Trendspaning i Almedalen

Årets Almedalsvecka har kört igång. Visby vimlar av politiker, påtryckare, kändisar och alldeles vanliga vetgiriga människor. Själva körde vi igång med ett seminarium om regeringens livsmedelsstrategi (bilden).

Packat med folk och många intressanta svar från de samlade makthavarna – generaldirektörer, utredare och LRF:s ordförande. Strategin är på väg att förverkligas men vad gäller folkhälsa haltar det betänkligt och vad gäller djurskydd krävs bevakning även framgent.IMG_1324

Det är ju valår och som vanligt rekord i antalet seminarier här i Visby – 4363 registrerade evenemang. Det verkar aldrig sluta öka. Fast man kan undra hur det går nästa år, när det inte är valår.

Å andra sidan – trots kritik om att företag och PR-folk styr så finns en påtaglig närvaro av små och stora ideella organisationer. Almedalen är fortfarande en stor möjlighet för den intressegrupp som agerar smart. Det stora kruxet är att det blivit så ohemult dyrt att bo i Visby under just denna vecka.

Som vanligt har jag tagit tempen på årets Almedalen. Vad handlar alla seminarier om?

Fritextsökning i den förträffliga appen visar vilka nyckelord som vinner: Årets vinnare är ”Digital” och ”Hållbar”, 1198 respektive 670 träffar (av 4363, alltså). Digitalt har ökat med närmare 20 procent sedan förra året medan hållbarhetsfrågorna ligger stabilt på en relativt hög nivå – mer än en fjärdedel av alla seminarier. Ordet ”Konsument” finns i 113 seminarier (i nivå med förra året), ”Livsmedel” i 92 och ”Bank” i 146 seminarier (en klar ökning från förra året). ”Tillgänglig” – ett annat viktigt nyckelord – finns i 207 seminarier. En ökning med ungefär 15 procent. Glädjande att flera får upp ögonen för denna viktiga rättviseaspekt.

Sveriges Konsumenter deltar med flera experter olika arrangemang – om livsmedel, banker, textilier, framtidens betalningslösningar, djurskydd m m. Här kan du läsa om var vi finns. Själv ska jag in i hetluften tre gånger i morgon. Det ska bli roligt och spännande. Säkrast att följa dem är via Sveriges Konsumenters twitterkonto.

Det är ju valår – och i morgon onsdag publicerar vi vår stora valenkät. Håll koll på webben!

Någon partiduell har vi inte i Almedalen. Den ordnade vi för en månad sedan i Stockholm och den kan du fortfarande skåda på SVTplay här (spola fram till 4:30).

 

Förnuftet segrar om bankerna måste se till att det finns kontanter

Politiker från alla politiska partier är rörande överens – kontanterna måste vara kvar. Och det är bankernas skyldighet att se till att det är så.
I DN Debatt i söndags skriver tunga politiker från den så kallade Riksbankskommittén att de idag föreslår detta i ett betänkande. Det handlar om att storbankerna kan drabbas av dryga böter om de struntar i att tillhandahålla och hantera sedlar och mynt. Detta har vi påtalat tidigare och kravet som nu kommer finns med i våra politiska lösningar inför valet. Riksbankskommittén ska egentligen redovisa sitt uppdrag senast i maj 2019, men det har blivit allt klarare att med dagens utfasning av kontanter så skulle det närmast vara för sent. Dagens delbetänkande med krav på bankerna var ett måste.

Och nu kom det!

hundralappar i högDetta är mycket goda nyheter för oss konsumenter, särskilt alla de som av olika anledningar inte kan använda sig av eller ta till sig ny teknik. Vi har i vår rapport Framtidens betalningsmedel framhållit de möjligheter som nya digitala betaltjänster ger oss men också svagheterna vad gäller tillgänglighet, säkerhet och integritet. Att kunna betala är en förutsättning för att fungera och kunna vara en del av dagens samhälle. Många människor har varken dator eller smartphone. Det finns mycket som behöver förbättras med den nya tekniken – men det måste ske parallellt med att kontanterna finns kvar.

