Om en månad undertecknas troligen CETA – frihandelsavtalet med Kanada.

Inte hört talas om det? Nej, det är lite konstigt att det varit så lite ramaskri kring CETA jämfört med avtalet med USA, som har den numera välbekanta förkortningen TTIP.

Idag träffas handelsministrarna i Bratislava, för att diskutera CETA. Igår var jag där, inbjuden av kommissionären Cecilia Malmström att prata på en konferens om ”frihandelsavtal i praktiken”. Naturligtvis med konsumentvinkel, vilket var ganska ensamt i en sal med mestadels slipsar från näringslivet.

Frihandelsavtal är komplexa och inte har det blivit lättare med åren. Förr handlade det mest om tullar (jobbigt nog). Nu tampas man om säkerhets- och miljökrav. Vilket också gjort att både miljö- och konsumentrörelsen vaknat till och därmed en stor del av befolkningen. Handelspolitik var närmast en icke-fråga fram till TTIP.

Konsumentrörelsen är i grunden positivt till frihandel. Med rätt ”design” kan avtalen innebära större konkurrens, innovation och mer för pengarna. Vilket ofta framhålls av alla tillskyndare, såsom regeringar, näringsliv och ofta fackförbund. Men det finns många fällor. Det handlar trots om en förhandling där det gäller att ge och ta och med otroligt krångliga klausuler som är svåra att förutsäga effekten av. Vunna segrar ifråga om hälsa, säkerhet, arbetsrätt och djurskydd får inte ges upp. Dessutom har ett nytt element kommit in – digitaliseringen. En knäckfråga är: Vad innebär ett avtal för hanteringen av våra personliga data?

Cecilia Malmström och Kanadas handelsminister Chrystia Freeland (till höger) under en livad diskussion om frihandel i Bratislava igår.

Gårdagens debatter visade på hur komplext alltihopa är, på alla ledder. Företagarna klagar på alla formaliteter, som exempelvis när en ungersk salamifabrikör vill sälja i Kanada. Vi konsumentföreträdare pratar om garantier mot att säkerhet, miljö och dataintegritet offras. Lite som olika världar. Kommissionens tjänstemän säger sig visa förståelse för alla synpunkter…

Själv framhöll jag bland annat att frihandelsavtalen varken är himmel eller helvete men att de måste ha folklig legitimitet för att genomföras, särskilt i skuggan av Brexit. Vilket kräver att alla ”fördelar” också bevisas och inte bara blir ett innehållslöst mantra. Kanske blir ”TTIP Light” svaret, vi får se. Hela det frihandelsavtalet verkar nu emellertid ha förpassats i malpåse, inget lär hända före årsskiftet. Om ens då.

Cecilia Malmström var – igen – tydlig med att hon inte kommer att acceptera någon som helst sänkning av konsumentskyddet och att frihandelsavtalen därtill ska användas som hävstång för miljön och arbetsrätten. Det låter svårt men lovvärt. Och absolut nödvändigt.