I morgon är det EU-dagen, som firas över hela unionen. Här i Sveriges firades det redan i måndags eftersom vi har Kristin Him i morgon med mingel på EU-huset här i Stockholm, Guinessöl (irländskt ordförandeskap) och tal av Cecilia Malmström. För de flesta här i landet lär nog vårsolen vara av större intresse än något annat men det är ändå ibland värt att stanna till och tänka efter på denna unika skapelse som överlevt ända sedan andra världskriget – och som faktiskt fortsätter att funka trots finansiella kollapser och tragik i unionens sydöstra hörn. Det finns mycket som är sjukt i dagens EU – långa transporter som är vidriga för djur och miljö, (alltför) starka lobbyintressen för jordbruk, fiske, industri etc. Konsumenterna har inte precis stått i centrum historiskt – snarare vikten av att skapa en inre marknad för företagen. Men sakta blir EU mer konsumentvänligt. När konsumenträttsdirektivet nu blir svensk lag innebär det faktiskt flera tydliga förbättringar – och rejäla lyft i många andra länder. Vi får tvistlösning a la Allmänna reklamationsnämnden i 27 länder tack vare EU. Vi lär få tvingande begränsningar för koldioxidutsläpp för bilar, vilket är bra både för miljön och plånboken. Samma sak med tvingande regler för energisnåla glödlampor. Produktsäkerhet. Kemikalieregler. Exemplen är många. Lagarna som ska skydda oss konsumenter har ofta blivit klart bättre. Det stora problemet är att det är skillnad på regler och verklighet. Att brist på myndighetskontroll och tama straff gör att förbättringar alltför ofta stannar på papperet.