Sluta fuska med ordinariepris

Det är samma visa varje år: Rapporter om reabluffar kommer säkert som ett julkort på posten. Har just pratat i TV4 Morgon och Aktuellt om detta, vår vägledare Maria Wiezell har pratat i SVT Morgon om detta återkommande problem. Mellandagsrean är en betongstabil institution, som i år körde igår redan på juldagens morgon (då det inte ens hunnit bli mellandagar). Från handelns sida laddar man om efter julhandeln och vi ska lockas att tro att vi kan göra världens fynd om vi bara är beredda att bryta friden hemma och köa lite på nåt köpcenter. Men frågan är om det verkligen är fynd vi gör. Det ”ordinarie” pris man hänvisar till kan mycket väl vara fejk. Eller möjligen otydligt. Göteborgs-Posten avslöjade att MediaMarkt höjt priserna precis innan jul för att sedan kunna påstå att du ”sparar” hundringar eller tusenlappar. Det är naturligtvis helt oacceptabelt och klart vilseledande. Några ursäkter finns inte. Jag förstår att folk blir förbannade. Och här ligger en del av kärnan i problemet: vad är det för pris man relaterar till? Här fuskas det en hel del, inte bara i mellandagsrean. Det handlar om allt från frukten på Hötorget som säljs till ”halva priset” till textilier och elprylar som ständigt ”reas” ut. Halva priset – i förhållande till vadå? Alla vill vi göra fynd och då frestas många handlare att ta i för mycket. Eller i en del fall ljuga oss rätt i ansiktet. Här behövs en uppstramning av regelverket och ett slut på fusket. Att ”priser fluktuerar”, som handeln förklarar, räcker inte som ursäkt, det betyder ju att ordinariepriset sätts godtyckligt och då blir det ju rätt värdelös information för konsumenterna. Påståenden av vad man ”sparar” blir ju också väldigt ihåliga.

Liksom slut med andra trix. Som lockvaror som är slut redan när butiksportarna slår upp. Sånt är förbjudet men förekommer ändå. Och det är bara så lågt, så dåligt! Skälet till att det ändå sker är att riskerna för handlaren är små jämfört med möjligheten att locka folk till butiken så att man kan kränga en lite dyrare pryl. Vem vill åka hem tomhänt om man spetsat på ett köp..?

Aaaaah, folkbildning

Har precis sett nya Plus på TV. En halvtimme har blivit en hel och Sverker har bytt program. Denna bastion inom konsumentjournalistiken skulle nu pröva en ny form och det skulle kunna bli ytligt, tramsigt, trist eller oengagerande. Men det blev det inte. De höll spänningen vid liv hela timmen ut med tre parallella historier. De kompletterade varandra, liksom de tre programledarna. Detta var TV som berörde (lite smetigt ibland i skildringen av kvinnan som sparade till teckenspråkskurs, men OK). Och i alla tre fallen var det genuin folkbildning, var och en på sitt sätt. Ytterligare nån miljon har nu klart för sig en av konsumentköplagens viktigaste regler: Att det inte är tillåtet att bolla drabbade kunder mellan olika parter. Och som fattar vad en Xbox är för grunka. Särskilt gillade jag uppsummeringen på slutet, med den självklara frågan om Dell tänker bemöta framtida kunder på samma sätt som skett när TV-kameran var där. Det klingade rätt ihåligt, det där som direktören sa om bemötande och service. Hoppas de följer upp.

Onödiga försäkringar

Läste att KO ger sig på hemelektronikkedjornas extraförsäkringar för TV, telefoner, ljudanläggningar, datorer etc. De är kritiska mot två av de värsta avarterna – att man betalar fem år redan från start och att försäkringen inte täcker totalskada (!). Det är utmärkt, och på tiden. Men dessa försäkringar är ett generellt problem. Många övertalas av ivriga säljare att ta den där extra försäkringen och kanske betalar 500 kronor extra – bara för en enda pryl. Sanningen är ju att detta är ganska dåliga, dyra och i grunden onödiga försäkringar. Konsumentköplagen och hemförsäkringen ger ett ganska bra skydd, särskilt om man har ett ”drulle-tillägg”. Själv säger jag alltid nej till säljarna, men de kan vara väl så envetna. Det beror på att de ofta har provision, deltar i säljtävlingar etc. En bra motreplik kan i ett sånt läge vara ”Jag trodde ni sålde grejer av kvalitet, som i alla fall ska hålla några år”. Marginalen är också så stenhård i mellan de stora ljud & bild-varuhusen att det inte är på prylarna de tjänar pengar på, utan de där ”extratjänsterna” som man försöker pracka på oss vid kassan.

