Kunskap, kunskap, kunskap – där ligger bristen. Det var alla i panelen överens om på vår och LRF:s utfrågning om offentlig mat. Sedan gick det mer isär vad som borde göras åt grå och ointressant mat till barn, gamla och sjuka. Lagstiftning, riktade pengar, mer rebellisk inställning från skolköken var några av recepten.
Debatten är precis slut, den var livlig, engagerad och kunnig. Problemen är många och komplexa, det finns inget quick fix. Men kunskapslyft behövs, liksom tydligare politiska signaler och pengar. Vad som slår mig är hur den offentliga maten blivit ett fullskaleexperiment, som är trögt att korrigera. ”Cook and chill” skulle spara pengar och säkra hygienen – men skapade en massa nya problem. Varför blir det så ofta: ”Tänkte inte på det?”. Var fanns konsekvensanalysen? Debatten visade det ligger i luften att maten kan bli en het valfråga. Låt oss alla bidra till att det blir så.
Bertofts blogg
– reflektion och analys i konsumentfrågor
Det är i högsta grad angeläget att maten blir en valfråga, hur och var den produceras, hur den märks. och vilken mat som serveras våra barn, gamla och sjuka. Äntligen verkar det politiska trycket på den offentliga upphandlingen ha kommit igång. Från djurskyddsynpunkt finns bara förlorare om konsumtionen av svenska livsmedel sviker och den svenska produktionen viker. Men självfallet så länge inte våra politiker, likt Marit Paulsen, vill harmonisera EU:s djurskyddslagstiftning. Frihandel i all ära, men jag tycker inte det får innebära att vi gör avkall på att djuren ska behandlas drägligt och att vi kan garanteras säkra livsmedel
Hur svårt kan det vara? Om patienter, barn och ældre vill ha bra och næringsrik måste antingen upphandlare førbættra sina kunskaper eller LOU bli mer lættillgænglig! Skærpning!