I kristallkulan 2014

Köttfusk, nätintegritet och snabblån har varit några av de heta frågorna det gångna året. Några av många. Snart är vi inne i ett än mer spännande konsument-år, då våra öden som konsumenter avgörs på många fronter. Här en liten personlig prognos, några dagar innan vi går in i 2014:

  • I de båda valen (till Europaparlament och riksdag) kommer faktiskt konsumentfrågorna att bli riktigt framträdande. Naturligtvis inte en av de riktigt stora stridsfrågorna, men flera kommer att prata och profilera sig i konsumentpolitiken. Sanna mina ord. Det handlar om livsmedel, banker, konsumentvägledning och mycket annat. Sveriges Konsumenter lanserar snart 100 krav för en bättre konsumentpolitik.
  • Överkonsumtion och konsumtionshets kommer att hamna mer i det allmänna medvetandet. Vi kommer att lyfta fram goda exempel på att låna, hyra, dela, köpa begagnat – eller avstå.
  • Konsumentvägledningen står inför ett ödesår. På Konsumentverket jobbas det för fullt med det nya centrala kontaktcentret men frågan är hur det blir ute i landets kommuner – en förstärkning eller en nedmontering. Ödet ligger hos ett antal kommunala beslutsfattare – och hos Sveriges Kommuner och Landsting.
  • Handeln kommer att hamna i skottgluggen på ett helt annat sätt än tidigare när det gäller miljö, rättvisa, djurskydd och hälsa. De har hittills kunnat komma undan genom att enbart hänvisa till efterfrågetryck men nu kommer de att tvingas välja bort värstingar, ta ställning och ta ansvar. Inte minst gäller det livsmedelshandeln.
  • Integriteten gentemot företag och webbfunktioner kommer att lyftas fram. Ett uppvaknande och en ny försiktighet över att lämna ut personuppgifter till höger och vänster följer på den explosiva utveckling och den naivitet och okunskap vi fortfarande har mot nätets alla frestelser. Snowden’s tal nyligen i TV nyligen var en av flera väckarklockor. ”De som föds idag kommer inte att veta av något privatliv”.
  • Rimligheten i att vara konsument kommer att diskuteras mer. Många känner sig vilse i valfrihetsdjungeln. Dags att sluta önsketänka och ge alla – just alla – förutsättningar att välja utan att behöva bli expert och lägga all sin vakna tid på att vara konsument.
  • Kemikalier kommer att diskuteras mer. Samtidigt som försiktighetsprincipen verkar fasas ut kommer larmen om riskerna med alla riskabla kemikalier i vår närhet allt tätare. Inte mist utsatta är barnen. Det handlar om hormonstörande ämnen, cancerogena ämnen, kombinationseffekter, nanopartiklar och mycket annat. Skandal att vi vet så lite. Kommer allt fler att tycka.
  • Aggressiva säljmetoder (gatu- och telefonförsäljning t ex) och ockerliknande fällor (typ snabblån) kommer att grassera men skapa en debatt om det inte är dags för tuffare reglering, mer resurser till myndighetskontroll och strängare straff.
  • Och så kommer vi att få uppleva en och annan matskandal. Tro inte att hästköttet var sista gången. Plus nya chockerande bilder av plågade djur som ska bli mat eller kläder åt oss människor. En statlig, stark livsmedelskontroll behövs, så som vi skrev på Svenska Dagbladets debattsida häromdagen.

Så tror jag. Någon som håller emot?

GOTT NYTT ÅR!

