den rapport som vi släppte från Fair Finance Guide i morse. Som jag skrev i förra bloggen så har ”giganten” – finansbranschen – vaknat. Men detta visar att giganten ännu inte svingat benen över sängkanten, än mindre börjat gå på riktigt. Det blev ännu tydligare igår, så jag bevistade Bankföreningens årliga Bankmöte, tjusigt arrangerat på Grand Hotel för hundratals bankmänniskor.

Annika Falkengren på gårdagens Bankmöte.

Annika Falkengren på gårdagens Bankmöte.

Ordförande Annika Falkengren talade mycket om finansiell stabilitet, om att ”utan nöjda kunder kan vi inte verka” och att vi är ”världens modernaste banksystem” men tog inte upp hållbarhetsfrågorna med ett ord. Ingen av de andra bankdirektörerna som paraderade gjorde heller det. Det gjorde däremot finansmarknads- och konsumentminister Per Bolund. Han nämnde påfallande artigt och kortfattat konsumenternas underläge, men använde mer av krutet till att förklara att ”utan finansiella sektorn kan vi inte rädda klimatet” och ställde höga förväntningar på att bankerna skulle vara en del av lösningen och inte en del av problemet. Falkengren och hennes kollegor borde nu på allvar inkludera även ansvar för miljö, klimat och mänskliga rättigheter i att vara ”modern”. Vi kommer inte att släppa vår bevakning av hur det går med den saken.