Spännande ny lag

I slutet av nästa vecka får vi konsumenter ett starkare skydd. I alla fall på papperet. Detta tack vare EU. Som en trög supertanker flyttar sig konsumentlagstiftningen framåt och innebär förbättringar inte bara för oss här i Sverige utan i unionens alla hörn. På många håll har det varit minst sagt uselt med den saken. Vi i Norden har tidigare kunna stoltsera med att ha det bästa konsumentskyddet, men nu är inte detta en sanning längre. Det jämnar ut sig. Och blir alltså också långsamt bättre. Men långt ifrån fullbordat. Inte minst är det köp av digitala produkter, alltså nedladdningar, som behöver förbättras. Konsumenträttsdirektivet, som träder i kraft 13 juni, har varit en av dessa sega lagpaket som europeiska konsumentrörelsen BEUC och vi i Sveriges Konsumenter har ägnat mängder av energi åt att få bra. Och trots att vägen varit lång och vindlande och det höll på att sluta dåligt några gånger så blev det riktigt bra. Exempelvis får vi nu även laglig ångerrätt när vi köper av gatuförsäljare, vilket är en förbättring. Men lagboken och verkligheten är inte alltid samma sak, så nu blir det spännande att få se vad som händer. Det finns nämligen flera fällor. Lagen gäller avtal som ingås ”utanför affärslokaler”, alltså typ torg, gallerior etc. Vad som redan händer, och som våra konsumentvägledare hör, är att gatuförsäljare får tillstånd att sälja inne i affärer och slipper därmed ångerrätten. Det andra kruxet är ju hur konsumenten får informationen om sin ångerrätt. Uppfinningsrikedomen brukar vara stor att blanda bort korten så att kunden inte förstått sina rättigheter. Nya lagen innehåller flera förändringar, en av de mer uppmärksammade är rätten att få pengarna tillbaka även om prylen använts. Här ska man lägga märke till att handlaren har rätt att göra ett avdrag för just det. Med hur mycket – ja, det är synnerligen oklart. Här behövs praxis, alltså typfall i framför allt Allmänna reklamationsnämnden. Så mycket återstår.

Slaget om frihandeln är igång

I två dagar har konsumentkämpar från USA och EU diskuterat i Bryssel. Ämnet kommer att gälla dig, mig och alla andra konsumenter – ett kommande frihandelsavtal mellan just USA och EU. Förkortat TTIP. Det är sega, omfattande och svårbegripliga förhandlingar under ståtliga deklarationer om att alla kommer att vinna på detta. Så enkelt är det tyvärr inte. Frihandel är bra och kan innebära stora vinster för konsumenterna. MEN det finns alldeles för mycket som pekar på att detta drivs stenhårt att företag och näringsliv som vill urvattna konsumentskyddet i EU – och att de har åtminstone de amerikanska förhandlarna med sig. Det är en extremt sluten process med en skriande obalans mellan intressena. 700 företrädare för företag får tillgång till utkasten till avtalstexter men som känt bara en (1) konsumentföreträdare och hon har fått munkavle. Någon ändring på detta lovades inte. Över huvud taget misslyckades de amerikanska regeringsföreträdarna att ingjuta något förtroende eller hopp om ökat inflytande för konsumentorganisationer – vare sig det gäller finansiella tjänster, livsmedel, nanoteknik, GMO, dataintegritet, upphovsskydd eller något annat av alla de områden detta handlar om. Lite bättre lät det från EU-sidan. Konsumentkommissionären Mimica lovade transparens, involvering av konsumentorganisationer, att inte sänka konsumentskyddet etc. ”Konsumentskyddet är inte russinen i kakan, det ÄR kakan” var ett av hans citat och det låter ju hoppfullt. En annan företrädare lovade att inte kompromissa om försiktighetsprincipen – central i allt konsument- och miljöskydd. Återstår att se hur långt det där håller när det kommer till kritan. Konsumentorganisationerna i rummet var inte övertygade, eftersom det alla vet att i slutet handlar om hård press från företagssidan och svårbegripliga men viktiga detaljer i avtalstexterna. Så vi får se. Men ett stort steg vore att öppna upp hela upp processen och på allvar låta konsumenternas företrädare få reellt inflytande. Kör med öppna kort! Det skulle skapa förtroende.