Liten julbetraktelse

Känner du dig otillräcklig som konsument? Många känner det som att ett tungt ok läggs på våra axlar. Vi ska inte bara välja det smartaste elavtalet och bästa teleoperatören utan vi ska även rädda klimatet, miljön, djuren, arbetsvillkoren i tredje världen. Känner du så vill jag bara säga – gör inte det. Om det läggs orimligt mycket press på oss för att säkra marknadsfunktioner och planetens fortlevnad så är det inte vårt fel om det inte funkar. Det finns inga perfekta konsumenter som bara väljer smart och rätt. Sådana djur finnas bara i teorin och skulle behöva använda dygnets alla vakna timmar att sätta sig in märkningar, teknik, nutrition, avtalsjuridisk etc etc. Livet består av annat. Även vi som arbetar dagligen med konsumentfrågor gör mängder av felval och kan också luras av försåtlig reklam. Det är bra att vara en medveten konsument men det ska vara rimligt. Att politiker och näringsliv pekar på oss, att vi vanliga människor ska lösa deras problem är fel och fegt. Näringslivet ska inte skylla på ”låg efterfrågan” för att inte ta ansvar för hållbar utveckling eller begripliga tjänster. Politiker kan inte önsketänka om aktiva konsumenter som ursäkt för att fatta nödvändiga beslut om lagar och tillsyn. Vill du vara en medveten och ”god” konsument kan du börja med några enkla regler: Köp KRAV- och Rättvisemärkt där det finns. Ät mindre kött. Spara energi. Köp inget som du inte tänkt köpa innan telefonförsäljaren försöker få dig på andra tankar. Låna, hyr och köp andrahand istället för att köpa nyproducerat. Bind inte upp dig i alltför långa avtal. Var försiktig med dina personuppgifter. Spara alltid kvittot.Ta inga snabblån. Lär dig att du har tre års reklamationsrätt. Välj elavtal – vilket som helst, bara du inte stannar i svindyra ”anvisningsavtal”. Var lite sunt skeptiskt. Och tänk på att det bästa i livet är gratis och inte faller under några konsumenträttsliga lagar – naturen, vännerna, kärleken…

Normkritisk jul, tack!

Media har de senaste veckorna fyllts av spekulationer huruvida det blir rekord i julhandeln eller inte. Detta efter en prognos från Handels Utredningsinstitut (HUI). Så här lanseras den: ”Förutsättningar finns för en god jul för svenska konsumenter och för svensk detaljhandel. Hushållen är köpstarka och konsumentförtroendet är på nivåer vi inte sett på flera år. Orosmoln finns emellertid fortfarande när det gäller hushållens prioriteringar…”. Vad betyder det? Jo, att handeln oroar sig för att människor kanske tröttnat på pryl- och statushets, att de fått nog av att barn får så mycket klappar att de storknar och att de börjat reflektera över alla prydnads- och nyttosaker som snabbt börja samla damm och hamnar i grovsoprummen. Ur ett hållbarhetsperspektiv är naturligtvis den överdrivna julhetsen förkastlig, det förbrukar massor med resurser och förstör miljön på många sätt. Jag skulle kunna fortsätta om hela galenskapen att stressa runt och tömma både plånboken och kraftreserverna när julen i grunden handlar om något helt annat. Men ni kan allt det där. Det märkliga och intressanta är att mediarapporteringen så ensidigt visar det traditionella synsättet på tillväxt. Och här sitter staten, näringslivet och massmedia i samma båt – hög konsumtion enligt enligt traditionella mönster anses bra. Business as usual. Vi ska handla utav helsike, dessutom allt oftare med lånade pengar. Kredtibolagen är aldrig så aktiva som före jul.

Särskilt förvånansvärt är det att inte journalister har ett mer normkritiskt synsätt – mot HUI och mot hela cirkusen. I nästa vecka avslöjas ”Årets julklapp” och då lär vi på nytt se mängder av okritiska artiklar igen. Var finns miljö- och etikvinklarna i press, radio och TV? Var finns ifrågasättandet av att det omfattande köp, slit och släng-tänket (där vi nästan hoppar över slit-ledet)? Var finns alternativen?

En av våra partiledare reflekterade faktiskt över den här problematiken på en partistämma härom året. Han tog upp ”de ganska omfattande funderingar som finns i vårt svenska samhälle kring konsumtionssamhället.”, och fortsatte: ”Är det livets mening? Flest prylar när vi dör vinner Är det det som är syftet? Och också den här tanken – om alla konsumerar lika mycket som vi, klarar världen av det totalt sett? Känslan av att vara lite mer försiktig med konsumtionen, göra det mer hållbar, bli mer rädd om det man har, ett ökat intresse att sälja på blocket via nätet det man har haft till någon, familjer som diskutera att avstår från att ha julklappar på julafton, stressen som många känner av en sorts hets att konsumera, och kanske ännu värre för dem som inte alls har råd”. Partiledaren heter Fredrik Reinfeldt (jo, jag lovar) och han ansåg att ett nyfiket parti måste haka på såna här trender för att vara i takt med tiden. Trots att orden kom från självaste statsministern kan man säga att de föll ganska platt. Allt fortsatte som vanligt. Vi får se hur länge. Förr eller senare kommer en seriös, omfattande debatt om hur vi ska leva på ett sätt som inte lånar av framtida generationers möjligheter att överleva.