Bankerna bär en mycket stor del av skulden till kontanternas utfasning, men handeln måste också ta sitt ansvar. Här finns mer för politiken att göra, bland annat se till att det inte blir så dyrt för handeln att sköta kontanter genom att bland annat reglera Bankernas Depå (numera del av Bankomat AB och ägt av de största bankerna). Bankernas Depå är i en monopolliknande ställning i att distribuera kontanter till värdetransportföretagen.

Man kan säga att förnuftet segrat idag. Nu måste förslaget snabbt bli verkstad för att inte utfasningen av kontanter ska gå ännu längre.

Parti för konsumenterna

Det finns en klar majoritet för obligatorisk konsumentvägledning, ursprungsmärkning på krogen och reglering av långa avtalsvillkor på nätet.

Det framgick av vår Konsumentduell tidigare i veckan. Duellen finns på SVT Play, 30 maj kl 13.30. Det är en unik debatt – antagligen den enda chansen att få en samlad bild av var partierna står i viktiga frågor som berör allas vår vardag. Och alla – det är tio miljoner invånare i det här landet varav drygt sju miljoner är röstberättigade. Få områden påverkar så brett – banken, maten, hälsan, nätet, resorna…

Jag hade förmånen att få moderera de åtta rutinerade politikerna på scenen och försöka få klara besked. Inte alltid så lätt. Vi ville också att de skulle få ”tala till folket”, duellera två och två och få svara på ja- och nej-frågor (något politiker brukar ogilla starkt).
duellflagga-stor

Det blev mycket intressant, med en hel del besked. Men hade vi haft mer tid hade det funnits tusen följdfrågor att ställa om HUR visioner och besked skulle bli verklighet för konsumenterna.

Låt oss börja med att konstatera att konsumentpolitiken inte är det allra mest laddade i det politiska landskapet. Och den stora skillnaden mellan partierna ligger inte i om konsumenterna ska vara kunniga eller inte, för det tycker alla. Kunskap, information och märkning talas det mycket om och är inget kontroversiellt. Skiljelinjen ligger i om gränsen går där eller om det krävs mer lagstiftning och tuffare kontroll för att skydda utsatta konsumenter. Går det för hårt åt företagens svängrum eller är det berättigat?

Två exempel från den gångna mandatperioden är telefonförsäljning och snabblån. Båda är regleringar som innebär skärpta krav för företagen för att värna konsumenterna. Båda ser ut att gå igenom i riksdagen, och på debatten gav alla sitt helhjärtade stöd åt båda. Sanningen är att det inte låtit så hela tiden. Tvärtom har framför allt allianspartierna varit motståndare, men svängt nu på slutet. Vilket vi är tacksamma för.

Våra 46 lösningar för en stark och hållbar konsumentpolitik ställer just krav på tuffare reglering i mång fall – och även större möjligheter för myndigheterna att straffa syndarna. Dessa lösningar ligger till grund för en enkät vi har gjort med politikerna som vi snart ska publicera. Men den låg också till grund för våra ja- och nej-frågor.

Och där kom alltså flera överraskningar. Och en del som gjorde mig som ärrad konsumentkämpe överraskad och glad. Ett av beskeden var att en klar majoritet vill ha ett tvång för kommunerna att ha konsumentvägledning. Sedan länge en tabu-fråga, bara drivet av vänsterpartiet. Och kommer inte att bli lätt att genomföra det.
Titta på debatten, som sagt.

Vad betyder det då att vifta med en ja-flagga av en riksdagsledamot i valrörelsen? Hur bindande är det? Ja, det är en signal. Och borde kunna ses som ett löfte. Men hur förankrat är det egentligen i partiet? Hur kommer det att gå när detta ska bli detaljregler? Djävulen bor ofta i detaljerna när regler ska utformas. Det kan stupa på att det anses för ”svårt” juridiskt, oförenligt med EU-rätten eller liknande.

Sedan kräver det ju att någon i partiet aktivt driver frågorna. Politiken är en ocean av viktiga frågor. Om ingen driver frågorna – oavsett regering – eller driver dem med lågt engagemang – då händer inte mycket.