Värdiga pristagare!!

Louise Ungerth och Fredrik Gertten – så heter de två mottagarna av Blåslampan 2013. De fick i kväll ta emot sina priser plus en check om 10 000 kronor från konsumentminister Birgitta Ohlsson. Under publikens jubel.

Grattis!!! till att börja med. Att det blev två pristagare detta år visar på ett sätt att det var mycket välförtjänst – det var svårt att välja en (jag var med vid jurymötet). Louise har arbetet i många år på Konsumentföreningen Stockholm med  kampanjer och folkbildning. Fredrik har gjort två mycket uppmärksammade filmer – Bananas och Big Boys Goes Bananas. Det som förenar båda är att de lyckats förändra. De är därmed föredömen eftersom de visar att det faktiskt går. Trots att man har mycket mäktiga fiender. Trots att det kan tyckas svårt att ändra invanda beteendemönster hos konsumenter och slentrian hos industrin.Grattis igen. Här finns motiveringarna.

Prisutdelningen avslutade dagen på temat ”Företagen och dina hemligheter”. Det var en mycket engagerande och intressant eftermiddag med många nya inblickar och tankar. Suveränt modererat av Plus-journalisten Åsa Avdic (som hade höstpremiär på TV samma kväll). Författaren Fredrik Alverén gav ett smakprov över hur vår nya sköna värld kan se ut med digital koll på oss och våra tankar. Det var riktigt läskigt. Och de tre politikerna som var med var rörande överens om mycket – att lagstiftningen aldrig hinner med och att det är svårt att politiskt helt lösa problemen som finns med integriteten.

Miljöpartiet satsar mest

Partierna har lagt sina budgetar och när röken nu skingrats framstår Miljöpartiet som segrare. Ur konsumentperspektiv, vill säga. Tittar man i sifferkolumnerna är de det enda partiet som ökar satsningen på de frivilliga konsumentorganisationerna – och de som satsar mest på Konsumentverket. I reda pengar är det 35 miljoner, vilket på fyra år är 140 miljoner. Det slår med råge Birgitta Ohlssons satsning om 60 miljoner på samma tid – och då koncentrerade till en central vägledning som har sina fördelar men också sina stora risker (vilket vi påtalat på olika sätt). Miljöpartiet är faktiskt det enda parti som höjer det blygsamma anslaget till konsumentorganisationer från 12 till 27 miljoner, alltså mer än en fördubbling. Bidraget om summa 12 miljoner, kaffepengar iden statliga kassan, har stått still sedan 2008, trots inflation, trots ökad konkurrens om medlen, trots brist på finansiering till en rörelse som alla erkänner behövs mer än någonsin men som knappast kan hänge sig åt sponsring av trovärdighetsskäl. För de föreslagna 27 miljonerna skulle skattebetalarna kunna få betydligt mer konsumentmakt för pengarna – i form av konsumentröster vid fler bord där besluten fattas, i form av mer oberoende information och stöd, i form av fler remissvar och synpunkter på förslag som berör oss alla, debatt och mer tryck mot företag som blåser oss och som inte tar sitt ansvar. Mer konsumentperspektiv, mer konsumentnytta, mer balans mellan näringsliv och oss alla som handlar det företagen producerar. För det behövs.

Dagen med stort K är här

De flesta har säkert hört talas om både Kanelbullens dag och Kvinnodagen men få har hört talas om Konsumentdagen. Tyvärr. Den har firats världen över i många år men har hittills passerat relativt obemärkt förbi. Nu är den här, den 15 mars. Det är Consumers International med sina 220 medlemsorganisationer som varje år kampanjar gemensamt under en dag för konsumenternas bästa. I år är temat ”Consumer Justice Now”. Snacka om angeläget, med tanke på alla orättvisor, om brist i balans mellan näringslivets och konsumenternas intressen, om skillnaden mellan att HA rätt och att FÅ rätt! Läs mer på vår hemsida.