Varför betala för att betala?

Förbannad på fakturaavgifterna? Du är inte ensam. Vi är många som irriteras över att det dyker upp en extra post längst ner på räkningarna. Kallas den inte fakturaavgift kallas den administrativ avgift eller något annat innovativt. Ett tillägg är det i alla fall till det man trodde var priset, ett tillägg på 15 – 35 kronor. Göteborgs-Posten har räknat ihop vad ett hushåll kan få betala i såna här avgifter. Det blir närmare 1600 kronor om året – för fast telefon samt en mobiltelefon, el, bensinkort, matkonto, försäkring och en avbetalning på en bil. Rätt mycket pengar, alltså.

Fakturaavgifter har funnits så länge det funnits fakturor och de verkar inte vara i avtagande, snarare tvärtom. Nu har de till och med börjat dyka upp för autogirobetalningar, hos t ex Telia och Trygg Hansa.

Två saker kan sägas. Ett: Detta är ett sätt att smyghöja priset. Detta är att lura kunderna. När väl kunden är ”hemma”, alltså har accepterat villkoren lägger man en extra avgift. 195 kronor blev plötsligt 220. Simsalabim – lite extra förtjänst.

Och två: Varför ingår inte alla kostnader i slutpriset? Det borde vara självklart. I andra sammanhang är det förbjudet att komma med överraskande tillägg – skatten på flygpriset, moms på målerijobbet (som förutsätts ingå i priset till privatpersoner). Eller som nu senast – att handlare tar ut en kortavgift, vilket är i lag förbjudet från och med augusti.

Tänk följande tanke: När du betalar maten görs ett tillägg för kassörskans lön. När du köper en platt-TV kommer en extra avgift för handlarens lokalhyra. Det skulle vi naturligtvis aldrig acceptera. Men vi accepterar fakturaavgifter. Eller tvingas acceptera. Läs i Råd & Röns ledare vad som händer den som försöker stryka avgiften.

Fakturaavgifter är ett otyg. Och de är diskriminerande. Det finns sätt att slippa dem, att skaffa e-faktura. Men det drabbar vissa grupper, de som inte har internet, inte känner sig säkra med internet eller inte har dator över huvud taget. Och de är många.

De som tar ut avgifterna säger att det är så dyrt med pappersfakturor. Dels tror jag att det är ett svepskäl för att kunna presentera ett lägre pris på själva grundprodukten. Men det bygger också på idén att ”dyra” kunder ska betala sina egna extrakostnader. Nu är det ju så att kunder är olika dyra.I en butik kan vissa kräv30 minuter att bestämma sig, andra lika många sekunder vilket kräver olika mycket personal. Extremen är försäkringar där vissa betalar i decennier utan att behöva använda försäkringen medan andra drabbas olyckor, krockar och inbrott.

Tyvärr är avgiften laglig. Den finns med i det finstilta, det som du inte hann eller orkade läsa när du tecknade avtal om telefoni, bredband, el, försäkring etc. Frågan är om den ska fortsätta att vara laglig. Om det går att förbjuda kortavgifter kan jag inte se några skäl för att inte förbjuda fakturaavgifterna.

Alla borde lyssna på Nader

Levande legenden Ralph Nader på Rival i Stockholm igår kväll

Det var lite messias-stämning igår när Ralph Nader klev in på scenen på Rival i Stockholm. Och han gjorde ingen besviken, i alla fall inte mig. Att höra honom tala om miljö, demokrati, konsumentmakt är ett lyft för själen. Ralph Nader är mannen som alla borde höra.

För den som inte känner till Nader så är han konsumentrörelsens urfader. Han har slagits mot amerikanska storföretag, korruption och miljöförstöring ända sedan slutet av 50-talet och visade igår att han är still going strong fast han snart är 80.

Hans budskap är enkla: Storföretagen har alldeles för mycket makt över tanken, sättet att räkna och över politiker (”Enda skillnaden mellan republikanska och demokratiska presidenter är hastigheten de faller till marken med när storföretagen mullrar”).