Och där måste jag ge en eloge till nuvarande minister, Per Bolund. Han har faktiskt aktivt drivit många viktiga konsumentfrågor som vi haft på Sveriges Konsumenter lista. Och fått igenom en hel del i riksdagen. En del återstår att göra, som vi gärna sett. Men det har hänt en del som vi tror varit bra för konsumenterna. Och det finns en del som utretts eller utreds som vi hoppas kommer att förvaltas väl av kommande regering, oavsett färg.

Jag hoppas en kommande regering kommer att ha en stark drivkraft, oavsett färg. Det handlar trots allt om tio miljoner konsumenter. Varav sju miljoner som sagt är röstberättigade.

Vad gör ditt parti för konsumenterna?

I helgen drabbade partiledarna samman i SVT:s valdebatt. Det blev mycket fokus på de tunga politiska frågorna, inte minst vård, skola och integration

Totalt frånvarande var hur partierna vill värna och stärka oss som konsumenter.

KONSUMENTDUELLENVi tänker reparera det genom Konsumentduellen på Kulturhuset den 29 maj.

För konsumenternas väl och ve är i allra högsta grad en politisk fråga. Hur säker maten ska vara, hur bankerna kan bete sig, hur länge vi ska få reklamera en vara, hur vår personliga integritet skyddas på internet, hur det ska bli lätt att välja rätt, det vill säga bra för såväl oss själva som planeten. Hur ska vi känna oss trygga i delningsekonomins spännande tjänster? Eller för att tala om skolan – hur ska dagens barn få stöd att bli kaxiga och kunniga konsumenter så att alla kan ta för sig och inte bli lurade och vilseledda? Hem- och konsumentkunskap.

Konsumentpolitiken griper in överallt. Det visar vi också med våra 46 lösningar för en stark och hållbar konsumentpolitik. Intresset för denna skrift har varit stort under våra träffar med centrala riksdagspolitiker under våren. Vissa av våra lösningar håller på att bli reell politik, som till exempel ränte- och kostnadstak för snabblån, som riksdagen klubbade förra veckan (äntligen!). Och snart blir det striktare för telefonförsäljarna (äntligen – igen!).

Men mycket återstår. Och här skiljer det en hel del mellan partierna.

Hur – det tänker vi visa.

Dels genom en enkät som partierna håller på att fylla i just nu och som snart ska publiceras.

Dels genom Konsumentduellen, en debatt på Kulturhuset i Stockholm den 29 maj klockan 14.00-15.20. Mycket välkommen dit, du som har möjlighet. Det är kostnadsfritt och en möjlighet att vara med i den enda publika debatt som sker just med konsumentfrågorna i fokus. Alltså sådant som berör allas vår vardag – maten, plånboken, miljön, hälsan, prylarna, reklamen, e-handeln…

Här behövs besked, så att vi kan väga in politikernas ställningstagande när vi lägger vår röst i september. Väljarna har en lång rad intressen och roller. Men konsumenter – det är vi allihop.

Eldig debatt om reklam behövs

Fattar vi hur påverkade vi är av reklam genom hela vårt liv? Antagligen inte.

Reklamen finns överallt och påverkar hur vi tänker, klär oss, lever. Hur vi ser på saker. Hur vi prioriterar. Morgon, middag, kväll. Överallt. Den följer oss in i våra begär och våra drömmar.

Inte så att vi är viljelösa rön för vinden men reklamens sammanlagda massiva kraft spelar en mycket större roll än vi dagligen reflekterar över. Problemen med det är flera.

Den styr in våra liv på vägar vi inte tänkt, den får oss att lägga ut pengar i onödan, den kan i värsta fall svindla på oss värdelöst men dyrt skräp, t ex verkningslösa bantningspiller eller grunkor som går sönder tämligen omgående.

