Av alla regler som skyddar oss som konsumenter – inga är så påtagliga, så vardagliga som köprätten. Alltså vad som gäller om prylen går sönder, blir försenad, ska returneras etc. Nu ska allt detta göras om. Var tanken. Samma regler  skulle gälla i hela EU. Det skulle inte spela någon roll om prylen köptes i Lissabon, Warszawa eller Stockholm – samma regler skulle gälla. Liksom om den köptes i Lissabon, men av en kund i Stockholm.
Detta stavas konsumenträttsdirektivet, ett jättepaket med regler som knådats av kommissionen, ministerrådet och Europaparlamentet i flera år. Vi har tagit upp det många gånger från Sveriges Konsumenter och har engagerat oss för att få så bra regler som det någonsin går. Från början var det tänkt att snabbt gå igenom, fullharmoniserat, enhetligt och trevligt. Sedan dess har mycket hänt. Och nu har kommissionen, nästan desperat, hittat nya märkliga modeller, varav en kallas 28:e regimen (ett 28:e europeiskt fejkland med egna regler som alla kan hänvisa till).

Senaste veckorna har risken för härdsmälta ökat påtagligt. Olika krafter drar åt högst olika håll. Parlamentet har 1600 ändringsförslag att ta ställning till. Läget ändras timme för timme. Nästa tisdag är det omröstning och nu pågår slaget för fullt. Ska det bli något mer än bara en liten liten tumme så är det nu. Sitter just på BEUC:s styrelsemöte och får höra om alla turer och alla försök att vrida denna koloss åt ett så konsumentvänligt håll som möjligt och få bra, fungerande lagstiftning. Men f-n vet. Det bästa är kanske att ta paus i denna process och göra ett rejält omtag.

Alla känner vi väl någon som har haft problem med hantverkare hemma. Om vi inte rentav själva har bittra erfarenheter. Det kan gälla de renovering av badrum eller kök, det kan gälla ombyggnad av villan eller radhuset. Jag har själv bekanta som fått sömnlösa nätter, ont i magen, förlorat mycket pengar och snudd på skilit sig. Det handlar om fusk, slarv, fördyringar och förseningar. Nu bekräftar färsk statistik från Konsumentverket och från vår egen konsumentvägledning att eländet fortsätter . Det toppar helt enkelt listan på klagomål. OK, det finns många seriösa hantverkare men all erfarenheter visar att detta är ett stort problem. Ett av huvudskälen är att det ofta saknas skriftliga avtal – även vid omfattande renoveringar på 100 000-tals kronor. Ett stadigt handslag och förtroendeingivande prat verkar vara tillräckligt för att många av oss inte ska ”bråka” om formaliteter. Åter dags att damma av Sveriges Konsumenters krav på skriftliga avtal vid alla större jobb. Inga papper – då har kunden tolkningsföreträde.  Men det finns andra skäl också. Bland annat brist i kommunikation, hantverkaren tycker det är självklart att rören ska gå si men du tycker att det är lika självklart att de ska gå så. Man talar olika språk. Båda behöver kunskap. Men alltför ofta handlar det om nonchalans, inkompetens, rent förakt för dig som kund. Skuttar och lycksökare som tror det räcker med att de köper en skruvdragare för att få kalla sig hantverkare. Och det ät förstås fullständigt oacceptabelt. TV-programmet Fuskbyggarna är ett tydligt tecken i tiden och beskriver ytterligheterna. Men problemen är tillräckligt stora med alla grå halvamatörer. Hur många till ska bli lurade innan nåt görs av branschen och av politikerna?

P.S. Tips: Råd & Rön har en hantverksguide i det nummer som kommer i veckan.

