Nu ska det införas timmätning. Regeringen beslutade igår att konsumenterna ska kunna sänka sina elkostnader genom att förlägga elkrävande aktiviteter till timmar då priset på el är lågt. Eftersom el är en marknad blir det ju dyrt de timmar alla använder el och billigt när få gör det. Det här är utmärkt för miljön, eftersom man slipper ”toppar” i den samlade elförbrukningen då alla kör sina maskiner där hemma och alla kontor och fabriker är igång. Vid sådana toppar importerar vi ofta el, från till exempel danska kolkraftverk. Inget bra. Det är självfallet också bra för de konsumenter som är aktiva och som begriper hur de ska anpassa sin konsumtion. Och som har mycket att vinna. Det gäller exempelvis villaägare med elvärme. Men det gäller ju inte alla konsumenter. Många tycker det här med el är rätt trist och rätt krångligt. De vill laga mat och titta på TV och tvätta kläder och duscha när de själva vill, inte när elen är billig. Livet är nog komplicerat ändå.

Summan av energin vi ska konsumera blir ju ändå ungefär likadan, även om den sprids jämnare över dygnet. Det blir billigare vissa timmar men också dyrare andra. Så  vem vinner egentligen och vem förlorar? Elbolagen lär knappast tillhöra den senare gruppen. Det är viktigt att ha en klar analys och inte ha en övertro på hur mycket människor kan och vill jobba för att få ner elräkningen. Visserligen är det bra för miljön, men för många räcker inte det argumentet. Däremot kan det bli bättre när våra apparater blir smarta och flyttar sin förbrukning till timmar då elen är billig. Värmepannan, frysen och diskmaskinen går igång när de ”känner” att elen är billig. Men där är vi inte än. Tyvärr.