Slaget om frihandeln är igång

I två dagar har konsumentkämpar från USA och EU diskuterat i Bryssel. Ämnet kommer att gälla dig, mig och alla andra konsumenter – ett kommande frihandelsavtal mellan just USA och EU. Förkortat TTIP. Det är sega, omfattande och svårbegripliga förhandlingar under ståtliga deklarationer om att alla kommer att vinna på detta. Så enkelt är det tyvärr inte. Frihandel är bra och kan innebära stora vinster för konsumenterna. MEN det finns alldeles för mycket som pekar på att detta drivs stenhårt att företag och näringsliv som vill urvattna konsumentskyddet i EU – och att de har åtminstone de amerikanska förhandlarna med sig. Det är en extremt sluten process med en skriande obalans mellan intressena. 700 företrädare för företag får tillgång till utkasten till avtalstexter men som känt bara en (1) konsumentföreträdare och hon har fått munkavle. Någon ändring på detta lovades inte. Över huvud taget misslyckades de amerikanska regeringsföreträdarna att ingjuta något förtroende eller hopp om ökat inflytande för konsumentorganisationer – vare sig det gäller finansiella tjänster, livsmedel, nanoteknik, GMO, dataintegritet, upphovsskydd eller något annat av alla de områden detta handlar om. Lite bättre lät det från EU-sidan. Konsumentkommissionären Mimica lovade transparens, involvering av konsumentorganisationer, att inte sänka konsumentskyddet etc. ”Konsumentskyddet är inte russinen i kakan, det ÄR kakan” var ett av hans citat och det låter ju hoppfullt. En annan företrädare lovade att inte kompromissa om försiktighetsprincipen – central i allt konsument- och miljöskydd. Återstår att se hur långt det där håller när det kommer till kritan. Konsumentorganisationerna i rummet var inte övertygade, eftersom det alla vet att i slutet handlar om hård press från företagssidan och svårbegripliga men viktiga detaljer i avtalstexterna. Så vi får se. Men ett stort steg vore att öppna upp hela upp processen och på allvar låta konsumenternas företrädare få reellt inflytande. Kör med öppna kort! Det skulle skapa förtroende.

Falskt skryt om kyckling

Så här skriver Svensk Fågel på sin sida om campylobacter: När problemet uppdagades i samband med den så kallade campylobacterkrisen i slutet av 1980-talet var hela 60 procent av kycklingarna smittade. Tack vare den svenska kycklingbranschens övervakningsprogram, punktinsatser och riktade projekt samt flera studier har man nu kommit ned till avsevärt lägre nivåer av campylobacter i svensk kyckling.” Idag vet vi att detta skryt inte stämmer. Råd & Rön har just publicerat ett test av färsk filé från Sveriges och Danmark och resultatet är både skrämmande och oroväckande. Av de prover som togs i somras visade sig 62 procent (alltså som på 80-talet) innehålla magsjukebakterien. Dessutom – vilket är väl så oroväckande – finns antibiotikaresistenta bakterier i över häften av proverna. Visserligen är livsmedel långtifrån huvudorsaken till antibiotikaresistens, men dels vet vi för lite om detta, dels måste allt göra för att bromsa utvecklingen. Att antibiotika fortsätter att bita på sjukdomar är en överlevnadsfråga för mänskligheten.

Vi konsumenter måste kunna lita på att vår mat är säker. Det som händer är att extrem prispress leder till att man dagtingar på säkerheten. De drabbade är – förutom kycklingarna – vi konsumenter. Detta är stora och fullständigt onödiga hälsorisker. Obligatorisk ursprungsmärkning är ett av medlem, men framför allt måste branschen vakna och ta i med hårdhandskarna. Dessutom måste vi få en debatt om vilka faktiska faror dagens högindustrialiserade matproduktion faktiskt innebär för djur, människor och natur.

Vad döljer krogarna för oss?

Maten på krogarna har fått ny aktualitet i och med Mats-Eric Nilssons nya bok ”Saltad nota”. Vi på Sveriges Konsumenter har ju bedrivit kampanjen ”Klartext NU – vad är det i maten?” sedan i våras för att få fram tydliga regler för att informera konsumenterna. Eftersom vi ju har en självklar rätt att veta vad vi stoppar i kroppen – vare sig det är mat vi köper i butiken eller i krogen. Detta har jag skrivit om här på bloggen och uttalat mig om i olika medier, senast TT i helgen. Nu har Mats-Eric lyft ännu en sjaskig sanning i dagsljuset – den om hur restauranger fuskar med maten. Även om man anat en del är ju den bild som den nya boken ger förskräcklig. Och då kan man fråga sig att det inte bara är ”administrativt krångel” som är skälet till att restaurangbranschen så hårdnackat motsätter som tydlig och lättillgänglig information. Det kanske också är att de inte vill genera sig genom att behöva berätta vad maten egentligen består av. Det ger ännu mer anledning att tala om en ”matcensur”. Betänkligt i sammanhanget är ju att branschen lyckades lobba igenom en kraftig momssänkning förra året. Här borde alltså finnas utrymme för att förbättra både information och kvalitet. Utrymme som man använt till annat, uppenbarligen.

