Så var det dags igen – för ett giftlarm i vår hemmamiljö. Denna gång är det forskare i Karlstad som varnar för att väggfärg ökar risken för astma och allergi hos barn. Antalet syntetiska kemikalier ökar hela tiden och har aldrig varit större än nu. Det finns mer än 100 000 kemikalier på den europeiska marknaaden. Kemikalieindustrin är enorm, innovativ och satsar mycket på att lobba fram ”rätt” beslut. Vi har fått en ny lagstiftning i EU, REACH, men den går bara halva vägen. För sanningen är att vi vet skrämmande lite om riskerna. Om vad jag och min familj får i oss när vi andas där hemma, tar i saker eller stoppar något i munnen. Vi deltar alla i någon mening i ett fullskaleexpriment med fördelar i ena vågskålen och vår hälsa i den andra. Försiktighetsprincipen ska gälla, men i realiteten väger den lätt.

Speciellt lite vet vi om långtidseffekten och kombinationseffekten av den kemikaliecocktail av av kemikalier som vi får i oss. Stefan Jarls film ”Underkastelsen” – finalist till konsumentpriset Blåslampan i år – lyfter problemet på ett naket och begripligt sätt. Se den!

Larmet om väggfärger är bara ett i raden. Det kommer fler. Hur ska man förhålla sig till alla rapporter utan att gå under av ångest? Hur ska man som småbarnsförälder klara av att öppna en tidning ens. Ja,idag är man ganska utelämnad och det är lätt att känna vanmakt, ”det spelar visst ingen roll, ämnena finns ju överallt och är många”. Här behövs det folkbildning i riskvärdering. Så att man bättre vet när man ska bli orolig. Dessutom vore det bra med någon opartisk ”barometer” för larmen. Sveriges Konsumenter har tidigare lanserat idén om en ”Richterskala” för matlarm. Det borde kunna fungera även för kemikalier i färger, leksaker, kläder och andra produkter. Någon opartisk myndighet skulle kunna gradera de olika rapporterna som kommer från forskare – både till hjälp för allmänheten och för massmedia. Det kräver en del jobb att bestämma kriterier – men skulle göra vardagen enklare och oron mindre.