Låt mig gissa: När du ser att du måste godkänna nya avtalsvillkor på nätet eller i din smarta telefon så gör du det – utan att läsa igenom dem. Rätt, eller hur? Vi utsätts för allt mer ”vägspärrar” i form av oändligt långa och krångliga avtalsvillkor innan vi kan handla, beställa eller använda nya appar och program. iTunes har oskicket att med några månaders mellanrum komma med nya avtalsvillkor. Det senaste var på 61 sidor. 61! Finns det någon som läser allt detta? Som hinner läsa. Och som begriper (utom en handfull affärsjurister). iTunes avtalsterror är ett exempel på att en amerikansk friskrivningskultur håller på att breda ut sig. En sak är att det ska vara ordentliga avtalsvillkor den gången jag köper en villa eller en lägenhet. Men varför måste jag godkänna avtal när jag ska ladda ner en app eller köpa en tågbiljett till Katrineholm. Till paradoxerna hör också att villaavtalet är klart mer begripligt än det för att ladda ner nåt litet spel till sin iPhone. När avtal nuppdateras – som i iTunes –  är det ju också en högst berättigad fråga om man ska lägga det nya jättelång avtalet bredvid det förra och gå igenom det rad för rad för att se om det blivit några förändringar. Eller hur hade det tänkt sig det hela? Sveriges Konsumenter gick idag ut med en Väckarklocka om oskicket och vi planerar att fortsätta kampanjen. För det här är en klart konsumentproblem. Internet och ständig uppkoppling har gjort att vi utsätts för allt mer för situationer där vi ska godkänna jättelånga avtal. När jag intervjuades av en journalist i frågan i eftermiddags kände jag hur förbannad och trött jag egentligen var på detta, både som privatperson och konsumentföreträdare. Högst rimliga krav är: Begriplig text. Och kortare. Tvång på sammanfattning över det som är viktigt för dig. Utpekande av förändringarna mot tidigare avtal. Och självfallet ska det vara en balans i ett avtal, det ska inte bara vara friskrivningar, att företaget svär sig fritt från alla besvär och problem som produkten över huvud taget skulle kunna föra med sig.

Låt mig så här i inledningen av 2011 få vara lite positiv. Möjligen överraskar det någon, men vi tycker också att det finns mycket som är bra och som går åt rätt håll för oss konsumenter. Konsumentrörelsens roll är mycket att vara en nagel i ögat, en vakthund, en motkraft mot kommersiella krafter. Vi har våra medlemmars uppdrag att kritisera och ifrågasätta handel, industri, jordbruk, politiker, myndigheter. När de glömmer eller struntar i konsumenterna. För vem ska göra det annars? När media vänder sig till oss för kommentarer gör det naturligtvis för att vi har en ståndpunkt som står i motsatsställning till en annan part på marknaden, vi är en del i en intressekonflikt. För så fungerar journalistiken. Men det innebär naturligtvis inte att vi tycker att allt är becksvart och att alla är skurkar. Tvärtom, de flesta företagare är seriösa, de sliter och de gör rätt för sig. Dialog är viktig – också. Det viktiga är målet: Förbättringar för konsumenterna. En stor del av handeln tillämpar också regler som är långt generösare än vad lagen säger, till exempel vad gäller garantier och öppet köp. Och när det gäller ansvar för miljö och social rättvisa händer det  en hel del, vilket jag poängterat i tidigare blogginlägg. Så nu vill jag ge lite mer konkret ros till två företag som gjort något riktigt bra. De är inte fläckfria, det finns kritik att rikta mot annat de gör men just nu låter vi riset ligga. Jag talar om Eon och Ica. Kraftbolaget Eon har i stora annonser i dagspress och affischer i lokaltrafiken uppmanat oss att inte låta elgrunkorna hemma stå i standby-läge över natten. Bravo! Fler gjorde göra som ni, sprida viktiga budskap som bidrar till en hållbar utveckling på betald annonsplats. Det görs naturligtvis också för att skapa goodwill åt Eon, men strunt i det. De gör en insats. Samma sak gäller Ica, som anställt 400 funktionshindrade, gett dem meningsfulla arbetsuppgifter ute i butikerna och därmed visa att alla kan bidra, att alla har ett värde och visat vägen för andra. Visst har de skickligt gjort en PR-grej av det, men det ändrar inte på det faktum, att det är en synnerligen god gärning. Och som gör att jag med lätt hjärta kan säga: Lär av Eon och Ica! Eller kanske snarare: Häng på trenden. Den som hoppar på tåget sent kommer att få konsumenternas hårda dom över sig.