I en mångfacetterad, föränderlig och lurig värld behöver de allra flesta konsumenter stöd. Stöd i form av oberoende tips på nätet – eller handfasta råd av en kunnig människa. Det kan handla om sådant vi alla kan råka ut för – hantverkaren som klantat sig, resan som blivit en mardröm eller att ta sig ur en av alla dessa abonnemangsfällor som det blivit så många av.
Konsumentvägledarna är en nyckelgrupp för att få marknaden att fungera och skapa kunskap och rättvisa. Det är vardagshjältar som finns i kommunerna, som besjälat och kompetent guidar oss fram en till en lösning på problemen.
Men i allt färre kommuner. Och det är allvarligt. Årets ”Läget i landet” från Konsumentverket visar att den vikande trend som pågått de senaste åren fortsätter på ett olycksbådande sätt neråt. 42 kommuner saknar helt vägledning, vilket innebär närmare en miljon människor. Detta är siffran som oftast lyfts fram och det är illa nog. Tyvärr är den totala bilden än värre. Ett stort antal kommuner ger bara några få timmars tillgänglighet per vecka, i något fall bara en halvtimme. För alla konsumenter med ett vanligt jobb är detta liktydigt med ingen vägledning alls. De borde hamna på Konsumentverkets ”svarta lista” de också. Var tredje vägledare arbetar mindre än fyra timmar i veckan och det blir en sorts alibi för att slippa hamna på listan.
Centrala telefontjänsten Hallå Konsument är tillgänglig för alla, men i många fall är ärendet för komplicerat för dem. Många människor behöver visa dokument och behöver tid att prata personligen med en vägledare, inte minst mer sårbara grupper. Dessutom är det bara på lokal nivå det går att vara förebyggande – besöka skolor, arbetsplatser etc. Med dagens nedläggningstakt är dessutom resurserna på Hallå Konsument snart uppätna.
Konsumentverkets GD Cecilia Tisell på årets Konsumentdagar.
Årets Konsumentdagar har just avslutats, denna gång i Sundsvall. Här var läget i kommunerna en het fråga. Många var ”oroade” och konsumentminister Per Bolund sa bland annat att ”Vi kommer inte att acceptera en fortsatt urgröpning av konsumentstödet” och uteslöt inte ”att gå lagstiftningsvägen”. Ytterst handlar det om ett obligatorium, en fråga som ältats i decennier. Och som är blytung att få igenom i riksdagen. Frågan är om Per Bolund är beredd att driva den, ett år före valet. Uppenbarligen har han en sorts smärtgräns för hur långt nedskärningarna får gå men han kommer knappast att ge en siffra. Eller..?
Så vad krävs? Jo, till att börja med att politiker (Bolund) och myndigheter (Konsumentverket) ställer krav på tillgängligheten och kvaliteten i kommunerna. Sluta att behandla en kommun som ger två timmars vägledning som ”godkänd”! Ta hjälp av de kriterier som vi och Konsumentvägledarnas förening tog fram för några år sedan på en rimlighetsnivå på servicen och därtill en ”skamgräns” – en nivå under viken kommuninvånarna i praktiken inte får någon hjälp.
Det andra som behövs är att sätta siffror på den nytta kommunal vägledning gör. Kommunalpolitiker förstår penga-argument och sådana har i stort sett saknats hittills. Det är inga lätta kartläggningar men sanningen är naturligtvis att anställning av ett par kommunala vägledare spar pengar både i den privata plånboken och den kommunala. Goda råd är helt enkelt lönsamma. Både förebyggande insatser och tidig rådgivning hindrar att problemen leder för långt och ekonomin kraschar. Socialtjänsten få mindre utgifter, människor är produktiva och betalar skatt etc. I Jönköping hade man räknat ut att vägledningen sparar drygt en miljon kronor åt kommunens invånare per år. Bravo. Bara att fortsätta kartlägga.