Det är mycket reklamens fel att vi köper prylar vi inte behöver för pengar vi inte har. Och, för att citera någon lustigkurre, för att imponera på människor vi inte tycker om. Även om allt inte går att dra över en kam säger den att lyckan bor i konsumtion. Ska vi bli sedda och lyckliga ska vi köpa nåt – ett plagg, en parfym, en platt-TV eller en resa.

Att reklamen är så effektiv beror bland annat på bristen på balans. Det finns få motkrafter, väldigt lite som motsäger reklam och de normer som förmedlas. Eller som den gamle amerikanske konsumentkämpen Ralph Nader formulerade det i en föreläsning häromåret: ”När någon gör reklam för en korv, kommer ingen annons en timme senare som säger – tro dem inte, det är en dödlig rosa projektil full av fett, salt och tillsatser.”

”När någon gör reklam för en korv, kommer ingen annons en timme senare säger - tro dem inte, det är en dödlig rosa projektil, full av fett, salt och tillsatser.”

– När någon gör reklam för en korv, kommer ingen annons en timme senare som säger ”Tro dem inte, det är en dödlig rosa projektil, full av fett, salt och tillsatser”, säger Ralph Nader.

Ja, han är drastisk. Men det behövs för att utmana det tänkesätt vi hamnat i. Nader igen:

”Från två års ålder tittar vi på världen genom kommersiella annonser, kommersiella budskap, logos. Vi ser på bilar exakt på det sätt annonsörerna vill – alltså bara design och hästkrafter – inte bräsleeffektivitet, utsläpp, säkerhet, reparerbarhet. Jag såg hur folk blev hjärntvättade och fick därför inte klart för sig hur mycket bättre det SKULLE kunna vara och att de därför inte krävde alternativ.”

Vilken ljuvlig formuleringskonst. Det finns för få som talar om alternativ. Mera hållbara. Eller att avstå. Så att vi kan uppleva mer av det som är gratis – frisk luft, god sömn och kärlek, till exempel.

En motkraft har varit veteranen i svensk konsumentjournalistik, Charlotte Reimerson. Redan 1958 gjorde hon ett TV-program som heter ”Vi läser annonser” där man ifrågasatte vad den undergörande substansen ”Blue Magic” i ett tvättmedel bestod av. Inget svar. Stor uppståndelse.

Ungefär samtidigt skrev Sven Lindqvist stridsskriften ”Reklamen är livsfarlig”. Rabalder var bara förnamnet. Titeln kan ju tyckes lite överdriven, men ansatsen var välgörande – att skapa debatt, att få oss att ifrågasätta de övergripande budskap reklamen sänder oss. I en intervju i tidningen Vi nyligen tycker han att boken håller bra, ”framför allt som uttryck för en människa och en situation”.

Jag tycker att de här brandfacklorna saknas idag. Vi är mer liknöjda. Visst blossar det upp på Facebook eller i Plus någon gång men på det stora rullar reklamen fram helt opåverkad och utan ifrågasättande som en stor ångvält.

Ungefär här brukar det vara någon som tror att jag vill ha det som i Nordkorea. Suck (tilläggas kan att Nordkorea är fullt av reklam, men mest för en viss person och ett visst parti…). Så jag tar det – igen: Reklam behövs. Vi konsumenter måste få reda vad som finns på marknaden och kunna väga pris mot kvalitet liksom även dess påverkan på miljö och människor. Det är en finansieringsform som är nödvändig i många branscher. Men det ska vara sans och mått.

Och det behövs mycket mer eldig debatt, där vi inte tar så mycket som så himla självklart. Där det ställs frågor som: Vad gör reklamen med oss? Med våra barn? Med miljön? Med våra värderingar?

Problemen snarare ökar än minskar. Förutom att reklamen blir mer allomfattande och finns på fler ställen, via fler kanaler, så är den ofta dold. När alla är hjärtligt trötta på skrikig TV- och radioreklam skickas den in via sociala medier. Inte minst mot barn. Och tro inte att det är äpplen som de fostras att äta, utan det är de stora varumärkena inom läsk,  energidrycker, snacks och söta flingor. På sätt och vis kan man alltså säga att på sikt är reklamen livsfarlig.