Året är full av ”dagar” som sätter ljuset på än det ena än det andra, men bara vissa lyckas nå igenom ”bruset”. Det handlar ofta om vilken marknadsföringsbudget som finns och om det finns tillräckligt många som agerar kraftfullt för att lyfta dagen. Eller om den har FN-status. Det hoppas vi och övriga konsumentrörelsen att den ska få. Kanelbullens dag är en kommersiell jippodag, kvinnodagen en viktig manifestdag och konsumentdagen borde bli som den senare – en dag då vi alla uppmärksammar problem och orättvisor som vi sedan bär med oss in i alla andra dagar och lägger lite mer krut på att lösa. Det

Äntligen smäller det!!

Ni vet hur det är när man planerat något en lång tid och så börjar det närma sig – en avresa, en fest, ett besök. Och så är dagen här, dagen som verkade så otroligt avlägsen då vid starten. Precis så är det för oss på Sveriges Konsumenter. I över ett år har vi planerat för att vara värdar för Europas hela konsumentrörelse och ordna en stor konferens om hållbar utveckling. Och nu är den här. Vart tog det där året vägen? Och vi vet att plötsligt är det fredag kväll och då är allt över. Förhoppningsvis är vi då lyckliga och nöjda när vi av utmattning somnar framför TV:n innan Rapport ens kommit till vädret…

Det handlar om konferensen ”Consumers Act for Sustainability” som vi ordnar på Bryggarsalen i Stockholm med 140 anmälda gäster. Med klimatkommissionär Connie Hedegaard, konsumentminister Birgitta Ohlsson och konsumentlegendaren Anwar Fazal på talarlistan. Bland många andra. Vi ser det som ett tillfälle att visa vad hållbar utveckling innebär – mycket mer än ”bara” miljö – och att visa på hur nödvändigt det är att hela konsumentrörelsen blir en viktig spelare i den processen. ”Time to act” är rubriken på slutdiskussionen och det är ett viktigt måtto. Dags för verkstad, hade det också kunnat heta men det är ju lite svårt att översätta…På kvällen ska vi äta god middag som Stockholms stad bjuder på i Stadshuset, och därefter åker vi ut med båt för att visa en glimt av ”Nordens Venedig”.

På fredag är det sedan BEUC:s generalförsamling, med bland annat val till styrelsen. Vi vill vara med där även i fortsättningen för att kunna påverka både BEUC och EU:s konsumentpolitik. Vi får se hur det går.  Hela tvådagarsmötet här i Stockholm är som en stor raket, en europeisk fest som avslutar vårt jubileumsår. Och på torsdag smäller det äntligen!!!

Vi hoppas på en Norman-effekt

Idag är det ju dagen B som i budgetpropp. Även om det mesta redan är känt genom månader av PR-släpp så har ju först idag den samlade bilden. För en som arbetat i decennier med konsumentfrågor är den tudelad. Den som gläder mig är framför allt satsningen på konsumentskydd på finansiella tjänster. Snacka om behov. Extra roligt var det se att regeringen lyfte upp det som en av de viktigaste nyheterna i årets budget. Mig veterligen har ordet ”konsumentskydd” aldrig hållts fram på den här höga nivån och på regeringens första sida, som det som man vill slå sig för bröstet för. En trend, måhända..? Kanske det. Låt oss hoppas det. Här kan man verkligen snacka om behov, med tanke på alla konsumenter som känner sig kuvade, lurade, förvirrade och allmänt förbannade på banker, finansbolag och smarta försäkringsrådgivare med sina komplexa ”produkter”. Bakom satsningen står finansmarknadsminister Peter Norman, en man som talar som en konsumentrepresentant i många lägen, med samma indignation, och som utlovar rader av krafttag mot oligopolfasoner och lomhördhet mot kunderna. Låt oss hoppas att han kan infria förväntningarna, det vore i så fall verkligen på tiden. Mer pengar har han i alla fall fått loss, till konsumenternas bästa. De går främst till Finansinspektionen och Konsumentverket.

