Vi brukar kämpa för medvetna val av livsmedel, men det inskränker sig till vad du hittar på butikshyllorna. Varje dag serveras tre miljoner offentliga måltider, oftast åt äldre, sjuka och barn. Här finns inget utrymme för konsumentmakt och medvetna val, istället får man hoppas att kommunen eller landstinget ställer miljö-, etik, djurskydd eller hälsokrav. Vilket de alltför sällan gör. Vilket är skandal. Möjligheterna finns, men det brister i kunskap och engagemang. Nu är det val och då har Sveriges Konsumenter och LRF gemensamt bestämt sig för att ställa politikerna mot väggen i denna fråga. Det sker på onsdag klockan 14-16. Välkommen du också. Här kan du läsa inbjudan och Sveriges Konsumenters valplattform med krav i denna viktiga fråga.

Det är skillnad mellan att ha rätt och att få rätt som konsument. Ändå lever vi i Sverige som har ett ovanligt fiffigt system för att pröva tvister med hantverkare, bilverkstäder, mobilsäljare, resebyråer etc. Det är myndigheten Allmänna reklamationsnämnden (ARN) som ska pröva billigt, snabbt och rättssäkert och som förhoppningsvis får efterföljande i hela EU. Tre av fyra företagare följer deras rekommendationer, än mer blir det i och med Råd & Röns svarta lista.

Härom dagen var ARN:s chef på besök på vårt kontor och berättade då bland annat om deras språkreform. Besluten är fortfarande avfattade på onödig krånglig svenska, som i värsta fall varken konsument eller företagare förstår. Några exempel: ”vunnit bifall”, ”bestritt yrkandet” ”åtgärda bristen”, ”åsamkats skada”. Lika väl som man som konsument har rätt till begripliga avtalsvillkor har man rätt till myndighetsbeslut som inte kräver högskolepoäng i juridik. Så kör hårt, ARN!

Folkets vrede håller på att drabba Tele 2. Mobiloperatören har inte haft ordning på sin teknik och har därmed tagit för lite betalt av 100 000-tals kunder. Nu kommer efterdebiteringar som obehagliga överraskningar för många, ibland  på tusenlappar. Lagligen har Tele 2 rätt att få betalt, även om de schabblat. Men det minsta man kan begära är att erbjuda en avbetalningsplan, det gör elbolagen. Med tanke på att detta orsakar kunderna extra besvär borde de också vara generösa med rabatter. Kanske till och med rabatt på alltihop, med tanke på vilken badwill de får. På Facebook växer aktionsgruppen i denna fråga snabbt och Tele 2 håller på att bli varse att konsumentmakten, tack vare de sociala medierna, numera är urstark. Det gynnar konsumenterna. Och i detta fall konkurrenterna.

Uppdrag granskning på SVT har nu levererat två utmärkta reportage som visat hur staten – vi skattebetalare – skottat in miljarder i två branscher, varav en hel del kan ifrågasättas. Det ena gäller bankerna, som under finanskrisen emottog enorma stöd och garantier – och samtidigt gav chefer bakom missgreppen svindlande avgångsvederlag och fortsatte med frikostiga bonusar. Det andra gäller elbranschen, där systemet med elcertifikat uppenbarligen missbrukats så att de stora bolagen kunnat få täckning för investeringar med tveksamt värde för miljön. Se gärna programmen på SVT Play. Granskningen av bankerna lär för övrigt fortsätta. Bravo! Det paradoxala är att regeringen så lättvindigt är så generösa mot ett näringsliv som borde kunna stå på egna ben i kraft av sina resurser. Men samtidigt satsar kaffepengar på konsumentpolitiken – alltså att bidra till att få starka och medvetna konsumenter som gör att marknaden fungerar som den ska.

Intresset för närodlat och närproducerat växer. Det är bra att konsumenter vill stödja småskalig produktion i bygden, men det finns två problem med begreppen. Det första är att det inte finns någon tydlig definition. Vad är ”nära”? Hur många mil? Och betyder närproducerat med automatik att det är småbrukare och mer hantverksmässig produktion. Svaret är nej. I princip kan det vara en jättefabrik på medeldistans, kanske med insatsvaror från andra sidan jorden.

Det andra problemet gäller sammanblandningen mellan ekologiskt och miljövänligt å ena sidan och närproducerat å den andra. Det är inte samma sak, även om många tycks tro det. Dels saknas definitionen av närproducerat, till skillnad från ekologiskt. Dels är transporterna faktiskt ofta en liten del av den totala miljöbelastningen. Fokus på närproducerat riskerar det att minska intresset för mera tydliga miljöalternativ. Och det är inte bra.