EU-start på Almedalen 2013

Tillbaka i Visby och Almedalen – detta fyrverkeri av kunskap, intryck och möten som avslutat mina vårar i nio år (är det möjligt? tänkte jag efter att ha räknat på fingrarna). Solen skiner som vanligt och rekord i antalet seminarier sprängs som vanligt. Man lyckas hitta allt fler plättar innanför murarna där det går att slå upp ett tält och dra i en ljudanläggning. Frasen ”nu kan det inte bli större” har liksom mist sin trovärdighet. På grund av att alla flyg och båtar så tidigt blir fulla tvingades jag och min kollega Christin upp klockan fem för att hinna med första färjan. Flyg var inte att tänka på. Alltnog, ett av de nya tält som slagits upp är Europaparlamentets kontor i Sverige, precis bredvid stranden. Där ska fem politiker i morgon bitti mötas under rubriken ”Från Bryssel till köksbordet” under min moderering. Det ser jag verkligen fram emot. Seminariet streamas här och går tydligen att se i efterhand men är du i Visby så varmt välkommen ”live”. Då kan du ju också ställa frågor. Twittra gärna, taggen heter #EUiAlmedalen. Redan idag var jag där och gästade tältet och ramlade in i två utomordentligt intressanta seminarier. Det första handlade om de frihandelsförhandlingar som nu drar igång mellan EU och USA och som bär förkortningen TTIP (lägg den på minnet). Frihandel är bra, men här måste vi se upp så att konsumentskydd, djurskydd, försiktighetsprinciper och annat som vi slagits för och som amerikanerna tycker är överdrivet – det får inte gå förlorat. Se SVT Forum där det kommer någon av de närmaste dagarna (inklsuive min publikfråga om konsumentperspektivet). Nästa programpunkt var min favoritkommissionär Connie Hedegaard, som ansvarar för klimatet. Det var tredje gången jag hörde henne och även om hon säger samma saker så är det viktiga saker: Vi måste lösa klimat-, finans- och sociala krisen i EU samtidigt, Klimathotet gör att business as usual INTE är business as usual, Vi måste se ”beyond BNP – ett föråldrat och i grunden kontraproduktivt sätt att mäta ekonomi.” Återstår sedan att se vad kommissionen faktiskt gör och inte minst medlemsländerna. Många vill bromsa (andra kommissionärer och medlemslandet Polen nämndes) och klimatkommissionärens stående svar är att man måste se omställningen till grön ekonomi som en möjlighet för EU. Alltså samma sak som president Obama sa i förra veckan. Klokt och lätt att säga, men det kräver en konsekvent och kraftfull politik, inga halvmesyrer.

Matfusket väl belyst i riksdagen

Heders åt riksdagens miljö- och jordbruksutskott som 1. Tog upp matfusket som ämne för en hearing, en fråga som upprör och engagerar miljoner 2. Bjöd in konsumentrösten. Fler utskott borde göra så, ta upp aktuella konsumentfrågor och se till att det även blir ett vanligt vardags-, brukar- och underifrånperspektiv. Jag var själv där och pratade och lyssnade och kan konstatera att det blev ett ovanligt tydligt konsumentperspektiv. Här har ju branschen ertappats med byxorna nere inte bara en utan många gånger, om man räknar såväl hösten fläskfiléskandal som vårens alla lögner där deklarerat nötkött i lönn bytts ut mot 3-4 gånger billigare hästkött eller ibland också griskött. Det har gjorts en hel del för att städa och stoppa, men samhället måste också ta sitt ansvar och se till att kontrollen blir enhetlig och effektiv, straffen skärps och fler fälls. Hittills har det varit för riskfritt eller för billigt att lura konsumenterna. Dessutom måste man fråga sig varför ingen i kedjan slagit larm tidigare. Svaret är: Incitamenten har varit för dåliga längs hela kedjan att ställa besvärliga frågor. Drivkraften har varit för stor att vända bort blicken och inte gå till botten med misstankar. Livsmedelsbranschen är säkert själva gånger lurade, men de är inte offer. De har ett ansvar och en möjlighet att se till att vi får vad vi betalar för och att ingen lurar oss. Följderna av stenhård prispress blev nästan ett tema och det är välgörande att baksidan av ett ensidigt fokus på pris lyfts fram – och att det nu får konsekevenser (handeln hallååå!!).