Vidare: Vi behöver omdefiniera ett antal begrepp. Det första är produktivitet. BNP mäter bara att det produceras mer bilar, vapen, läkemedel etc. Inte om vi blir effektivare, lyckligare, friskare. Och den tar inte hänsyn till miljön. Oljekatastrofen i Mexikanska golfen höjde BNP, som ett exempel. ”Indianerna i USA fattar inga beslut om de inte kan se effekterna sju generationer framåt. Och vi kallar dom vildar!!” Omdefinieras behöver också ordet ”våld”. Det inte bara terrorism och gatuvåld. Det borde handla om arbetsmiljö, föroreningar och annat som innebär att människor råkar illa ut. Vi är fast i en begreppsvärld formad av näringslivet. ”Don’t think corporate, think civic (som medborgare)”. Och han råder: ”Big talk instead of small talk” (prata om de stora viktiga sakerna, istället för småprat).

Någonstans anade man ändå en optimism. Den gröna teknologin är på frammarsch, trots att den möter kraftigt motstånd från traditionella multijättar. Vi behöver företag som går före, menar Nader, som man kan peka på och säga ”jo, det går visst”. Som när han pekade på Volvo för att få amerikanska bilföretag att införa trepunktsbälten (viss hjälp fick han från flygvapnet, som förlorade fler piloter på vägarna än i luften). Och han menade att vi ska se bakåt för att se vad som faktiskt går att uppnå. Nedgång i rökning är ett sådant exempel på en dramatisk förändring i beteende och synsätt.

Han sa mycket mer men jag slutar här. Nader är på nordisk turné, idag talar han på bokmässan. Arrangör är elbolaget Kraft & Kultur, som igår bjöd på Nader alldeles gratis. PR naturligtvis, men i detta fall synnerligen okej . Han har en egen hemsida, det finns massor på nätet, boken ”Medborgare Nader” kan rekommenderas. Ralph Nader är unik, och han har massor att lära. (24 september 2010)

Mycket luft i surftaxorna

”Varning, den här tjänsten är svindyr”. Nej, så står det inte på mobilskärmen när du är utomlands och surfar. Fast det kanske borde. Mobiloperatörerna är skamlöst dåliga på att berätta hur dyrt det är att surfa på det allmänna mobilnätet utomlands. Särskilt utanför EU – och dit hör också Norge, vilket många inte tänker på. En familj på skidsemester i Trysil hade fått en teleräkning på makalösa 114 000 kronor för att de tittat på ishockey via nätet. På TV4 i morse berättade den drabbade att mobiloperatören efter samtal gått med till att sänka till ”bara” 57 000 kronor. Vilket verkligen kan få en att fundera på hur mycket luft det är i avgifterna. Vad tar de egentligen betalt för? Surfning utomlands och vidarefakturering måste vara att skära guld med täljkniv. Självfallet har den enskilde ett ansvar men om operatörerna säljer in tjänsten stenhårt som, typ ”299 kronor i månaden” så har de också ett ansvar att uttryckligen varna för att det kan bli fruktansvärt, fruktansvärt kostsamt för den enskilde. Många förstår inte detta. Många förstår inte heller skillnaden mellan att surfa mobilt och att surfa via lokala nätverk (vilket är mycket billigare). Telefoner är krångliga apparater idag och man kan inte ställa orimliga krav på vanliga användare. Att det står i mikroskopiska avtalsvillkor är ingen ursäkt. Telebranschen brukar skrika som stuckna grisar när kommissionen sätter pristak – vilket de gjort nu inom EU för sur utomlands. Men så särskilt synd är det inte om den.

Mobilproblem som kvarstår

Mobiltelefoner klarar allt fler konster och friheten från tid och rum har blivit reell verklighet. Istället för att se Rapport klockan 19.30 i TV-soffan ser jag det på bussen när det passar mig. Men problem finns det fortfarande, inte minst med krånglande mjukvara. Problemen är också till stor del mekaniska. Kontakterna till min telefon glappar och det är lätt att få repor på glaset, trots försiktighet. Jamen hur svårt kan det va…?

Och så har vi laddarna. Ett gytter, som gör det omöjligt att låna andras laddare i nödläge och skapar avfallsproblem. Förra året kom äntligen en standard för mobilladdare, efter hot från EU-kommissionen. De flesta stora står bakom den (dock ej Apple/Iphone). Men micro-USB, som kontakten till telefonen heter, är påfallande bräcklig. Så det går långsamt framåt, men massor återstår.