Det har dragit upp till debattstorm om att sms-betalningar stoppas för enkla tjänster som buss- och tunnelbanebiljetter. Bakgrunden är komplicerad med lika delar stopp för penningtvätt och ha-begär hos alla de stora mobiloperatörerna, som gemensamt försöker få genomslag för sin lösning WyWallet. Debatten är sund och skjuter in sig på väsentligheterna ur konsumentsynpunkt: Krångligheten för konsumenterna och integriteten. Mobila betalningar är framtiden men det får inte innebära att vi bejakar allt nytt. Ibland kan utvecklingen hamna på villospår. Själv har jag många gånger köpt bussbiljett via sms och det har varit väldigt praktiskt de gånger man glömt sig SL-remsa eller glömt ladda kortet. Kontanter funkar ju inte, inte heller kreditkort (på bussen, alltså). Ett sms och saken är biff, en toppenlösning för sällanköparna som tillåter en att vara lite mänsklig. Dessutom en möjlighet för dem – mina föräldrar till exempel – som inte har en smartphone men väl klarar att skicka ett sms. Nu blir det olika lösningar för olika företag, som kräver appar och registrering. Vilket är förenat med krångel och utelämnande av personuppgifter. Det är ett otyg att vi i alla sammanhang måste ge ifrån oss data, som sedan kan användas för reklam och i många fall kan lämnas vidare och som vi inte har kontroll över. Våra köpmönster kartläggs in i minsta detalj och vi måste på allvar fråga oss vad vi egentligen är beredda att acceptera. Vi befinner oss på ett sluttande plan och det måste vara okej att vara vara konsument trots att man inte är särskilt tekniskt lagd och vill slå vakt om sitt privatliv.