En statlig utredning har belyst detta, ”Ett reklamlandskap i förändring” (SOU 2018:1). Vi satt med och filar just nu på vårt remissvar. Skicka gärna in du också, det har alla rätt att göra. Utredningen fokuserar att skapa ett bättre skydd för utsatta grupper men också att ge myndigheter som ska slå ner på förklädd reklam mycket bättre vapen, som att kunna gå ut på nätet i sken av att vara en 13-årig flicka och hitta oseriös reklam.

Ungdomen visar vägen

Mycket känns oroande i världen idag. Men det finns också en hel del som går rätt. Ofta är det ungdomen som visar vägen.

FN har ställt upp 17 globala mål för hållbar utveckling – den så kallade Agenda 2030. Det handlar om miljö, men också om hälsa, jämlikhet, utbildning och fred. Tanken är att det ska vara uppfyllt 2030. Dit är det tolv år, alltså lika långt fram som 2006 är tillbaka. Och 2006 är ju nästan nyss.

Tyvärr är min egen generation en stor del av problemet – vare sig han heter Trump eller är en förändringsobenägen suv-ägare som vägrar skära ner på köttintaget. Jag vill inte såga en hel generation, men det händer för lite för att vi ska komma dit vi ska 2030.

shutterstock_1054281182Hoppet stavas UNGDOM.

Flera undersökningar visar att hållbar utveckling är viktigare för dem än för oss. Senast var det Ungdomsbarometern, som visade att en tredjedel av 15-24-åringarna är vego-vänner, alltså vegetarianer, flexitarianer eller veganer. Förra året var det en fjärdedel och den ökningen är sensationell.
– Det är definitivt en identitetsgrej. Som vegetarian gör man ett politiskt statement, säger en 17-åring i en TT-intervju som kommentar till underökningen. Köttkonsumtionen går ju också ner och det beror sannolikt på att det är de yngre som ändrar sig.

En till intressant markör för utvecklingen är att allt mer delas. Bilar exempelvis. Det dyker upp allt fler webbtjänster när man delar eller lånar bil. Vilka är det som lånar ut bilar? Jo, ofta är det yngre människor. Jag har inget vetenskapligt belägg för detta utan bygger på egen skanning och egen erfarenhet. När jag pratar med 20-åringar så är det uppenbart att det där med ägande inte kommer att vara lika heligt som för oss. Och när delat blir mer lättillgängligt kommer det att verka allt mer knasigt att köpa en svindyr pryl som mest står och tar upp plats. Normen förändras, och jag är övertygad om att ungdomen kommer att ta täten.

Det finns naturligtvis andra tecken också på att något är på gång. Till det mer glädjande och tydliga hör vad som händer i USA efter skolskjutningen i Florida. Till och med vapenlobbyn kan tvingas till reträtt. Skälet: Ungdomarna som framträder har de bästa argumenten och kan på ett briljant och självklart sätt peka ut uppenbara galenskaper.

Det kommer vi att få se mer av framöver.

Öppna kort – om all mat

Vi har lyssnat på kunderna. Våra ägg kommer naturligtvis inte från burhöns. Så verkar butikskedjorna resonera, att döma av hur det ser ut både på hyllorna och i policydokumenten.

Men det skorrar falskt när man tänker på alla ägg som ingrediens i pasta, pannkakor, majonnäs och mycket annat. Då är det plötsligt inte alls lika självklart med lyhördhet och öppenhet längre, visar den kartläggning som gjorts av Sveriges Konsumenter och presenteras idag. Uppenbarligen köper man gärna in ägg från burhöns – så länge det inte syns.

shutterstock_122422798

Det är att ge dubbla budskap och att vara inkonsekvent. Skulle rent av kunna kallas för dubbelmoral. Resultatet är häpnadsväckande och en väckarklocka för alla som trodde att burhönsen var borta från Mat-Sverige.

Tyvärr gäller det annan mat i våra butiker också. Man skryter gärna om det svenska köttet i form av biff och kotlett men vill inte upplysa om vad som finns köttet i korven, pizzan eller färdigrätterna. Det här handlar bland annat om hur djuren har det men också om oss själva, antibiotikaresistens till följd av dålig djurhållning är ett mega-hot som inte ska underskattas.

