Två ostar bredvid varandra, till nästan samma pris. Eller..?
Skenet bedrar. Eftersom den ena redovisas med styckepris och den andra med kilopris. Grevén till vänster är 57 procent dyrare. Eller nästan 70 kronor mer per kilo.
Ett illusionstrick. Äpplen jämförs med päron. Utan skam. Snacka om att lura kunderna. Att sanningen är närmast oläslig är dessutom olagligt.
Bara den kroniskt misstänksamme med gott om tid och extremt god syn upptäcker övertrampet. Det är ännu ett övertydligt exempel på hur dåligt prisinformationslagen från förra seklet fungerar, den som säger att det ska vara lätt att jämföra priser – och att jämförpriserna ska vara lätta att läsa. De finns med här, om ni tittar noga under det fetstita 126:82 så står det några krumelurer. Finstilt är en underdrift. Hand upp den som tror att mer än en av tio hittar och läser pyttesiffrorna. Och förstår den egentliga prisskillnaden.
Min omgivning reagerar starkt när jag visar bilden och påtalar detta. Begripligt. Det är ett sabotage, en nonchalans inför obligatoriska regler, en sorts trots och ett ringaktande av konsumentens behov att få veta det självklara. Hen ska inte behöva agera detektiv och bära på konspirationstankar, det är mycket nog att tänka på i rundan i matbutiken.
Bilden är översänd till Konsumentverket, som jag och konsumentdebattören Louise Ungerth i bl a DagligvaruNytt och Råd & Rön kritiserat för att inte se till att lagen följs. En lag som inte följs är meningslös. När detta blev uppmärksammat var tjänstemännens svar att det är ”få anmälningar” till myndigheten om just detta. Men hur ska man kunna anmäla något man inte ser eller känner till och inte hinner tänka på? Nu har vi ändå fått signaler om att frågan tas på stort allvar, så vi får hoppas att det händer något. Som ger reell effekt i butikerna, inte bara nya föreskrifter som kan tolkas lite hur som helst.
När prisinformationslagen kom på 90-talet så var den djupt impopulär i handeln. Detta kunde vi minsann klara själva. Jämförpriser på mat är ett tydligt bevis på att sådana löften alltid ska tas med en stor nypa salt. Här har dagligvaruhandeln misslyckats. Det är märkligt att en hel bransch kan glida så långt från vad som faktiskt är lagligt, det är märkligt att inget hänt på alla år utan att det har försämrats – att det krävs att några opinionsbildare får upp frågan i media.
Skälen till att detta måste funka är flera: Konkurrensen kräver att det är lätt att jämföra olika alternativ. Matprishöjningarna har gjort att många har ont om pengar. Och jämförpriser är nödvändiga för att kunna väga pris mot kvalitet.
Mer om detta skriver jag i kapitlet om ord- och siffertrix i boken ”Riggat! Så undviker du köpfällorna.”
Butiken är Coop i Tyresö Strand, om någon undrar. Men alla kedjor och butiker som jag och Louise besökt struntar i prisinformationslagens tydliga regler om att det ska vara enkelt att jämföra per kilo eller liter.