Spotify fyller år i veckan. Det som de konservativa och förändringsskraja skivbolagen tidigare djupt avskydde har blivit deras guldkalv och älskling. Och konsumenternas. Jag har själv ett sånt där abonnemang där man kan lyssna offline och jag tycker det är toppen. Varje vecka kommer jag på nån ny gammal låt från mina unga år som jag kan återupptäcka och minnas fester, kärlek, vänner och mycket annat. Passerade just 400 låtar. Spotify är genialt och ett bevis på att det går att tänka nytt och smart och få snurr på det affärsmässigt. Men det finns ett stort MEN: Spotify gör dig snudd på livegen. För när du nu hittat alla låtar och byggt upp din musiksamling och delat och spelat – hur skulle du då kunna SLUTA med Spotify? Vi blir helt enkelt väldigt sårbara. Det är som digitalålderns ”blandband”  – kassetter som var ovärderliga och unika och väldigt personliga. Köper du en CD har du betalat en gång och har skivan i evighet (nåja, nästan). Att sluta med Spotify innebär att allt försvinner som en rökpuff. Ungefär som att bli bestulen på alla fotoalbumen där hemma. Hemskt. Men det talas det knappt om.