Det strider också mot den självklara rätten att få veta vad man köper – och vad man äter. Och allt fler konsumenter bryr sig om var maten kommer ifrån och hur det ser ut på djurfabrikerna. Att antalet vegetarianer ökar dramatiskt är ett tydligt tecken på det, men det finns också europeiska studier som visar att vi i Sverige har ett ovanligt stort intresse av ursprung på maten.

Så nu räknar vi med agerande från framför allt Lidl, Coop och Axfood, som kom sämst ut i undersökningen.

Men det är också en politisk fråga. Ska vi i bara i vissa fall ha rätt att veta vad maten innehåller? Vi på Sveriges Konsumenter anser att transparens är en förutsättning för hållbara val och ett motgift mot fusk.  Den transparensen ska gälla vare sig du står i korvkiosken, på en finkrog, i butikernas delidiskar eller bland butikernas färdigmat. Därför vill vi se ursprungsmärkning av animalier på alla matvaror.

Vi förväntar oss transparens och konsekvens. Snarast.

Och vi önskar en Glad påsk och en ljusare framtid – även för hönsen!

Bättre kan ni, näthandlare!

Det publika Internet har nu funnits i över tjugo år. Då kan man tycka att handeln över nätet borde fungera bättre än den gör. Men fortfarande är lurendrejeri och krångel vanliga problem världen över. 70 procent litar inte på att betalningen fungerar, enligt den globala konsumentorganisationen Consumers International. Samtidigt som hälften av jordens befolkning ännu inte är uppkopplade.

näthandel-mobilDet är skälet till att internationella konsumentdagen i år ägnas säker och rättvis e-handel. Idag kampanjas det runt globen på detta tema för att det verkligen ska hända något. För läget är eländigt. Oftast helt i onödan. På den här kartan kan du se vad som sker var – inklusive i våra grannländer.

Vi i Sverige deltar också. I en debattartikel och på sociala medier uppmärksammar vi hur märkligt otillgänglig näthandeln är, fortfarande, en bra bit in på 2000-talet. I en enkät vi gjorde i somras uppgav hälften att de avbrutit ett köp, dels för att webbsidan varit för krånglig, dels för att produktinformationen brister.

Avbrutit ett köp… Smaka på den, näthandlare. Och det stannar inte där.

Nästan hälften har avbrutit ett köp för att det tillkommit kostnader och mer än var tredje har avbrutit köp på grund av obegriplig information och för att det inte gick att jämföra produkter på ett bra sätt. En ny undersökning, gjord åt två myndigheter, visar på liknande, deprimerande resultat.

Det borde ju vara win-win. Nu är det loose-loose. Näthandlarna skulle kunna få betydligt fler kunder om de gjorde tillgänliga sidor så att kunderna kan hitta rätt, jämföra och begripa vad som händer. Det är en gåta att näthandlare inte kan prestera bättre och i grunden en skam. Tekniken går inte att skylla på. Heller inte ekonomin. En begriplig, tillgänglig, säker webbplats borde betala sig både på kort och lång sikt, med tanke på vad de båda enkäterna säger. Här finns en enorm potential. Svenska företag skulle kunna bli världsledande i socialt ansvarstagande, öka sina intäkter och få nöjdare kunder.

Så vad väntar ni på? Vi är gärna bollplank. Vårt projekt ”Med Rätt att Handla” har gett ovärderliga kunskaper om hur näthandel ska vara och inte ska vara för att inkludera dem med kognitiva funktionshinder. Riktlinjer saknas inte, ISO 26 000 ger vägledning för det som kallas ”universell utformning”, alltså att webbplatsen funkar för alla grupper redan när den byggs.

Det här handlar om att skapa ett hållbart samhälle, ett samhälle för alla. Hållbarhetens sociala dimension uppmärksammas för lite, men här är det miljoner, eller globalt miljarder människor som missar chansen till ett enklare liv, mer prisvärda produkter och utestängs från en stor del av marknaden. Samtidigt som företagen missar världens chans.

