I takt med att vi köper mer ekologiskt blir ”nära” ett allt mer attraktivt säljargument. Närodlat och närproducerat används om mängder av matvaror där det mycket väl kan vara röra sig om en bluff. Till och med Livsmedelsverket använder det i sina nya kostråd och en annan myndighet – Jordbruksverket – kritiserar dem i sitt remissvar för detta. Svenska Dagbladet ägnar detta ett helt uppslag, där jag också uttalar mig om begreppet närproducerat.

Självklart stämmer ”närproducerat” om jag köper morötter eller kött på en gård med grönsakslandet och kohagen inom synhåll. Men sedan blir det med ens svårare. För vad är egentligen ”nära”? I kilometer, alltså.

Jag tillbringarna somrarna i östra Skåne. Där finns ett av landets större slakterier med ett enormt upptagningsområde. Köttet därifrån kan knappast kallas närproducerat även om jag bor nära själva anläggningen.

Det är glädjande att allt fler människor inte bara bryr sig om VAD som produceras utan även HUR. Men ”nära” är emotionellt laddat och odefinierat, det rymmer för många människor en aura av miljö och småskalighet, förutom att produkten inte färdats tvärs över landet eller jordklotet. Det är helt enkelt lite för bra. Och därmed lockande att använda. Till och med Centerpartiet försöker rida på dess goda feeling genom att tala om ”närodlad politik”. Det paradoxala är också att avståndet inte på något sätt är någon garanti för att det är mer miljövänligt. Dessutom är transporten vanligen en mycket liten del av den totala miljöbelastningen.

Många vill stödja sin bygd eller sin regions bönder och då ska de ha möjlighet till det, men det ska vara ärliga tag. Möjligen är begreppen lokal och regional ett bättre alternativ, de talar entydigt om geografin, men har även dessa begrepp har problemet med exakt var gränsen ska dras och dessutom var insatsvarorna till slutprodukten egentligen kommer från.

Vad gäller ”Nära” så ser jag bara två vägar – antingen en strikt definition eller kraftig begränsning och kontroll av att det följs. Eller att det inte används längre.