Socialt ansvar är temat för många seminarier här i Almedalen. 86 procent av svenska folket anser företagen ska ta samhällsansvar.  Sex av tio har någon gång valt bort en produkt eller tjänst av detta skäl. Allt enligt en undersökning som presenterats på seminariet ”Ska företagen ta socialts ansvar?”. Vilket för övrigt är fel sätt att ställa frågan, mer korrekt är vår egen rubrik på vårt seminarium den 8 november: Hur ska företagen rädda världen? En annan viktig fråga är: Lönar det sig att vara schysst? Allt fler är beredda att svara ja på den frågan. Eller att se ansvar för miljö och socialt ansvar som en ”hygienfaktor”, alltså något som man inte kan strunta i för då kan det gå riktigt illa. Känslan här på Almedalen är att det är mycket stora krafter i rörelse. Allt syns inte för oss som konsumenter, men nätverk, policies, tjänster, produkter, normer utifrån hållbarhetsperspektiv skapas i en rasande takt. Det finns en del kritiker till alltihop, som talar om ”vänsterns trojanska häst” och att hela utgångspunkten med att företagens över huvud taget har ett samhällsansvar har fel. Gudskelov är de få, och de blir allt färre. Företagens är en del av samhället, de tar del av samhällstjänster som utbildad arbetskraft och infrastruktur och ska därför ta ett samhällsansvar. De har också en moralisk skyldighet, utan att därmed på något sätt blir omoraliskt att tjäna pengar.

Våra kläder utgör en av de största miljöbovarna. För att ta fram en vanlig t-shirt – en sån där som och jag har massor av hemma i garderoben – slukar 500 liter vatten och tre kilo kemikalier (varav en stor del gifter) i produktionen.  Detta i en tid när kläder är slit- och släng-varor, reklamen handlar om låga priser och alternativen ofta är svåra att hitta (se bland annat vårt projekt ”Gröna trådar”). Igår ordnade Fair Trade Center ett jätteevenemang i Almedalen, där man visade tuffa kläder i material som är snälla mot natur och människor i produktionen. Celebriteter som Åsa Romson, Softa Arkelsten och Gudrun Schyman som lite ovant men förtjust vandrade upp och ner för catwalken. Jubel och applåder. Lite halleluja-stämning som inger ett lite hopp om bättre skjuts på den megaförändring som krävs. Men det är mycket långt kvar och här krävs både nytänk och många som jobbar för att göra schyssta kläder till normen och inte undantaget.

Tre miljoner frukostar, luncher och middagar serveras varje dag i det offentliga. Här på skolor, sjukhus och äldreomsorg finns ingen valmöjlighet, här lyser ofta miljö- och djurskydd med sin frånvaro. Mycket smakar inte och serveras på ett sätt som mest skapar avsmak och är långtifrån så hälsosam som den borde. Detta var utgångspunkten för Sveriges Konsumenters seminarium i frågan i Almedalen.  Och trots stenhård konkurrens blev det överfullt i salen när experter från olika gång redde ut problemen och möjliga lösningar. Några slutsatser: Detta är ingen fråga om pengar, det är en system- och kunskapsfråga. Samtidigt är det djupt oroväckande att domstolar nu börjat tolka lagen som att man inte kan ställa djurskyddskrav i offentlig upphandling, bland annat i Sigtuna. Vilket är helt befängt och måste lösas på politisk väg snarast. Ett stort problem är också att ett fåtal stora företag, bland annat Cervera, konsekvent överklagar upphandlingsbeslut och därmed bidrar till att bromsa en hållbar utveckling. Några av dem som också behöver göra läxan är regeringen, Konkurrensverket med flera. Det finns hopp och goda exempel, bland annat Region Skåne, som ligger långt framme och som var med på seminariet.

Vi på Sveriges Konsumenter har ju traditionellt tala mycket om maten på butikshyllorna, men nu har vi gått ett steg längre. Och här behövs en aktör med ett renodlat konsumentperspektiv – och det är vi!