Varenda väljare är konsument

Just det. Det borde de politiska partierna uppmärksamma mer, inte minst nu inför valet.
Vi lanserar idag lösningar på 46 konsumentproblem. Politiska lösningar. Mycket kan marknadskrafterna göra, men långtifrån allt. Konsumentskyddet som finns i lagboken har succesivt blivit bättre, men dels är det inte tillräckligt, dels förändras problemen hela tiden. Inte minst på grund av internet och nya säljmetoder, nya sätt att bluffa. Konsumentskyddet utgår från det faktum att konsumenten är den svagare parten i ett affärsförhållande – och därmed behöver skyddas. Dessutom finns det alltid en risk att grupper marginaliseras på grund av olika förutsättningar att välja rätt, att betala, att ta till sig villkor och information.
Flera av lösningarna bygger också på skärpt myndighetstillsyn. Det är i sig inget fel på paragraferna, men myndigheten som har ansvar för att den ska följas har för dåliga sanktionsmöjligheter, för dåliga verktyg, för lite resurser. Eller för låga ambitioner och fel kompetens.

janmaria

Idag inleder vi en turné där vi träffar de politiska partierna. Vi försöker få dem att lyfta frågor om livsmedel, hälsa, integritet, banktjänster, resor, textilier med mera inför valet. Att profilera sig tydligare som ett parti som tar konsumenternas parti. Om uttrycket tillåts. De 46 lösningarna är resultatet av en dialog vi haft med våra kunniga och engagerade medlemsorganisationer. En enad konsumentrörelse står bakom lösningarna och det känns väldigt väldigt roligt.

Dokumentet, som vi lämnar och skickar över till partierna med start idag, har reviderats ganska ordentligt. Ett starkt skäl till att vi har behövt revidera tidigare dokument är väldigt trevliga – många av de lösningarna vi lanserat inför förra valet har faktiskt blivit uppfyllda.
Utredningar har tillsatts, lagar har stiftats eller ändrats.

Det här blir startsignalen på allvar till vårt arbete inför hösten val. Vi kommer också skicka ut de politiska lösningarna till partierna för att undersöka om de instämmer eller inte. En enkät med andra ord. En sådan gjorde vi också inför förra valet. Vi kommer att ordna en politisk valdebatt, sannolikt i slutet av maj. Och vi finns i Almedalen. Med mera.

Vi ser fram emot en het politisk vår och sommar. Där vi får veta exakt vad de olika politiska partierna tänker göra för oss som konsumenter. Vi ser fram emot en ädel, intensiv tävlan om att vara konsumentens bäste vän.

Gör det svårt att göra fel

”Det ska vara lätt att välja rätt” är en slogan som numera uttalas av alla om i stort sett allt. Och ja – reell konsumentmakt är fortfarande en bristvara. Det måste bli enklare att vara konsument, vi måste få mer makt att välja sådant som är bättre för vår plånbok, vår hälsa, arbetsvillkoren, naturen, djuren.

Men är det därmed konsumenterna som ska göra hela jobbet? För att få bukt med riskabla kemikalier, antibiotikaresistens, klimathot, eländiga arbetsvillkor, bankernas investeringar i miljöförstöring, rovdrift på metaller till mobiltelefonerna..?

Svaret är nej.

En tämligen enig forskarvärld pekar gång på gång att fortsatt överkonsumtion kommer att leda till katastrof för framtida generationer. Vi köper för många mobiltelefoner, för mycket kött, för mycket kläder, flyger för mycket…

Även om mullret börjar höras – inte minst i kött- och flygdebatten – så tassas det väldigt mycket kring dessa frågor. Det är känsliga frågor. Rör inte mina matvanor. Eller resvanor. Tycks många tänka.