Sämre är det på andra området. Liksom det varit de senaste decennierna är konsumentpolitiken ett pytteområde som närmast är ett kortfattat annex till utgiftsområde 18. 197 miljoner använder staten här, ungefär 0,2 promille av hela statsbudgeten. Tydligen är konsumenterna inte värda mer. Upprörande är också att stödet till konsumentorganisationerna är helt oförändrat, inte ens indexuppräknat. Detta till skillnad från myndigheterna som oftast får kompenseras för kostnadsökningar. Var finns regeringens engagemang för civila samhället – i annat än ord? Vidare saknas Norman-liknande satsningar på alla andra konsumentområden – livsmedel, boende, energi, digitala tjänster… Där är det business as usual. Ord om hur ”viktigt” det är, men inga resurser. Låt oss alltså hoppas på en Norman-effekt på hela konsumentpolitiken. Fast ännu större.

Reklam, fetma och EU…

…har det handlar om för min del dessa första två dagar av Almedalsveckan. Reklam – en debatt som Sveriges Annonsörer ordnade om varför en ny undersökning visade att allt fler tycker illa om reklam. Mitt svar: Den finns överallt, är tröttande, lurig och slingrar sig inpå oss på nya vägar där det inte framgår att vi utsätts för kommersiella budskap. Fetma – det var Viktväktarförbundets diskussion om hur man kan arbeta mer förebyggande för mindre fetma och ökad folkhälsa. Och EU – det handlade om hur EU kan ge medborgarna ökat inflytande. I alla tre har jag varit inbjuden för att ge konsumentperspektivet, alltså se frågorna både från ”köksbordet” och vardagen och från oss som ”konsumentlobbyister”. En entimmesdebatt i Almedalen löser inga problem men kan ge några nya välbehövliga insikter hos makthavare och göra att utvecklingen kanske tar några myrsteg i rätt riktning. Dessutom placerar det Sveriges Konsumenters och våra mål på kartan. Och så ger det nya kontakter, det är spännande och intressant att möta sådana som Filippa Reinfeldt, Anna-Maria Corazza Bildt och Anders Eriksson, vd för Sveriges Annonsörer.

Jag är positiv till Almedalsveckan. Det är ofattbart många seminarier – 1800 mot 1500 förra året. Det är en en hel del mingel som mest verkar vara för att PR-branschen ska frottera sig med varandra. Men det är en demokratisk mötesplats om man väl tagit sig hit och den ger mycket möjligheter att göra sig hörd. Och att få nya insikter av de bästa experterna och tyngsta makthavarna vi har i Sverige. Och i morgon är det vår tur att ordna årets konsumentseminarium – Vilse i valfrihetsdjungeln. Vi utmärker oss genom att ha ett suveränt gäng spännande och ”tunga” politiker. Och att vi inte sätter frågetecken efter rubriken. Välkommen kl 8.30 till Högskolan, sal E45.

Varför har ingen berättat det här för mig?

Bland unga idag finns en oerhörd ilska och frustration över att man blir illa behandlad som konsument. Tyvärr kombinerad med en brist på kunskap om vad som faktiskt gäller, vilka rättigheter alla konsumenter har att ångra köp, gå tillbaka med en trasig vara etc. Och då kan det låta precis som i rubriken när de inser att de hade rätt i alla fall, den där gången när de blev avsnästa, avvisade, bortkollrade av butiksbiträdet eller säljaren. Tyvärr också ett duktigt underkännande av dagens futtiga hem- och konsumentkunskap i skolan. Idag kör vi gång vår stora satsning ”Ingen blåser mig”. Vi har fått ett rejält bidrag av Arvsfonden för att i tre år göra ungdomar kunnigare och kaxigare som konsumenter. Vi har ”värmt upp” ordentligt inför vår treårsresa genom två andra projekt – varav det ena lanseras idag. Det är webbplatsen Ingen blåser mig, som ska vara ett nav i våra ungdomssatsningar. Här ska ungdomar mötas, inspirera varandra, få tips om hur man blir en konsumentaktivist. För det är det som vi satsar på, att få fler att bli  aktiva genom att reklamera köp av dåliga grejer, genom att blogga och twittra i konsumentfrågor, genom att kampanj, bojkotta, flashmobba, carrotmobba och på alla möjliga andra sätt kämpa för ökad konsumentmakt – för både sig själv och för alla konsumenter (undrar du vad en carrotmobb är – gå in på sajten, jag har haft dimmiga begrepp tills jag själv deltog i en i sommar). Vi har redan nu en ”panel” av ungdomar som har utbildats och engagerats, som är grunden för något riktigt riktigt stort. Och det är härligt att se vilket engagemang det finns bland ungdomarna när de väl förstår att bakom det urtrista ordet ”konsumentfrågor” döljer sig deras vardag, deras plånbok, deras hälsa. Och en faktisk möjlighet att påverka. Att ungdomar skulle vara ointresserade är bara skitsnack. Repliken ”Varför har ingen berättat det här för mig?” säger en hel del. Liksom rubriken på hela projektet ”Ingen blåser mig”. Som gammal (relativt sett) konsumentaktivist  tycker jag att detta ska bli jättekul. Och stort. Och långvarigt. Here we come!