Arlanda. Försening. Dis. Alla verkar vara på väg till Almedalen. Känns spännande att få vara en del av detta. Har gått igenom seminariekalendern, som vanligt finns det alldeles för mycket man vill gå på och alldeles för mycket som krockar. Som sagt, Almedalen är ett gratis v, men tyvärr alldeles för mycket kvalitet på alldeles för kort tid. Lite synd att så många seminarier kommer att stå med halvtomma lokaler när de är värd ett betydligt bättre öde. Igår startade den partipolitiska delen av politikerveckan med talen av partiledarna. Miljöpartiet pratade mycket om utbildning och behovet av kunskap, förvånansvärt lite om miljö. Och ingenting om konsumentpolitik. Det lär knappast Fredrik Reinfeldt göra ikväll heller. Moderaterna har helt tagit mediakommmandot idag med utspel på alla kanter.Skickligt, men också skrämmande att det med skicklig PR går att dominera media så fullständigt.

Och i morgon är dags för vårt eget seminarium – en eftermiddag på temat Den offentligt upphandlade måltiden. Återkommer till den.

Årets politiska megashow är igång – Almedalsveckan i Visby. Sveriges Konsumenter ska dit (se hemsidan), jag ska dit. Jag ser verkligen fram emot det, men uppriktigt talat med lite blandade känslor. Jag har på plats följt politikerveckan sex år i rad och mycket har hänt. I år är det – igen! – fler evenemang än någonsin, 1500. Detta trots att det är året efter ett valår. Förra året var det också rekord och då suckades det (för vilken gång i ordningen vet jag inte) att nu kan det väl ändå inte bli mer. Vem ska gå på allt detta? Så konkurrensen var och är stenhård, rätt många seminarier kommer att ha glest med publik. Tidigare år har jag sett flera påkostade hearings med dyra lokaler och moderatorer i trettiotusenkronorsklassen, där den handfull som satt i bänkarna uteslutande var från delatagarnas egna organisationer.

Men för att bena ut fenomenet Almedalen – först det positiva:
Tillgängligheten och mötena: Det är en avslappnad mötesplats där gräddan av Sveriges beslutsfattare strosar runt i samma kvarter med shorts och ett leende på läpparna. Det är unikt och gör det enkelt för organisationer som vår att knyta nya kontakter, få en pratstund eller boka ett möte längre fram.
Kvaliteten: Seminarierna är ofta av mycket hög klass, med aktuella teman och högintressanta och kompetenta föreläsare. Enorma möjligheter att kompetensutveckla, skaffa nya data. Att föra fram sina ståndpunkter och vara med i intressanta diskussioner. Och allt är gratis. Ett gigantiskt folkbilningsuniversitet, inklämt på en vecka. Jag vet kunskapstörstande semesterfirare som passar på att ta för sig av smörgårdsbordet – både det bildliga och det bokstavliga. Och som får sin kändismöteskvot fylld för ett par år framåt (ett semestertips, kanske…!)

Sedan det negativa:
Money talks: Hotell och attraktiva arenor är fullbokade flera år i förväg till skyhöga priset. Som stiger hela tiden. Vi har blivit sv med boende för att PR-firmor bjudit dubbla hyran. Plånbokens storlek gör att de, storföretag och för den delen stora organisationer har mycket större möjlighet att få genomslag. Klyftan har ökat mellan stora och små aktörers chans att synas. Även det offentliga Gotland deltar i racet, Gotlands museum tredubblade förra året sin hyra för en halvdag till 15 000 kronor.
Berättigade satsningar? När Försvarsmakten satsar 900 000 kronor (DN idag) att vara med kan man fråga sig om det är rätt användningav skattepengar. För de vill ju påverka politikerna, sina uppdragsgivare. Ska de det? Är det värt det?

Alltnog: Almedalsveckan är igång och det ska bli mycket intressant vad fokus blir i år. Jag kommer som vanligt att ha på mig konsument-glasögonen och höra av mig här på bloggen och via Twitter. Vill du kolla förra årets blogginlägg från de olika partiernas dagar så kolla in juli 2010 här nere till höger.

Själva satsar vi på en hel eftermiddag om offentligt upphandlade måltider – en sprängande aktuell politisk fråga. Kom till Gotlands Högskola tisdag eftermiddag om du är i Visby. Jag och ordförande Örjan Brinkman inleder och vi kan lova en intressant eftermiddag tillsammans med våra medlemsorganisationer.