Sedan är det viktigt att vi lyfter oss över hästköttet – vad är det egentligen för livsmedelsproduktion vi har? Hur hållbart är det långsiktigt att plåga djur, sprida bekämpningsmedel, låta mat fara kors och tvärs över kontinenten. Här vill vi ha en statlig utredning med ett åtgärdsprogram. Man måste också ställa viktiga frågor om de billiga transporterna. Klicka om du vill se se presentationen, medverkan i SVT Morgon och medverkan i hearingen idag.

Kräv att info förstås!

Alla har vi mött obegriplig information på hemsidor som ska vända sig till vanligt folk. Alla har vi försökt begripa instruktioner för varor och tjänster och undrat om det är vi som är dumma…Alla har vi mötts av väggar av obegriplig avtalstext som bara fått oss att kapitulera och trycka ”I agree”. Livet är för kort för att stånga huvudet blodigt för att få reda på ”Vad menar de egentligen..?”. Allt för mycket information och allt för komplex information är en världsepidemi. Det kan jag bevittna som just varit med om två dagars generalförsamling i europeiska konsumentrörelsen BEUC. I morse höll jag i en workshop som handlade just om informationskrånglet, som många konsumenter lider av. Frustrationen var stor i alla delar av EU över det växande problemet och BEUC har länge talat om ”information tyranny” och ”information pollution”. Visst behöver vi konsumenter informationer för att kunna göra medvetna val, orientera sig på hemsidor och marknader och få saker att fungera. Men det är ju så mycket som är fel, så mycket som gör att vi känner oss ack så vilsna i valfrihetsdjungeln. Så vad göra? Ja, idéerna var många i den där salen i centrala Bryssel. Uppmana till bojkott för dem som inte uttrycket sig begripligt. Utlys tävlingar för att lyfta fram goda exempel. Peka ut vad konsumenter ska ge akt på och kan strunta i. Eller att tvinga fram sammanfattningar av de viktigaste punkterna. En central fråga är hur man kan tvinga fram begriplighet och rimlighet. Kanske heter formeln ”smart transparens” och att lagen inte bara ställer krav på ATT konsumenterna ska informeras om vissa saker utan även att avsändaren måste försäkra sig om att informationen ska begripas och uppfattas på rätt sätt. Ingen lätt sak, men en tilltalande tanke i tider när viktig information dränks i oviktig eller krånglas bort med juridiskt snicksnack som definitivt inte är skrivet för dig och mig. Nåt måste hända. För det blir allt djävligare.

Grattis EU – trots allt

I morgon är det EU-dagen, som firas över hela unionen. Här i Sveriges firades det redan i måndags eftersom vi har Kristin Him i morgon med mingel på EU-huset här i Stockholm, Guinessöl (irländskt ordförandeskap) och tal av Cecilia Malmström. För de flesta här i landet lär nog vårsolen vara av större intresse än något annat men det är ändå ibland värt att stanna till och tänka efter på denna unika skapelse som överlevt ända sedan andra världskriget – och som faktiskt fortsätter att funka trots finansiella kollapser och tragik i unionens sydöstra hörn. Det finns mycket som är sjukt i dagens EU – långa transporter som är vidriga för djur och miljö, (alltför) starka lobbyintressen för jordbruk, fiske, industri etc. Konsumenterna har inte precis stått i centrum historiskt – snarare vikten av att skapa en inre marknad för företagen. Men sakta blir EU mer konsumentvänligt. När konsumenträttsdirektivet nu blir svensk lag innebär det faktiskt flera tydliga förbättringar – och rejäla lyft i många andra länder. Vi får tvistlösning a la Allmänna reklamationsnämnden i 27 länder tack vare EU. Vi lär få tvingande begränsningar för koldioxidutsläpp för bilar, vilket är bra både för miljön och plånboken. Samma sak med tvingande regler för energisnåla glödlampor. Produktsäkerhet. Kemikalieregler. Exemplen är många. Lagarna som ska skydda oss konsumenter har ofta blivit klart bättre. Det stora problemet är att det är skillnad på regler och verklighet. Att brist på myndighetskontroll och tama straff gör att förbättringar alltför ofta stannar på papperet.