Jag älskar KRAV. Jag tycker det är ett enkelt sätt att låta konsumenterna ta ställning för naturen och djuren och för giftfri mat. Jag ser till min glädjen att efterfrågan på ekologiskt stiger med raketfart. Jag håller helt med Naturskyddsföreningen på DN Debatt i söndags om att eko-booomen är en möjlighet för svenska bönder som de inte får missa. Ibland bär det ändå emot. I helgen köpte jag en KRAV-kyckling. Den kostade 255 kronor. Det är 4-5 gånger mer än vad man får betala för en vanlig kyckling. Jag vet att just kyckling är ovanligt dyrt att producera ekologiskt, jämfört med mjölk, grönsaker och mycket annat (där man ändå kan ifrågasätta om prisskillnaden är rimlig mot konventionellt producerad). Och det är klart att just det faktum att produktionen är så liten gör den dyr. Högre volymer ger ju sänkt pris – det är därför offentlig upphandling är så viktig, som en drivkraft mot en mer hållbar produktion. Men när jag håller den där kycklingen i handen så kan jag ändå inte låta bli att tänka två saker: 1. Varför är det så dyrt att producera just ekologisk kyckling? Är KRAV-kraven rent av FÖR höga. Skulle det kunna gå att sänka någon del av kraven för att få en större andel ekologiskt? Vi äter ju ändå en väldig massa kyckling. Tanke 2: Hur kan den vanliga kycklingen vara så BILLIG? Är det rent av där skon klämmer? Lågpriset har alltid ett högt pris – fast inte i butiken eller vid matbordetKycklinguppfödning idag är en oerhört industriell process och slakten har ganska högt ”spill” just för att allt gå så snabbt och mekaniskt. Det finns all anledning att syna kycklingbranschen mer i sömmarna – både den utländska och den svenska.