Snabblånen är sammanlagt en ganska liten del av hela lånekakan, men det handlar om många människor, skyhöga räntor och ofta det som tippar ekonomin över kanten så att man hamnar i skuldfällan. Idag har dessa snabblån – eller SMS-lån – ventilerats i riksdagen. På förmiddagen anordnades en hearing i civilutskottet, där såväl kontrollmyndigheter och ansvariga på snabblåneföretagen deltog. Det fanns en trötthet bland kontrollanterna på upprepade övertramp och en påtaglig nervositet bland de som lånar ut, propra slipsar och lena utfästelser till trots. De senare övertygade inte, i alla fall inte mig. Nu ska de bilda en branschorganisation. Gott nog, men det är väl sent. Lagen har gällt i över två år och många av företagen har gett fan i den eller förhalat så mycket de kan. I övrigt är frågan om en branschorganisation på något sätt gör själva lånen bättre. I mina ögon är det helt sjukt att ett civiliserat samhälle tillåter räntor som är över säg 50 procent. Grunden för deras business är att låna till utsatta till räntor som är omänskliga och någonstans måste man fråga sig vem man ska ta mest hänsyn till. Mer än hälften av EU:s medlemsländer har redan tagit ställning, exempelvis Nederländerna med ett tak på 15 procent. Där finns  inte problemen med snabblåneföretagen. Så vad väntar vi på?