Politiken tvår ofta sina händer. Det är så lätt att låta konsumentmakten bli ett alibi för att slippa ”inkräkta på den personliga friheten”. ”Marknaden” – alltså vi – ska styra vilken nivå det ska vara på såväl miljö som djurskydd. Ett exempel på sådana tongångar är i regeringens livsmedelsstrategi, där ordet ”hållbart” tycks kunna betyda väldigt många olika saker samtidigt. Det måste finnas en balans mellan ansvar politik-näringsliv-konsument. Det är för lätt att välja fel, för mycket som styr åt fel håll, för mycket information vi aldrig får, så mycket tid vi aldrig har där vi stressar igenom mat- eller klädbutiken.

Här behövs ett tydligt ledarskap. Politiker och andra beslutsfattare måste våga fatta de tuffa, långsiktiga politiska besluten. Som går längre än att det blir lite lättare att välja det rätta utifrån våra värderingar och vad vi vill med vår konsumtion – och inte vill.

Förbud mot detta accepterar vi utan knot. Men inte restriktioner i miljöfarlig konsumtion...

Förbud mot detta accepterar vi utan knot. Men inte restriktioner i miljöfarlig konsumtion…

Tänk om man skulle resonera på samma sätt om hållbar konsumtion som om trafiken. Bilbälten, krockkuddar, hastighetsbestämmelser och nu senast restriktionerna kring mobilanvändningen skulle inte regleras genom lagar utan genom vars och ens ansvar. Gärna underbyggd med lite informationskampanjer.

Ja, ni hör ju själva…

Men vad gäller trafiken rättar vi oss utan knot. Vi litar som medborgare på att politikerna gjort en rimlig avvägning. Inte så vad gäller miljön. Men miljöförstöring skapar också död och förintelse. Både på kort och lång sikt. Inte just här och just nu, men någonstans, någon gång. Vad gäller klimatfrågan – med enorma följder.

Det är idag alltför lätt och billigt att köpa fel – shoppa loss på produkter som inte med en enda stavelse är förenligt med hållbar utveckling. Köpa svinbilliga kläder och elektronikprylar från Kina, till exempel. Självfallet finns det många med svag privatekonomi, men det är inte de som överkonsumerar, det är vi andra.

Att det ska istället vara lätt att välja ”rätt” – det är viktigt. Men det räcker inte. Det måste vara svårt att välja fel – vare sig det leder till stora klimatutsläpp, kemikalieutsläpp eller antibiotikaresistens. Ribban måste sättas högt via lagar och andra regler så att konsumenterna i sina stressade tur i mataffären inte ska behöva välja mellan dåligt och bra – utan mellan väldigt bra och bra.

Härom dagen hörde jag Konsumentverket berätta om sitt nya ”Forum för miljösmart konsumtion” – ett stort projekt som ska vara nav och katalysator och spridare av goda exempel. Glädjande nog jobbar de mycket med system, att det inte bara ska handla om konsumenternas valmöjligheter. Bra, fortsätt så.

Men makten ligger i hög utsträckning hos regering, riksdag – och EU:s beslutsfattare. Där måste det bli mer fokus på hållbar konsumtion. Ser fram emot att lyfta frågan i vår valrörelse här i Sverige – och kommande valrörelsen inför EU-valet om ett drygt år. Det handlar om politiska slut om att rensa ut incitament som klart uppmuntrar till ohållbar konsumtion.

Vi på Sveriges Konsumenter ska snart släppa en reviderad version av vår ”60 lösningar för en stark och hållbar konsumtion”. Vi hoppas med att den ska bidra till debatt och ett större fokus både på konsumenternas vardagsliv och på politikens ansvar för en hållbar utveckling – miljömässigt, socialt, ekonomiskt.

Den som ifrågasätter marknadskrafternas perfektion kan ibland anklagas för att vilja ha det som i Nordkorea. Låt mig därför preventivt förklara att det vill jag inte. Men vår svenska marknad fungerar långtifrån perfekt. Dels har inte konsumenterna total informationsöverblick – de vet inte alla alternativ och konsekvenserna av olika val. Dels finns det goda möjligheter att med marknadsföring, exponering och själva utbudet påverka kunden. Därför behövs korrektion, styrning. Av politiken.