Flygbolaget Ryanair har som affärsidé att flyga folk dit de ska (oftast) för en billig penning (om man inte gör några tillval…) men att sedan nonchalera klagomål, hur juridiskt välgrundade de än är. Bolaget är mer eller mindre stammis hos Allmänna reklamationsnämnden och dessvärre också på Råd & Röns svarta lista. SVT:s Rapport har har nu gjort ett längre reportage om detta och det är bara att konstatera att bolaget tyvärr verkar oförbätterligt. De gör ingenting de är absolut tvungna till. De har krånglat mot kravet att visa totalpris (inklusive skatter etc) i annonseringen, de har krävt avgifter för att betala med kort, de har krånglat med ersättning för nekad ombordstigning och nu krånglar de när en svenska myndighet säger åt dem att ersätta svenska konsumenter. Det är svek och skandal. Det ska inte vara ett lotteri att anlita ett flygbolag. Att man är lågprisbolag innebar ingen rätt att strunta i konsumenterna sedan de betalat, där gäller reglerna lika för alla. Seriösa bolag följer ARN:s beslut vad de än tycker. Svaret från Ryanair att de i praktiken skiter i ARN och tycker SAS – som följer besluten – får skylla sig själva är häpnadsväckande nonchalant. Även andra flygbolag struntar i ARN:s beslut, där gamla Lufthansa intar en föga smickrande andraplats på listan. Det här beteendet gör det nödvändigt att titta på hur man kan skärpa tyngden i ARN:s beslut. Systemet med ”utomrättsligt prövning” av tvister är bra men inte perfekt. Om besluten bara följs till viss del, som är fallet i flera branscher som till exempel bland hantverkare och flygresor behövs krafttag. Man ska få rätt om man har rätt.

Bland unga idag finns en oerhörd ilska och frustration över att man blir illa behandlad som konsument. Tyvärr kombinerad med en brist på kunskap om vad som faktiskt gäller, vilka rättigheter alla konsumenter har att ångra köp, gå tillbaka med en trasig vara etc. Och då kan det låta precis som i rubriken när de inser att de hade rätt i alla fall, den där gången när de blev avsnästa, avvisade, bortkollrade av butiksbiträdet eller säljaren. Tyvärr också ett duktigt underkännande av dagens futtiga hem- och konsumentkunskap i skolan. Idag kör vi gång vår stora satsning ”Ingen blåser mig”. Vi har fått ett rejält bidrag av Arvsfonden för att i tre år göra ungdomar kunnigare och kaxigare som konsumenter. Vi har ”värmt upp” ordentligt inför vår treårsresa genom två andra projekt – varav det ena lanseras idag. Det är webbplatsen Ingen blåser mig, som ska vara ett nav i våra ungdomssatsningar. Här ska ungdomar mötas, inspirera varandra, få tips om hur man blir en konsumentaktivist. För det är det som vi satsar på, att få fler att bli  aktiva genom att reklamera köp av dåliga grejer, genom att blogga och twittra i konsumentfrågor, genom att kampanj, bojkotta, flashmobba, carrotmobba och på alla möjliga andra sätt kämpa för ökad konsumentmakt – för både sig själv och för alla konsumenter (undrar du vad en carrotmobb är – gå in på sajten, jag har haft dimmiga begrepp tills jag själv deltog i en i sommar). Vi har redan nu en ”panel” av ungdomar som har utbildats och engagerats, som är grunden för något riktigt riktigt stort. Och det är härligt att se vilket engagemang det finns bland ungdomarna när de väl förstår att bakom det urtrista ordet ”konsumentfrågor” döljer sig deras vardag, deras plånbok, deras hälsa. Och en faktisk möjlighet att påverka. Att ungdomar skulle vara ointresserade är bara skitsnack. Repliken ”Varför har ingen berättat det här för mig?” säger en hel del. Liksom rubriken på hela projektet ”Ingen blåser mig”. Som gammal (relativt sett) konsumentaktivist  tycker jag att detta ska bli jättekul. Och stort. Och långvarigt. Here we come!