Är glaset halvfullt eller halvtomt? Det brukar vara frågan om man inte vet om man ska vara glad eller ledsen över något. Det gäller exempelvis moderaternas rapport ”Valrörelse i matlandet Sverige”, släppt av partiets talesman i miljö- och matfrågor, Sofia Arkelsten. Även om hon poängterar att det inte har tagits på någon partistämma – och den inte står att finna på moderat.se – som får man nog betrakta den som ”halvofficiell” moderatpolitik (hon använder ”Vi vill..”, vilket är ett tecken på det). Låt oss börja med det positiva – att den finns över huvud taget. Maten har varit en av de vita fläckarna på den moderata politikkartan, men nu finns en vägledning. om hon kan bidra till att lyfta maten i valets slutspurt så är det också lovvärt. Dessutom är flera av intentionerna hedervärda och lätta att sympatisera med. ”Hela EU ska ha säkra kontroller” och ”Sveriges behöver nolltolerans mot brott mot djur” är  bra. MEN… samtidigt är det knappast något som skiljer blocken åt och dessutom undrar man stillsamt hur det ska gå till. Och hur hårt man kommer att slåss för detta i regeringsställning framöver, särskilt i ljuset att man haft chansen i fyra år.

Min kritik i övrigt gäller just vagheten, de allmänna formuleringarna. Parat med att det ska vara frivilliga ursprungsmärkningar och frivilligt på alla kanter. När det väl luktar obligatorium, till exempel för azo-färger, så ska man märka sig ur problemet istället för att helt avskaffa dessa onödiga tillsatser. Företagsperspektivet är tyvärr tydligt (inte minst genom att hela det första kapitlet handlar om matföretagande”). Moderaterna har en bra bit kvar innan de är ”Sveriges enda konsumentparti”.