Almedalen på gott och ont

Årets politiska megashow är igång – Almedalsveckan i Visby. Sveriges Konsumenter ska dit (se hemsidan), jag ska dit. Jag ser verkligen fram emot det, men uppriktigt talat med lite blandade känslor. Jag har på plats följt politikerveckan sex år i rad och mycket har hänt. I år är det – igen! – fler evenemang än någonsin, 1500. Detta trots att det är året efter ett valår. Förra året var det också rekord och då suckades det (för vilken gång i ordningen vet jag inte) att nu kan det väl ändå inte bli mer. Vem ska gå på allt detta? Så konkurrensen var och är stenhård, rätt många seminarier kommer att ha glest med publik. Tidigare år har jag sett flera påkostade hearings med dyra lokaler och moderatorer i trettiotusenkronorsklassen, där den handfull som satt i bänkarna uteslutande var från delatagarnas egna organisationer.

Men för att bena ut fenomenet Almedalen – först det positiva:
Tillgängligheten och mötena: Det är en avslappnad mötesplats där gräddan av Sveriges beslutsfattare strosar runt i samma kvarter med shorts och ett leende på läpparna. Det är unikt och gör det enkelt för organisationer som vår att knyta nya kontakter, få en pratstund eller boka ett möte längre fram.
Kvaliteten: Seminarierna är ofta av mycket hög klass, med aktuella teman och högintressanta och kompetenta föreläsare. Enorma möjligheter att kompetensutveckla, skaffa nya data. Att föra fram sina ståndpunkter och vara med i intressanta diskussioner. Och allt är gratis. Ett gigantiskt folkbilningsuniversitet, inklämt på en vecka. Jag vet kunskapstörstande semesterfirare som passar på att ta för sig av smörgårdsbordet – både det bildliga och det bokstavliga. Och som får sin kändismöteskvot fylld för ett par år framåt (ett semestertips, kanske…!)

Sedan det negativa:
Money talks: Hotell och attraktiva arenor är fullbokade flera år i förväg till skyhöga priset. Som stiger hela tiden. Vi har blivit sv med boende för att PR-firmor bjudit dubbla hyran. Plånbokens storlek gör att de, storföretag och för den delen stora organisationer har mycket större möjlighet att få genomslag. Klyftan har ökat mellan stora och små aktörers chans att synas. Även det offentliga Gotland deltar i racet, Gotlands museum tredubblade förra året sin hyra för en halvdag till 15 000 kronor.
Berättigade satsningar? När Försvarsmakten satsar 900 000 kronor (DN idag) att vara med kan man fråga sig om det är rätt användningav skattepengar. För de vill ju påverka politikerna, sina uppdragsgivare. Ska de det? Är det värt det?

Alltnog: Almedalsveckan är igång och det ska bli mycket intressant vad fokus blir i år. Jag kommer som vanligt att ha på mig konsument-glasögonen och höra av mig här på bloggen och via Twitter. Vill du kolla förra årets blogginlägg från de olika partiernas dagar så kolla in juli 2010 här nere till höger.

Själva satsar vi på en hel eftermiddag om offentligt upphandlade måltider – en sprängande aktuell politisk fråga. Kom till Gotlands Högskola tisdag eftermiddag om du är i Visby. Jag och ordförande Örjan Brinkman inleder och vi kan lova en intressant eftermiddag tillsammans med våra medlemsorganisationer.