Ministrarna Ask och Ohlsson har i helgen fått debattplats för att kunna stoltsera med vad regeringen gör för konsumenterna. Det heter att ”Regeringen föreslår nya regler för att stärka konsumentskyddet. Bland annat bör ångerrätt införas för konsumenter som ingår avtal på offentliga platser.” Det är utmärkt att det blir bättre regler för konsumenter vid e-handel och av gatuförsäljare. Särskilt i det senare fallet är det många som blir ”överfallna” av unga provisionsdrivna krämare och sedan inte vet hur de ska tråckla sig ur. Så när säljer blir tuffare och allt mer går via nätet behövs anpassade, moderna och konsumentvänliga regler. Nu är det ju i sanningens namn så att det mesta av det Beatrice Ask och Birgitta Ohlsson skriver om kommer från EU:s konsumenträttsdirektiv, som man ändå hade varit tvungna att införa i Sverige. Direktivet är till stora delar fullharmoniserat, vilket ger litet nationellt svängrum. Med bättre blir det. Mot slutet av debattartikeln studsade jag dock till över följande passus: ”Telefonförsäljning är ett enkelt och effektivt sätt att marknadsföra och sälja varor och tjänster. Konsumenterna får tillgång till ett stort utbud av produkter vilket medför ökad konkurrens och pressade priser.” Direkt lånat av PR-avdelningarna på Swedma och Kontakta, låter det som. Och hur 17 vet regeringen att det leder till pressade priser? Har man mätt? Knappast. Det antar. Det är märkligt när man ser till de ökande problem som telefonförsäljarna ställer till med – och där eländet nu släpps löst även till mobiltelefonin. Det är knappast någon utveckling som möts av jubel från konsumenterna. Om det är nåt som får våra medlemsorganisationer att gå igång så är det påflugna, envisa och aggressiva försäljare. Nu ska det tillsättas en utredning som ska se hur man kan få ”ett väl fungerande regelsystem som gynnar både konsumenter och näringsidkare.” Hmmm. Varför inte göra som i hälften av alla europeiska länder – kräva ett förhandsbesked av konsumenterna innan man över huvud taget fick störa dem med sina ”erbjudanden”. Nu får vi hoppas att utredningen får mandat att föreslå även en sådan lösning och att man inte fegar ut med en massa begränsningar. Och att man inom regeringen inte försöker bedriva arbetsmarknadspolitik med konsumenternas frid och plånböcker som offer.