Vem läser dina sms?

Det börjar kännas allt mer läskigt att vi alla är så totalt beroende av fem amerikanska bolag – Google, Facebook, Microsoft, Apple och Netflix. Övervakningssamhället är här och för ”The Big Five” handlar allt i slutändan om att ständigt vässa sina affärsmodeller.  Just nu gäller det Facebook, som sedan årsskiftet bland annat har rätt att kolla dina privata sms. Det beror på att du som användare redan från början accepterade långt mer än vad du förmodligen insåg. Och så länge du har samtyckt till det, till exempel genom att installera Messenger i din telefon, har Facebook stora möjligheter att snoka, stalka och kolla upp både dig och dina vänner. Förmodligen inget du tänkte på när du blev medlem och accepterade deras 18-sidiga personuppgiftspolicy (som få läser igenom eller förstår vad den innebär).

Öga

Vad blir då konsekvenserna av de nya villkoren?

  • Sannolikt kommer du att få fler meddelanden om händelser nära dig, eftersom Facebook har fått ännu större möjlighet att följa dig, var du är och vad du gör.
  • Du kommer visserligen att få större möjligheter att ta bort annonsörer, men med geostyrning kommer ändå annonsörernas möjligheter att rikta marknadsföring till just dig, vid precis rätt tillfälle, att öka.
  • Du kommer att få möjligheter att köpa saker som marknadsförs på Facebook direkt på sidan, utan att slussas vidare till en nätbutik.

Att detta är ett led i att göra Facebook mer lockande för annonsörer behöver man inte tvivla på. Men vill vi ha Facebook som en gigantisk annonsplats eller en plattform för sociala kontakter? Redan idag får våra konsumentvägledare samtal från massor av konsumenter som av misstag råkat klicka på något på Facebook som de trodde var gratis men som visar sig vara ett abonnemang på något man inte tänkt köpa.

Det är hög tid att vi konsumenter säger ifrån! Och att Datainspektionen undersöker om Facebooks personuppgiftspolicy verkligen stämmer överens med vår svenska personuppgiftslag.

Maktmissbruk av Ticnet

Är man stor ska man vara snäll. Ticnet har närmast monopol på biljettförsäljning via nätet här i landet. De är inte snälla. Jag skulle säga att de missbrukar sin stora makt. Deras villkor är väl gömda och hårresande. Genom att fylla i dina uppgifter och klicka på ”Acceptera” får en massa andra företag tillgång till dina privata uppgifter, NIX sätts ur spel och du kan bombarderas av reklam och säljsamtal fast du inte förstår hur i herrans namn de fått reda på allt det där om dig.

För att du ska få köpa en sketen biljett till en konsert på Globen en enda gång avkrävs du av Ticnet namn, adress, mobilnummer, e-postadress. De vill veta ditt kön (!). Och – värst av allt: Dessutom kartlägger de dina beteenden och dina intressen genom vad du gör och handlar på hemsidan. Sedan kan de lämna ut eller sälja alla dessa uppgifter, denna ”profil” till vem de behagar, i Sverige, i EU eller i övriga världen. De flesta konsumenter ser inte att de går med på det, eftersom uppgifterna effektivt gömts undan längst ned och längst bort på hemsidan. Ingen människa har tid att läsa alla de långa avtal man tvingas gå med på för enkla internettjänster. ”Med ditt medgivande kan du även bli kontaktad direkt av tredje part” är en av nyckelmeningarna hos Ticnet, men de allra flesta hittar naturligtvis aldrig dit och skulle de ändå göra det är det förståeligt och mänskligt att inte förstå hela innebörden. Detta vet naturligtvis Ticnet, så det är svårt att frigöra sig från misstanken att de kör en riktigt fuling.

Det är rena hånet mot konsumenterna. Alternativet blir att avstå från att gå på konserter, teatrar och idrottsfester. Det är inte rätt. Det kan inte vara rätt. Det är inte ett konsumentskydd värt namnet. Idag anmäler vi Ticnet till Konsumentverket för att få en prövning eftersom vi anser att deras villkor är oskäliga. Med tanke på alla avtalsvillkor som konsumenter måste godkänna på nätet och med tanke på alla personuppgifter som krävs av oss för småtjänster så måste det bli en rimlig situation och ett skydd för alla vanliga, stressade konsumenter som varken har tid eller kompetens att leta efter lurigheter.

Vi gick på Ticnet redan i somras med vår rapport ”I agree – men till vad?”. Då anmälde vi fem av tolv granskade företag till Datainspektionen för brott mot personuppgiftslagen. Resultatet: Noll. Inspektionen gjorde ingenting åt det. Och Ticnet gjorde inget – förutom att göra uppgiften om könstillhörighet frivillig. Bravo!