Idag har konsumentorganisationer från Europas alla hörn mötts för att diskutera aktuella konsumentfrågor på BEUC:s generalförsamling i Ljubljana. Hit har också konsumentkomissionären, maltesaren John Dalli sökt sig. Hans tal var vagt och förutsägbart, men han försäkrade att starka konsumenter ska vara drivkraften i inre marknaden.  Men först när det gällde nanoteknik blev det riktig glöd i rösten. ”Vi ska dubbla ansträngningarna att utreda riskerna med nanoteknik, men här finns en överdriven rädsla för denna nya lovande teknik.” sa han.
Kommentar: Bra att dubbla ansträngningarna men orsaken till oron ska inte läggas på konsumenterna, den beror på att industrin mörkar och inte berättar vad de håller på med och vad produkterna innehåller. Nano håller på att bli en jättefråga, tekniken har många fördelar men vi måste ha kartlagt riskerna ordentligt.

Vad kan vi lära av finansiella krisen? Det är temat för en stor konsumentkonferens i Ljubljana idag. Ja, en av slutsatserna både från EU och USA är att lagstiftning och myndigheter med vassare tänder är nödvändigt – avregleringen hade gått för långt. Liksom förtröstan i att bara konsumenterna får all information så gör de rationella val. Så funkar det inte, både för att grundkunskaperna hos flertalet är för låga, för att säljarna (”rådgivarna”) är för ivriga och för att finansiella ”produkter” blir allt mer obegripliga för vanliga dödliga. Hotet mot en bättring nu är en synnerligen muskulös banklobby. Och politiker som inte ännu insett att oberoende rådgivning för alla är ett måste och som inte förstått att privatekonomi måste ingå som en hörnsten skolundervisningen. Varför ska fältslag för flera hundra år tillbaka vara mycket viktiga än ”slaget” om din plånbok – som får avgörande konsekvenser resten av livet. Båda kraven finns med i Sveriges Konsumenters valplattform.

Hört talas om EU 2020? Nej, tänkte väl det. Det är en ambitiös framtidsplan för unionen, som bygger på att vårt europeiska gäng ska skapa tillväxt som är ”smart, hållbar och inkluderande.”
Igår bjöd Birgitta Ohlsson, EU-minister oss och några andra frivilligorganisationer till en hearing. Det gör ministrar ibland, i olika ämnen, och det är förstås ett gyllene tillfälle att lobba för sin sak. I vårt fall konsumenterna. Ministern lyssnade uppmärksamt, och som vid alla sådana hearingar får man hoppas att det blir synliga resultat. Jag framförde att EU-planen talade väldigt lite om en viktig grupp: Konsumenterna. Som så ofta beskrivs en stark inre marknad och handel över gränserna utan att konsumentmakten nämns. Trots att starka konsumenter är en FÖRUTSÄTTNING  för en inre marknad. Läs mer om EU 2020 .

ICA-stämman är en av årets megahändelser inom handeln. ICA har halva marknaden och omsätter närmare 60 miljarder i Sverige, eller i snitt årligen 6500 kronor per konsument, ung som gammal. Läskigt stora med andra ord, knappast sunt för konkurrensen.  Deras årliga stämma var därefter, en jättefest på Älvsjömässan i Stockholm. Förutom tal av celebriteter som Sven-Otto Littorin (som berömde ICA för satsningen på funktionshindrade) ägnades mässan åt pep-talk som ”Vi ska ha det bästa erbjudandet för kunderna” och ”Kunden i centrum”. Lite intressant var ledningens förment lösa tankar att ICA i framtiden skulle kunna vara både fastighetsmäklare och second-hand-butiker. Men så… mitt i allt detta kom dagens märkligaste uttalande: ”Svensk handel är till för att skapa behov.” Sagt av Claes Göran Sylvén, ICA-handlarnas VD. Skapa..? Han kunde ha sagt MÖTA eller MOTSVARA behov. Men han sa skapa, inte en utan flera gånger.
Möjligen var det en felsägning. Men jag tror inte det. Hur var det nu med ”kunden i centrum..?”

Idag har Europaparlamentet fattat beslut att inte tillåta så kallat köttklister, det vill säga trombin. I beslutet sägs att en livsmedelstillsats bara får godkännas för användning inom EU om den innebär fördelar för konsumenten. Det är en glädjande förändring i synsätt, där begreppet ”konsumentnytta” kan få en mycket tyngre innebörd. Bravo. Tidigare har mottot, lite hårddraget, varit: ”Allt som inte är bevisningen farligt får passera” Klädsamt är också att jordbruksminister Eskil Erlandsson har skiftat inställning i detta, från att kämpa för en märkning till ett förbud.