I tider när en klimatförnekare som Brasiliens Jair Bolsonaro vinner val är det extra viktigt med hopp, vilja och beslutsamhet i arbetet för en hållbar utveckling. Det finns liksom inga alternativ. Och att se allt viktigt som sker runt om i världen, som exempelvis solcellsrevolutionen. Och ungdomens växande engagemang för sin egen framtid.
Det gäller överallt, även i det lilla landet Sverige.
Det som blir allt mer uppenbart för mig är att politiken måste göra mer. Det går inte att blunda och klamra sig fast vid enbart konsumentmakten och teknikutvecklingen och det goda företagandet. Det behövs politik – också. Mycket och skarp. Tidigare har jag skrivit här på bloggen om att flera partier även i Sverige visar en ruggig brist på insikt om detta. Politiken måste göra betydligt mer för att undanröja hinder, tokiga incitamentsstrukturer och styrmedel som straffar hållbar konsumtion istället för understödjer den. Det börjar bli tjatigt, men det måste bli rätt att välja rätt – eller kanske snarare svårt att välja fel… Annars kommer vi aldrig att nå miljömålen.
Här är bara något av allt som politiken skulle kunna åstadkomma och uppmuntra – i Sverige, i EU, i världen:
- Längre reklamationsrätt, reparerbarhet av varor (med lagkrav – finns i vissa EU-
länder) och andra åtgärder som skapar incitament att producera mer hållbara varor.
- Ett rejält skifte från flyg till tåg – vad gäller kostnader, tillgänglighet, pålitlighet, bekvämlighet att boka längre resor etc.
- Nya affärsmodeller där vi betalar för en tjänst istället för en pryl som ändå bara samlar damm (politisk uppmuntran behövs genom ekonomiska styrmedel, innovationsbidrag etc)
- Lyft fram den finansiella sektorns ansvar och möjlighet. Här är mycket på gång, men tyvärr går det långsamt. Fair Finance Guide har visat att det går, men mer tryck behövs inte minst från politiken. Bankerna borde (tvingas att) investera mer hållbart. Och det borde bli mycket enklare för konsumenterna att spara i hållbara företag (vilket styr bort pengar från miljöförstöring, konflikter, slavarbete m m).
- Folkbildning på bred nivå om att ta vara på grejor – kläder, skor, möbler, överbliven mat etc etc etc. Över huvud taget större kunskap hos konsumenterna, liksom självförtroende att stå emot köp nu-budskap och att tycka att det duger som man har det. De flesta vill egentligen ha mer tid och mindre prylar. Motbilder mot reklamen behövs, både i skolan och genom ideella initiativ.
- Tydligare mål och åtgärder för såväl den cirkulära ekonomin som delningsekonomin (d v s den ”äkta” delningsekonomin där overksamma prylar och ytor används för att spara resurser).
Många motkrafter finns. En tröghetsfaktor är alltid nationella eller europeiska näringslivets lobbying mot åtgärder som ”kan snedvrida konkurrensen” till förmån för andra länder utanför Sverige/EU (t ex Kina) vilket lätt lägger en död hand även över rimliga åtgärder.
Sveriges Konsumenter har 46 viktiga lösningar varav de flesta på något sätt handlar om just om en hållbar utveckling. Vare sig du är riksdagspolitiker, företagare eller väljare – läs gärna om våra lösningar i ”En stark och hållbar konsumentpolitik”.